Kyrka först – förening se´n!

Läser i veckans nummer av Kyrkans Tidning om den debatt som pågår i Svenska kyrkan om huruvida en präst bör hålla en begravningsgudstjänst för en icke-medlem. Det är tydligt att detta är en fråga som vållar huvudbry bland kyrkans präster. En pensionerad kommininster i Strängnäs höll i februari i år en begravningsgudstjänst för en person som inte var medlem i Svenska kyrkan. Han gjorde det trots att kyrkoherden förbjudit honom att göra det. För detta har denne pensionerade komminister fått en skriftlig varning av domkapitlet. Som en påminmnelse om att en komminister inte sätter sig upp mot sin kyrkohrder. Bäst att rätta in sig i ledet.

Ska nu en person som inte var medlem i SvK begravas i SvK av en präst i SvK finns rekomendationer att sorgehuset ska betala 11 000 kr. Låter närmast som en strffavgift, ämnad av avskräcka en icke-medlem som funderar över en begravning enligt SvK:s ordning.

Slutsatsen, formulerad av en företrädare för SvK, är att ”det ska vara skillnad på att vara betalande medlem och inte”. Det är just detta jag tycker blir så besynnerligt. Som om man gör kyrkan till en förening som vilken förening som helst. Betalar du så är du välkommen att ta föreningens tjänster i anspråk. Det blir – från min frikyrkliga horisont – lite komiskt, då vi i alla år fått höra att vi är en föreningskyrka, mest upptagna av våra medlemmar. Som om ingen annan än den som är medlem göre sig besvär. Det är länge sedan man i en missionsförsamling krävde medlemskort för att delta i en nattvardsgudstjänst.

Jag blir förbryllad över att SvK nu väljer att profilera sin nya roll som en fri kyrka på det sätt som nu sker. Att detta med att betala sin kyrkoavgift blir som ett nålsöga för en människas relation till kyrkan. Som om att SvK nu tuffar till det för att hålla folk kvar som medlemmar. Är du inte snäll – och betalar – får du inte vara med och leka. Jag kan inte annat än tänka att det blir en märklig blandning av kyrka och förening. Faktiskt mer förening än kyrka.

Jag känner det som om vi som ”gamla” frikyrkor är på väg att bli mer av folkkyrkor än vad SvK nu tycks vara. Jag skulle inte komma på tanken att vägra någon en begravning i den kyrka där jag arbetar utifrån skälet att den som ska begravas inte var medlem i kyrkan. Så har också skett ett flertal gånger. Jag tänker att det andra betalar får räcka till för att också ordna en begravning för en icke-medlem. Det är så jag vill förstå vad det är att vara kyrka. Kyrka först och förening se´n. När jag tänker så vill jatg tänka generöst också då det kommer till frågan om kyrkans tjänster. Jag vill inte att det ska uppfattas som att jag är mer kamrer än pastor.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 253 andra följare

%d bloggare gillar detta: