Den obarmhärtiga idrotten

I lördags var det tänkt att handbollslaget GUIF från Eskilstuna skulle stå där som svenska mästare. Efter en hel säsongs ”krigande” var det dax. Flera tusen eskilstunabor hade tagit sig till Göteborg för att få delta i festen. Ännu flera var vi som satt hemma vid TV-apparaterna. Det var verkligen upplagt för fest.

I flera veckor har inte minst lokala medier bidragit till att trissa upp stämningen. Det blev till slut nästan som att det hela var klart på förhand. Bara att åka till Göteborg och hämta hem guldmedlajerna. Visst var GUIF-laget värt en guldmedalj, men det var ändå en match som skulle spelas. Spelartruppen ”flydde” Eskilstuna för att få vara i fred.

Så slutar det i total kollaps. Eskilstuna-Kuriren skriver om den förnedring detta innebar i närmast krigsrubriker. På den stort uppslagna framsidesbilden några hålögda GUIF-spelare. Visst var vi många som blev häpna över hur det blev. När det kommer till final gör laget sin sämsta match för säsongen. Som om stundens allvar fick det att alldeles knyta sig.  Alla dom vi vant oss vid som gjort storstilade insatser hamnar till slut på bänken. Ingen tycktes veta hur man skulle spela. Som om all rutin och erfarenhet var som borta. Inte var det bara Sävehof som var bra.

Jag bara tänker så här: det blir till slut obarmhärtigt att först driva upp förväntningarna till skyhöga höjder och se´n, när misslyckandet är ett faktum, låta laget falla närmast fritt – allt medan vi ser på och låter det ske. Visst var det Stenmark som en gång kontrade en kritisk fråga efter ett misslyckat åk med: ”Åk själv!” Det är lätt att stå vid sidan av. Lätt att kräva stordåd när man inte själv ska göra det. Det blir närmast patetiskt när delar av GUIF-klacken i sin besvikelse kräver att spelarna ska skämmas.  Skulle laget få för sig att be om ursäkt – och ”Zacke” gör just det – då finns det dom som i dagens E-K menar att ”det finns ingen ursäkt”. Nog är idrotten obarmhärtig. Hur kul är det för spelarna att visa sig på sta´n efter att ha blivit kapade på det här sättet. Som om vad man än försöker säga, så är det ingen som tror dom. Som om fansen bara kommer ihåg en match i taget. Visst är det obarmhärtigt.

Det är så lätt att skjuta på den som inte lyckats leva upp till våra förväntningar. Det har skett så många gånger tidigare. Enskilda idrottare som misslyckats när det gällde som mest. Lag som – likt GUIF – kollapsade när det kom till de stora mästerkapen. Idrottare som smugit in på en flygplats  när man kommit tillbaka till Sverige efter ett OS, ett VM eller vad det varit. Visst blir det obarmhärtigt när vinsten ska delas med många, medan förlusten ska bäras av idrottarna själva. Då vill ingen vara med. Lättatt peka finger.

Visst hade det varit roligt att få ha tagit emot GUIF som guldmedaljörer på torget i går, men glöm ändå inte alla de fantastuska matcher vi sett i Sporthallen under säsongen! Det har varit fest mer än en gång.  Kanske borde en del av GUIF:s fans sätta sig ner och fundera över vilket ansvar vi har som fans – inte bara då det går bra utan också i nederlagets stund. Vilket ansvar har fansen för att hjälpa spelarna tillbaka  till nya härliga matcher? Och så en påminnelse om att ytterst är det bara lek. Ibland en alldeles för allvarsam lek. Ändå bara en lek.

Tack och goodbye!

Så är denna handbollshelg till ända! Med ungdoms-SM i Sporthallen och Ellfolk Arena i Torshälla. Så spännande det blev, ändå räckte det inte till. HK Eskils herr-juniorer vann två matcher och förlorade två. När laget förlorade med bara ett par bollar i sin sista match trodde alla att det var definitivt slut. Hoppet om ett avancemang visade sig inte vara långt bort då en efterföljande match slutade helt osannolikt jämt. Så avgjordes alltihop i den sista matchen och HK Eskils chans låg i att ett lag från Helsingborg slog Skånela från Märsta. Rena nagelbitarscenariot. Matchen stod lika i halvtid. Se´n gjorde Skånela slut på spänningen då man drog ifrån och vann till slut. Självklart chansartat att försöka vinna på andras resultat. Det har hänt förr, men den här gången gick det inte. Trots allt har laget gjort en fantastisk insats. Laget har spelat tämligen jämt med några av landets bästa herr-juniorlag. Kanske är det t.o.m. så att något av de lag grabbarna mött i helgen står där som mästare senare i vår. Gustav blev i en av matcherna utsedd till sitt lags bäste spelare. Bra med en tröja till i samlingen av Matchens lirare-tröjor. Kul som trofé!

Med den här helgen har Gustav och Anton avslutat sin karriär som ungdomsspelare. Nu är det seniorsvängen som gäller med HK Eskils allsvenska A-lag och B-laget Tuna i div.3.

 Lite nostalgiskt har vi pratat om allt det grabbarna varit med om under åren som ungdomsspelare. Så oerhört mycket spännande det varit. Enskilda matcher. SM-spel. Partille Cup m.m. Resor kors och tvärs över stora delar av landet. Så mycket kul med kompisarna i laget.

Reflekterar själv över den tämligen tuffa skola idrotten är. Jag tänker på detta att förlora och så repa nytt mod för att komma igen. Att inte bara ge upp, utan se att det är nya tag som gäller. Jag tror att den kille och tjej som får öva sig i också detta går stärkt vidare i livet. Visst finns det anledning att ha en massa synpunkter på idrotten som sammanhang för ungdomar, men visst är det mycket bra som görs. Lätt att bli imponerad över alla dessa hängivna ledare.

Mycket handboll nu!

Nu laddar vi i familjen Ydrefors för en helg med bl.a. mycket handboll. Gustav och Anton spelar steg 4 i Herrjunior-SM. Matcherna går här i Eskilstuna – i Sporthallen på lördag och Ellfolk Arena i Torshälla  på söndag. När det nu kommer till steg 4 så är man 20 lag som slåss om 8 platser i det sista steget – steg 5. Det är då det avgörs vilka herrjuniorer som är bäst i landet. HK Eskil är rankat som nummer 12. Vi får se hur det går. Det är lite av att slå i underläge som gäller.

HK Eskil har en gammal tradition av att fostra fram duktiga ungdomslag. För några år sedan spelade GUIF och HK Eskil final i det årets ungdoms-SM. Fantastiskt att finalen kom att gå mellan två Eskilstuna-lag i just Eskilstuna. Efter att så många steg med så många lag från norr till söder mötts, så visade sig finalen stå mellan GUIF och HK Eskil. En rafflande match i en alldeles överfull Sporthall som GUIF till slut tog hem. Ett sliver blev det i alla fall och ett erkännande till eskilstuna-handbollen. När det nu kommer till steg 4 så är GUIF redan ute ur leken. Det är HK Eskils som den här helgen ska försvara Eskilstunas handbollsära.

För den som vill följa helgens matcher kan gå in på Svenska Handbollsförbundets hemsida. HK Eskil spelar på lördag kl.12.00 och 15.00 och på söndag kl.9.00 och 12.00.

F.ö. spelar det svenska handbollslandslaget en sista avgörande match i kväll i EM. Nu är det vinna eller försvinna som gäller. Det har inte gått något vidare bra så här långt. I kväll är det Tyskland som gäller. Det är sannerligen mycket handboll nu. Kul för den som tycker det här är bland det roligaste man kan se på i sportväg. Intensivt. Engagerat. Nära. Mycket mål. Dessutom en varm hall att sittas inne i. Inte kul att vara bandyfantast den här vintern…

Heja handbolls-Eskilstuna!

Det är mycket handboll i familjen Ydrefors! Mycket handboll som avhandlas runt köksbordet. Mycket tid och många resor som läggs på handbollen.

Under ett par veckors tid har Anton varit andremålvakt i HK Eskils allsvenska lag. Han har också spelat vid några tillfällen. Det är självklart spännande att det går så bra för Eskil. Just nu på en sjätte plats – alldeles strax under strecket för att vara med om kvalet till elitserien. Det är ingen hejd på resandet. I veckan spelade laget i Ystad. Oavgjort. Laget åkte kl.09.00 onsdag morgon, spelade match 2 x 30 minter och var tillbaka i Eskilstuna torsdag morgon 04.20. Ungefär samma resa var det till Trelleborg ytterlgare en vecka tidigare. Går kanske an att sätta sig i bussen för en nattlig hemresa när man vunnit. Den oavgjorda matchen i Ystad betraktade laget närmast som en vinst.

 I eftermiddag spelar GUIF mot Sävehof. GUIF har haft det mottigt. Hoppas på vinst i dag. Snacket går bland Eskilskillarna om hur det ska bli med Micke Johansson. Nog skulle det bli en förstärkning om GUIF vill låna ut honom. Förmodligen positivt för alla parter. Nog är det imponerande att Eskilstuna har herr-handbollslag såväl i elitserien som allsvenskan. Till det flera duktiga tjejlag.

Gustav och Anton är den här helgen i Kungälv för ett nytt steg i Ungdoms-SM. Nu är det steg tre som ska avgöras. Borde faktiskt kunna gå vägen till steg fyra. För den som vill följa resultaten så klicka på Svenska Handbollsförbundets sida. Bibbie och andra föräldrar är med som hejarklack. I morgon eftermiddag vet vi hur det gick. Jag sitter här hemma och håller tummarna.

Ett PS om niqab och allsvensk handboll

I förra veckan publicerade DN ett principiellt viktigt inlägg i den sk niqab-debatten. Det handlar om kvinnan som anmält Åsö vuxengymnasium till Diskrimineringsombudsmannen därför att hon förvägras att bära sin nästan helt täckande klädsel i skolan. Dilsa Demirbag-Sten skriver på DN debatt att lika lite som hon kan hävda rätten att gå klädd i bikini i moskén, kan Alia Khalifa hävda rätten att gå klädd i sin niqab överallt i samhället. ”Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner. Läs artkeln! Det måste vara möjligt att få föra en debatt som den här utan att den ska uppfattas som invandrarfientlig. Ibland blir vi svenskar alltför blåögda i vår iver att vara förstående och generösa. Också i det här sammanhanget har vi anledning att fundera över hur vi vill ha det i samhället!

Det är tydligt att den här frågan skapar diskussion. Mina söner kom hem idag och berättade om hur man på en samhällskunskapslektion disskuterat saken. Också där skapade frågan stor diskussion. Tummen upp för en lärare som knyter en dagsaktuell debatt.

Det går snabbt ibland! Med ytterst kort varsel fick Anton besked om att han skulle infinna sig för att vara med i HK Eskils allsvenska lag då de mötte Önnered i lördags. Jag tror inte han hade tänkt sig att få spela, men så blev det. Som Eskilstuna Kuriren skriver idag – ”Nu kastade Eskils in blott 17-årige Anton Ydrefors i båda halvlekarna.” Ibland är det kanske lika bra att inte ha så lång tid på suig för att bli nervös och börja oroa sig. Önneredsspelarna sköt otroligt hårt. Riktiga projektiler. Anton räddade en del, men mycket var helt otagbart. Som målvakt kan man ju alltid skylla på försvaret…Hur det nu än blir med fortsättningen, så har i alla fall Anton gjort sin allsvenska debut. Är det sån´t man skriver på sitt CV eller…? Nu förlorade Eskilskillarna matchen. Två förluster på två försök. Hoppas på bättre lycka mot Tumba på söndag.

