”Klaga” på plats

29 juli 2009
Följande nyhet hittade jag i tidningen Dagen ikväll:
”Nu kan du twittra dina böner till Västra Muren i Jerusalem. Bakom idén står Alon Nir från Tel Aviv. Han säger till tidningen Haaretz att projektet inte i första hand är religiöst, utan mer ska ses som ett kulturellt experiment.

Tjänsten, som varit i bruk i två veckor, är gratis. Det twittrade bönerna trycks på små papperslappar och placeras sedan i muren. Sedan tidigare är det möjligt att sända böner via fax eller mejl och få bönerna instuckna i muren.

Det twittrade bönerna rör oftast staten Israel och den kidnappade soldaten Gilad Shalit och sällan de mer privata tankar som annars brukar hamna mellan stenarna i Västra Muren. Men ibland dyker också böner om hälsa och välstånd upp”.

Det är bara att hänga på!

Annonser

Lite hallon, lite allsång och lite jobb

29 juli 2009

Trots att vi var ute – som vi tyckte i tid – i förmiddags kom vi kanske för sent till hallonfälten en bit från Eskilstuna. Det har blivit en av sommarens traditioner att plocka hallon med några vänner. En del gnölade över att det inte var så gott om hallon, men som vi sa – Vem kan lova att det alltid ska finnas gott om hallon? Vi plockade ändå sex liter – fick dessutom med oss alldeles nyupptagna rödbetor och morötter. Rödbetorna åt vi nykokta till lunch – härligt må jag säga. Sommartiden är skördetid och tid att fylla på i ladorna. Nu är det väl mer tid för att fylla frysen. Det är vad vi – inte minst Bibbie – håller på med.

Noterar att det i pressen pågår en tämligen högljudd debatt om ”Allsång på Skansen”. Jag måste erkänna att jag också tycker att årets upplaga inte nått några särskilda höjder – kanske med undantag från sändningen i går kväll. Såg bara en del, men har fått resten berättad för mig. Inte minst berörde inslaget med ”Glada Hudik”. Bl.a. några roliga inpass om vad som kan hända i mötet med en kronprinsessa, en landshövdning och några utvecklingsstörda förmågor i ”Glada Hudik”.

Diskussionen i pressen tycks mest handla om huruvida Anders Lundin är en bra programledare eller inte. Jag vet inte om den här omgången har varit sämre än andra – sett till Lundins insatser. Det är lätt att ha synpunkter på nå´n som kliver fram framför en TV-kamera och en stor publik. Anders Lundin kan i alla fall sitt manus och sina allsånger utantill – det kunde ju aldrig Lasse Berghagen. Anders Lundin har en allsångskväll till på sig att beveka sin kritiker…

När vi för mer än tio år sedan flyttade från Stockholm till Eskilstuna var dessa allsångskvällar en svår stund då Stockholnmssuget slog till. När vi såg vyerna från Skansen fick vi ”hemlängtan” och tyckte att inget gick upp mot Stockholm. Den känslan har vi kommit över nu – dock tog det bra många år.  Jag får väl se det TV-program som sänds på lördag kväll från Eskilstuna och tycka att det är bra OK att ha Eskilstuna som mitt hemma. När programmet spelades in sken solen och Eskilstuna visade sig från sin allra finaste sida. Kul att få visa upp Eskilstuna för sommarsverige.

F.ö. är det också lite jobb. På söndag tar vi  ”hästskjutsen” till Näshulta och den årligen återkommande ekumeniska friluftsgudstjänsten kl.14.00. Jag jobbar med predikan om klarsyn. Tänker börja med att återge sagan om ”Kejsarens nya kläder” och hur barnet avslöjade det ingen vuxen vågade säga – att ”Han har ju inga kläder på sig!” Det är lite av detta jag vill åt i min predikan – att ha modet att faktiskt se och säga som det är. Vill du höra resten så kom med till Näshulta!


Hade Gud med katastrofen i Rinkeby att göra?

27 juli 2009

Det är självklart inte möjligt att ur en enskild persons perspektiv, tala om en katastrof som värre än en annan – men katastrofen i Rinkeby, då en kvinna och hennes fem döttrar dog, är tillräckligt för att förstå hur tillvaron helt kan rasa samman för en grupp människor. Släkt, vänner och grannar sörjer med den pappa som sett sin familj nästan helt utraderad. Tillsammans med sina två små sönder sörjer han sin fru och sina fem döttrar. Detta till trots vakar han hos den flicka – barnens kusin – som nu svävar mellan liv och död. Hur mycket ska en människa behöva stå ut med i livet?

När Aftonbladet träffar pappan tillsammans med sina två söner säger han: ”Det är min tro som får mig att orka”. Han sätter ord på det många människor uttryckt i andra sammanhang – att en tro på Gud innebär att inte vara helt utlämnad. Med hjälp av tron söker denne far en mening i det som hänt. Många skulle tänka som han.

Det är när pappan säger ”Gud gav mig min familj och nu har han tagit den ifrån mig”, som jag, utifrån mitt sätt att tänka om vem Gud är, måste få protestera – med all respekt för manmnens sorg och sökande efter en mening i det som hänt. Trots allt detta. Det är av samma anledning som jag inte mer än hummar med när vi sjunger sista versen i psalmen ”Tryggare kan ingen vara”, som inleds med orden: ”Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock förbliver.”  Tanken är densamma – detta att Gud är den som både ger och tar. Tanken finns också uttryckt i bl.a. Gamla Testamentet, där Gud styr över både medgång som motgång.  Jag kan ändå inte annat än säga att detta går utöver vad jag klarar av att tro på. Hur är den beskaffad som både ger och tar liv? Är Gud en så´n?

Hela resonemanget bygger på att vi tror att allt som händer oss har en mening. Att det i det mest obegripliga ändå skulle finnas nå´n typ av mening. Jag tror inte heller på det. Trösten för mig, det är att en hel del av det som händer faktiskt är helt utan mening – helt meningslöst. Det som hände i Rinkeby är – såsom jag ser det – helt meningslöst. Sådant är livet att Gud inte rår över allt och i allt. Jag tror att ytterst få skulle stå ut med en Gud som styr och ställer i allt – att vi skulle vara som offer för en nyckfull Gud, som ömsom ger och ömsom tar.

Jag är alldels säker på att Gud hjälper pappan och hans nu lilla familj i Rinkeby att klara livet. Att Gud, och andra som finns i den här familjens närhet, kan hjälpa dem vidare i livet. Att kunna stå ut med tanken på att de som varit hans allra käraste i livet nu är borta. Att tänka så om Gud är nå´t annat än att tro att det som hände var vad Gud ville.


Ola Salos ”Sommar”

26 juli 2009

Lyssnade en bit på Ola Salos ”Sommar” i dagens P1. Det blev både lite Melodifestival och ”Jesus Christ Superstar”. Också lite om hans basillskräck och hyperkondri. Förstår att jag missade en hel del av det övriga. Ges ju dock en chans till ytterligare en lyssning i kvällens reprissändning.

Den stund jag lyssnade handlade bl.a. om hur Salo tog sig ur det turnéliv som höll på att kosta honom livet. Han for till Indien och ett ashram i ett hinduistiskt sammanhang. Mycket finns att säga om denna typ av flykt jag kan tycka det är, att dra till Indien för att uppnå nå´n typ av lugn och harmoni i livet. Det låter sig göras av dom som har ekonomi för en så´n resa. För dom flesta av oss gäller att finna livsrytmen i vårt vardagssammanhang. Att i allt det som upptar vår dag avsätta tid för att ”koma till sig själv”. Känns som att detta är en större utmaning än att åka till Indien. Inte så flashigt och sommarprataraktigt, men det är vad som gäller.

Jag fäste mig vid en sak som Ola Salo sa, och det var orden: ”I kontinuiteten finns en andlig dimension”. Vad han avsåg var de små återkommande rutinerna i vardagen som genom att de är just dagliga rutiner förändrar livet. Att gå på djupet i livet och där t.o.m finna Gud. Problemet i det hektiska turnéliv som höll på att helt knäcka honom, det var att där just inte fanns dessa rutinmässiga handlingarna som gav livet en rytm.

Jag kan tänka som Ola Salo om det vi i kristen tradition talar om som daglig bön och bibelläsning. Poängen är just kontinuiteten – inte hur länge vi ber eller hur många versar du läser. Grejen är att vigör det till en daglig handling att ta tid för eftertanke och reflektion. Att dessa små handlingar får sätta sin prägel på varje dag. Detta bidrar till att förändra livet – och då är det möjligt att hitta en harmoni i livet, utan att åka till Indien! Var så säker!


Rapport inifrån – om konflikten Israel – Palestina

25 juli 2009

För den som vill läsa mer om det som händer i konflikten mellan Israel och Palstina hänvisar jag gärna till Anna Veeders blogg . Anna är svenska och judinna boende i Israel. Anna refererar initierat utifrån det hon ser och hör – bl.a från inhemsk media. Väl värt att läsa för den som vill få ett mer innifrån-perspektiv på det som händer i regionen.