F.ö. spelar GUIF mot Hammarby på söndag eftermiddag. En rysarmatch. Då finns Världens Barn-kampanjen på plats i sporthallen. Vi hoppas få till en rejäl insamling. Både GUIF och Världens Barn-kampanjen går för guld!

Handbollslir och religionsfrihet

Det blev som vi hoppades – att HK Eskils juniorer tog hem segern i SM-gruppspelet för herrjuniorer i Ludvika . Tre raka vinster mot Lidingö, Ludvika och Karlstad. JSM spelas i fem steg – detta var det första. I varje steg sållas lag bort och när det kommer till det femte steget återstår åtta lag. Där har Eskil varit tidigare. För några år sedan spelade Eskil finalen mot GUIF:s juniorer i Sporthallen. Hallen var alldeles fullsatt och det blev ett rafflande spel. Anton satt på bänken men gick vid ett tillfälle in och räddade en straff. Jubel i hallen! Till slut vann GUIF. Hur trist det än var för grabbarna var det en demonstration på nationell nivå av den bredd och ambition som ungdomshandbollen har i Eskilstuna. Två eskilstunalag som gjorde upp om vilka som var bäst i landet. Not bad! Vi får se hur det blir när det nu först kommer till steg tre i december. Drömma går an, men man ska spela om det.

Gustav satt på bänken med sitt skadade knä. Anton gjorde succé och blev i första matchen utsedd till matchens lirare i Eskil. Han gjorde verkligen bra ifrån sig. Det är ju inte ovästentligt hur det fungerar för den som har den sista positionen längst bak. Jag skulle inte vilja ställa mig där. Det skjuts hårt. Jättehårt! Har sett det på dom blåmärken Anton ibland kommer hem med.

På väg hem i bilen från Ludvika hörde vi om GUIF:s mindre lyckosamma start på serien.  Kan tänka mig att killarna längtat efter det allvar det innebär att seriespelet kommer igång och det är på ”riktigt” igen. Hur mycket man än träningsspelar så är det ändå ”bara” i väntan på att seriespelet ska komma igång. Nu är laget där, och nu gäller det för GUIF-arna att hitta sitt vinnande spel.

GUIF går för guld – på samma sätt som vi gör det i Världens Barn-kampanjen. Det är vår förhoppning att Världens barn-kampanjen i Eskilstuna ska kunna genomföra ett samarbete med GUIF kring hemmamatchen mot Hammarby den 4 oktober. Såväl GUIF som Världens Barn-kampanjen är en del av Eskilstunas skyltfönster ut mot övriga Sverige. När ska kommunen inse det?

Så till religionsfriheten!

Såg SVT:s debattprogram Agenda i går kväll. Såg Alia Khalifa som var där, klädd i sin niqab – hela kroppen täckt av kläder förutom en liten springa så ätt ögonen är synliga. Helt i svart – med svarta handskar. Eskilstuna-Kuruiren skriver om det på ledarplats idag och tycker i huvudsak att det är OK.

Alia har överklagat ett beslut om att hon inte får gå klädd i sin niqab i skolan där hon läser till barnskötare. Hon hänvisar till religionsfriheten. Håller med skolborgarrådet i Stockholm – Lotta Edholm – att religionsfriheten i sig inte kan rättfärdiga precis allt. Det finns också andra hänsyn för ett samhälle att ta. Jag tycker det är ett riktigt sätt att se på religionsfriheten.

Om man som Ali Khalifa framhärdar i att det här sättet att klä sig är alldeles nödvändigt för henne, kan hon inte förvänta sig att allt i det civila samhället är möjligt för henne. Jag måste erkänna att jag förmodligen skulle bli tämligen provocerad om jag vore pappa med ett barn på den dagisavdelning där Ali jobbade. Att varje gång jag möter henne, så är det enda jag ser ett par ögon. Jag utgår dessutom ifrån att hon inter tar en ”främmande” man i hand. Jag skulle inte vilja ha det så när jag möter en av dom som har hand om mitt barn en stor del av dagen – hur förstående jag än vill vara. 

En annan aspekt är den av att skapa en samhällsbild som mer signalerar slutenhet än öppnenhet. Ali och hennes medsystrar hävdar sin rätt i ett öppet samhälle att bidra till att skapa en känsla av slutenhet. Är det så vi vill ha det? Håller med om att detta är subjektiva känslor, men det är så jag tänker. Det kan sägas att ett samhälle inte ska lägga sig i hur jag klär mig, men när det kommer till det vi menar rör vid det som är samhällets grundvärderingar om öppenhet och offentlighet har vi anledning att vara tydliga i våra värderingar. Av det skälet har samhället förbjudit oss att gå omkring i så kallade rånarluvor. Det ska vara möjligt att identifiera mig utifrån min ansiktsbild.

Vore kul att se hur man på Vägverket – eller vad det heter – agerar mär man på en bild från en fartkamera kommer att få alltfler bilder med kvinnor – eller kanske påhittiga män – klädda i niqab. Inte kommer man så särskilt långt i att identifiera dessa bilder bara med hjälp av ett par ögon. Vet faktiskt inte om den kvinna som av religiösa skäl måste klä sig i niqba är tillåten av sin religion att köra bil? Lätt att bli fördomsfull i en fråga som denna – men vi har anledning att fundera över religionsfriheten när den används som argument för att sluta till omkring sig i stället för att skapa öppenhet och offentlighet. Religion mår aldrig bra av när den sluter till omkring sig.

Äntligen dax…med förhinder

Efter en lång försäsong är det äntligen dax för handbollen att dra igång sin tävlingssäsong. Vibrationerna från GUIF:S slutspel och finalen i Globen  känns inte särskilt långt borta. En fantastisk idrottsupplevelse – och en prestation att komma hem med en silvermedalj. Inte många hade tänkt sig att GUIF skulle vara med och kriga om guldmedaljen.

Smolk i silverbägaren var det att kommunens företrädare inte tyckte att detta silver var bra nog för att fira på torget. Så snålt att inte förstå vad detta gav för uppmärksamhet åt sta´n. Känner igen detta när vi försöker få kommunen med i Världens Barn-kampanjen. Det är nästan omöjligt att få kommunen att förstå vilken goodwill som kommunen får utan att man gör egentligen nån´ting. Ändå kör man snålspåret och uppträder som om ingenting hänt. Det blev närmast patetiskt när GUIF-arna hyllades på en tämligen tom parkering utanför ICA Maxi. Än mer patetiskt blev det när Jonny Lundgren som kommunens företrädare gav spelarna varsin kortlek…Kom igen Eskisltuna kommun!

På söndag spelar GUIF sin första elitseriematch för den här säsongen. Orosmolnet verkar vara att det tycks bli svårt att få tag på biljetter till hemmamatcherna. Är det inte dax för kommunen att fundera över hallfrågan? Lite komiskt med Tunavallen som inte utnyttjas särskilt ofta. Flott arena med kass fotboll. Det är något utöver det vanliga att vara på plats när Sporthallen är fullsatt och en stämning som mäter sig med engelska ligamatcher i fotboll.

Annars är det stan´s andra handbollsklubb – HK Eskil –  som upptar familjen Ydrefors engagemang – där grabbarna spelar. Herrlaget har avancerat till allsvenskan. Detta innebär att vi i Eskilstuna har lag i herrhandbollens båda högsta serier. Blir spännande att se hur det går när Eskils herrar ska mäta sig med lag som ligger snäppet under elitserien. Nytt för Gustav är att han fått ett kontrakt med klubben. Nu gör han inte hur han vill – andra krav på träningsnärvaro mm. Träningar 4-5 gånger i veckan och ofta match varje helg. Nu är det inte bara lek…det var förresten länge sedan det bara var lek.

Fortfarande kommer vi ihåg jublet från sommarens Partillecup då Eskils U 21-lag tog hem guldpokalen i finalen. En fantastisk känsla för grabbarna att få ta emot pokalen. Nu finns den att se i Sporthallens foajé.