Betraktelse efter ett marknadsbesök

25 juli 2009

En av helgens attraktioner är Malma marknad i Malmköping. Trots att vi bott tretton år i Eskilstuna har vi aldrig kommit iväg till Malma marknad tidigare. Jag måste säga att det var ett kul besök. Malmköping fullständigt invaderas i dagarna tre. När vi åkte från Malmköping mitt på dagen idag sträckte sig bilköerna säkert mer än 1 kilometer mot Eskilstuna – genom tre rondeller och så lite till. Kön från Flensvägen såg vi inte var den slutade. P-vakterna hade det riktigt svettigt. Bara P-verksamheten syns som en god verksamhet – 60:- för att parkera. Bara att gratulera idrottsföreningen i Malmköping som står för arrangemanget.

Malma marknad lever verkligen upp till alla ens föreställningar om en marknad. Där finns allt det man inte visste fanns och det man inte förstått att man behöver. Allt sån´t där som man inte hittar i en vanlig affär.

Ligger man i och går tillräckligt många varv så vore det säkert möjligt att äta sig mätt på små smakprov av rökt korv, torkat renkött, rökt forell, bröd av diverse slag och uppe på det brända mandlar. Till det äppelcider som IOGT-NTO bjöd på. Ett riktigt skrovmål om man ville. Till det ett tivoli med lottstånd och sockervadd. Vad mer kan man önska sig en lördag mitt under semestern? Blev nästan överraskad över hur kul jag tyckte det var.

Där fanns också alla dessa spirituella försäljare som demonstrerade skärmaskiner av olika slag. Alla de där manickerna som man kan göra rent häpnadsväckande kreationer av med en tomat eller en gurka. Där fanns dom som sålde snus i lösvikt, hantverk från Sörmland och importerat från Korea. Det är lätt att ryckas med av kommersen. Se´n är jag inte säker på att det man köper alla gånger lever upp till det man gjort sig en föreställning om när man bl.a. såg dessa engagerade små demonstrationer. Vi får se hur det går med den knivslip vi köpte för 100:- – den som närmast framställdes som ett underverk i sin bransch. Rår den på våra slöa knivar så får jag anse det som en god affär.

Det är en ren fröjd att bara gå omkring och titta på folk. Så många olika typer som söker sig till markanden – en del av dom blir som ivriga barn, upprymda av allt det som bjuds ut. En del att kategorisera som närmast orginal.

Utöver knivslipen kom vi bl.a. hem med tunnbröd från diverse ställen i Norrland – tag tre för 60:- eller fem för 100:-. Inte gjorde det stor skillnad på att köpa tre jämfört med om vi köpte fem…Jag vet inte vad det försäljningsargumentet bestod av? Så ett läderbälte från Gnosjö och ett par godisremmar till grabbarna. Ett lyckat marknadsbesök må jag säga! Rekommenderas!


Med sådana vänner kan vad som helst hända

23 juli 2009

Tidningen Dagen väljer idag att vinkla bosättarkonflikten mellan USA och Israel via ett referat av hur Israel supportas av kristna i USA – http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174149. Benjamin Netanyahu har – via TV-länk – talat till en konferens av kristna som utgör en del av supporterskaran i USA – Christian United for Israel. Inte överraskande fick Netanyahu stående ovationer efter sitt tio minuter långa tal. 

I talet så Netanyahu bl.a. följande: ”I dag står miljontals kristna bakom Israel för att de står för frihet, miljontals kristna står bakom Israel för att de står för enhet, miljontals kristna står bakom Israel för att de vill se en genuin fred i Det Heliga landet”.

Netanyahus tal är närmast ett fall för Allmänna Reklamationsnämnden – om den fortfarande finns kvar. Det känns närmast som falsk marknadsföring. Den som tror på det Netanyahu säger måste närmast vara både blind och döv. Det är magstarkt att presentera Israels politik visavi Palestina som en strävan mot frihet, enhet eller genuin fred. Det är ju den här typen av uttalanden som sprider desperation i palestinska städer och byar. Verkligheten – ”fact on the ground” – talar ett helt annat språk. Detta är inte särskilt svårt att se för den som vill se och försöka förstå vad som händer i det dagliga livet i exv östra Jerusalem, Gaza eller Betlehem.  

Jag tänker om en organisation som ”Christian United för Israel” att man genom sina ståndpunkter helt och hållet ”säljer ut” medkristna i Palestina. Detta är kanske ett pris den här organisationen är beredda att betala? Jag tänker också att Israel lever farligt med vänner som  ”Christian United för Israel” – vänner som bara hejar på och inte reflekterar över vad som händer med Israel om konflikten med det palestinska folket inte reds upp. Jag har mött flera – bl.a. en rabbin i Jerusalem – som med stort eftertryck hävdar att ”antingen lever vi tillsammans eller dör vi tillsammans”. Det ena folkets framtid kan inte lösas på bekostnad av ett annat folks behov av fred och frihet. Detta borde en organisation som ”Christian United för Israel” fundera ett ögonblick över.