Till helgen åker vi till Ludvika där herrjuniorerna spelar sina första matcher i USM. SM-spelet spelas i fem steg. Vinner laget i steg 1 går man direkt vidare till steg 3. Vi tror inte det ska vara något problem med detta. Problem är det däremot för Gustav som har ett ömmande knä. Blir förmodligen inget spel. Anton är inte helt återställd efter en miniskoperation före sommaren. Förhoppningsvis spel för Anton. Han prövar ikväll i en träningsmatch. Både Anton och Gustav har god hjälp av GUIF:s sjukgymnast Jonas Andréasson. Bra med riktigt professionell hjälp. Knän och ben ska ju räcka till för mer än handbollen och längre än en handbollskarriär.

Guld med hem i bagaget

Efter att ha ”smugit” runt hela sydkusten från Göteborg via Helsingör och Köpenhamn till Smygehuk upp till Åhus är vi hemma igen. Det är det gamla vanliga att visst är det kul att vara borta, men skönt att komma hem.  Utöver några nätter hos en kompis i Köpenhamn, så har vi sovit på vandrarhem – mer eller mindre kristliga sådana. Blir mycket packa upp och packa ner under en vecka.

Vi har hunnit med att bada i havet – dock inte så mycket som vi hoppades – se konstmuseet Louisiana söder om Helsingör, strosat omkring i Christiania i Köpenhamn, sett Torvaldsens Jesus i orginal, imponerats över det mod varmed Köpenhamn bygger nytt (ett fasntastiskt operahus, en teater, spektakulära bostads- och kontorshus mm), strosat runt i Skanör-Falterbo, ”balanserat” på sveriges sydspets i Smygehuk, halvt blåsit omkull vid Ale stenar och druckit äppeldryck i Kivik. Halvt skamset måste jag erkänna att detta var mitt premiärbesök på Österlen. Återvänder gärna till den här landsändan. Charmiga miljöer i exv. Ystad med roseninhängnade gator och gränder.

Upplösningen av Gustavs handbollsspel i Göteborg/Partielle Cup blev en riktig rysare. Vi såg två matcher på lördagen då Eskilskillarna vann och säkrade en finalplats i Lisebergshallen. Finalen spelade grabbarna mot ett göteborgslag – dock var vi flest eskilstunabor i hallen. Efter ett bitvis lite vingligt spel tog ändå Gustav och grabbarna hem segern. Inte ett öga var torrt…kul att få vara med om detta. Självklart allra roligast för killarna som varit i final tidigare men ”bara” blivit silvermedlajörer. Visst är det kul att vara med, men roligare att vinna…Idrott är inte bara lek. Nu stod dom där med sina guldmedljer och segerpokalen. Även Anton fick sin medalj efter att ha puschat laget från bänken. Mer än så tillät inte hans opererade knä. Segern i Göteborg är resultatet av alla de timmar laget lagt ner på mödosam träning. Ett gnetande utan dess like. Nu väntar mera träning…hur orkar dom? Kan tänka mig att det ändå går lätt att löpa runt i Vilstaskogen samtidigt som de återkallar känslan från Liseberghallen.

 

Nu är även jag på banan igen och återkommer med reflektioner kring det jag hör och ser.

Både DN och jag tar ledigt från Humanisterna

I dagens DN skriver Göran Rosenberg det som presenteras som en slutreplik i ”Gudsdebatten”. Allra mest har det handlat om Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte”. Verkar som om DN nu sätter punkt för den här debatten. Även om DN nu tycker sig ha gjort sitt, så är debatten naturligtvis inte avslutad med detta. Vi är många som på olika sätt fortsätter. Mycket mer finns naturligtvis att säga. Jag tror dock för min del att Humnisternas insats är lite av en dagsslända och när Björn Ulvaeus tycker sig ha pytsat in nog med pengar, så finns inte så mycket mer att annonsera för. Kanske ger det Humanisterna tid att reflektera över om det var så lyckat det där med det blågula initiativet. Precis som New Age, som en gång gjorde anspråk på att prägla livsåskådningssamtalet, nu tycks leva ett tämligen annonymt liv, så är snart Humansiterna inne i samma annonymitet. Ja, det är vad jag tror. Humanisterna förblir en liten organisation med några tusen medlemmar. Jag tror nämligen inte att det håller i längden att skapa sin identitet i vad man inte tror på. Det här förstod ju bl.a. dom som formulerade de kristna trosbekännelserna. De är skrivna utifrån vad kyrkan menar sig tro på. F.ö. har ju Humanisterna en rad ståndpunkter som även den troende kan stämma in i. Märkvärdigare än så är det ju inte.

Precis som DN nu vilar sig från Gudsdebatten, så gör jag det. Vi har packat väskorna för att åka till Göteborg och se några av Gustavs handbollsmatcher med gänget i HK Eskils U-21-lag. Det har gått lysande så här långt. Vunnit alla sina matcher med god marginal och slutat som gruppetta. I morgon är det dags för kvartsfinal och förhoppningsvis semifinal. Vi håller tummarna för att det leder ändå till final i Lisebergshallen på söndag kl.11.00. Chanserna för det ser riktigt bra ut. Blir hur som helst spännande.

Ett liv som bollkalle…också ett liv

Idag startar Partille Cup i Göteborg - världens största handbollsturnering för ungdomar. Den här turneringen har i flera år bestämmt upplägget för våra semestrar då våra båda söner varit där med sitt lag från HK Eskil. 

I Göteborg möts nu ca 13 000 handbollsspelare från ett 50-tal länder. Ca. 900 lag gör upp om segern i en massa klasser. Var 35:e minut startar en match på nästan 50 planer. Heden i Götreborg – som är spelplatsen – är som ett kokande hav. Är det se´n ´så varmt som det varit de senaste dagarna är det nästan outhärdligt att stå där mitt ute på planen i solgasset.

I år är Gustav iväg och spelar med HK Eskils U 21-lag. Dom har spelat sin första match idag och vunnit över Libyens landslag för killar som är 21 år som äldst. Vi hoppas att laget ska gå långt och spela final på söndag i Lisebergshallen. Vi vet vilken hit detta är då HK Eskils juniorlag – där Anton och Gustav var med förra året – kom just till final. Ett par tusen personer var där. Killarna förlorade, men hämtade hem silverpokalen efter att ha tagit sig till final efter att ha vunnit över flera av landets/Nordens bästa lag.

Jag har under alla de år vi varit med på Heden varit något av bollkalle. Något komplicerat om jag får säga det själv. Kräver stor koncentration. Du kanske tror att jag överdriver. Tänk dig ett 30-tal planer som ligger mer eller mindre kant i kant. Bollar som flyger och far över flera planer. Bollar som kommer från alla håll och kanter. Ett eldorado för en bollkalle. Gäller att ha blicken på bollen och veta vart man ska iväg för att leta upp bollen. En uppgift med livet som insats…nej inte riktigt. Det har varit lite av ett samarbete med Anton som är målvakt.

Vill du följa det som händer i Göteborg den här veckan, så leta upp Partille Cup på nätet.  Du hittar rersultatredovisningen för Gustavs lag här. Klicka dig fram till grupp 2 där HK Eskil finns. Där kan du se hur laget klarar sin uppgift under veckan. På lördag åker vi till Göteborg för att se fighterna på plats.

Jag lär återkomma till handbollen. Har under åren haft så mycket kul med handbollen i Eskilstuna – bl.a. Gustavs och Antons lag i HK Eskil. Sta´n var som galen i våras när GUIF spelade slutspel och efter några dramatiska matcher tog sig till final i Globen. Köade i några timmar för att försöka få biljetter dit, men misslyckades med det. När det blir september/oktober drar det hela igång igen. Nytt för i år är att HK Eskil spelar i allsvenskan – snäppet under Elitserien. Säsongen som ligger framför blir ett eldorado för handbollen i Eskilstuna.