Jonas Gardell om Jesus och Stanley Sjöberg om Gardell

Nu har jag läst Jonas Gardells bok ”Om Jesus” – äntligen få jag lov att säga. Jag måste erkänna att jag delvis tycker det varit både oöverskådligt och tråkigt att läsa hans ideliga utläggningar om möjliga läsarter och tämligen fria spekulationer om hur det kunde varit – om…Många om och men och ”så kan det naturligtvis också vara” osv. Underlaget känns ibland väl tunnt för att argumentera på som Gardell gör.

Däremot kan jag inte förstå det sätt varpå bl.a. Stanley Sjöberg går hårt åt Gardell. I en krönika i Hemmets Vän (2009-07-09) anklagar Sjöberg Gardell för en skicklig förfalskning av evangeliernas innehåll – en förvrängd sanningsbild om vem Jesus är. Sjöberg kallar Gardell för ”komiker” – kända knep för att ifrågasätta en meningsmotståndare. Gardell framställs närmast som en  manipulatör som alldeles lyckats förvränga huvudet på ”Svenska Kyrkans präster och flera av frikyrkorörelsernas talesmän i teologiska frågor”. Så här har Sjöberg gått på i alla tider. Han är verkligen ute och ”cyklar” när han anklagar Gardell för brist på bibelkunskap. Den som läst boken kan gärna inte anklaga Gardell för att inte kunna sin Bibel. Komiskt Sjöberg…!

Jag kan förstå den aversion med vilken också andra går till storms mot Gardells bok utifrån hur man tänker om Bibelns texter. Om inte allt är bokstavligen sannt – är då det ett hot mot tron? Jag tycker inte det. Jag vet att det i många stycken är som Gardell beskriver det – fakta i texterna som bitvis motsäger varandra. Hur man än vrider och vänder på det kan man inte komma ifrån det. Kalla det hellre en mångfald av iaktagelser i.s.f. motsägelser, där sanningen inte beror på detaljfakta utan det texten vill berätta. Det är också här jag kan tycka att Gardells upplägg med en myckenhet av detaljer ibland skymmer helheten. Jag vet dock inte om jag läst någon teologisk bok där jag så ofta uppmanas att inte tro på vad författaren skriver. Gardell argumenterar frimodigt, men skriver lika frimodigt att vi inte ska tro på vad han skriver. Dvs – tänk själv! Dra dina egna slutsatser! Friskt men samtidigt förvirrande. Gardell är ett gott föredöme i att låta sina cirklar rubbas när det gäller förståelsen av bibelns texter utan att för den skull låta tron på Gud och Jesus rubbas. Jag tänker att detta är en konst att öva sig i. Bibelns historiska sammanhang måste rimligen också bidra till att skapa bilden av vem Jesus var – åtminstone som historisk person.

Jag måste erkänna att jag haft den största behållningen av att läsa de delar av boken som närmast är uppbyggelsetexter – exv. de sista kapitlen. På sitt sätt fantastiska små predikningar som många kan ha anledning att ropa ”Amen” till. Gardell skriver bl.a. så här på en av bokens allra sista sidor: ”Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska, utan att ha en relation med den uppståndne Jesus så som han lever i var och en av oss, talar till oss och säger: Du är älskad. du är förlåten. Du är frikänd. Därför skall du älska. Därför skall du förlåta. Därför skall du frikänna. Var fullkomlig liksom Gud är fullkomlig. Imitera Gud!” 

Samtidigt som jag läser rader som dessa, så förtar det inte utmaningen att förhålla oss till Bibelns texter. Att inte bara förläggga trons utgångspunkter till Jesus som bor i oss. Också texterna har ett anspråk på att visa oss vem Jesus är. Vi får passa oss för att inte kasta ut barnet med badvattnet.

Nu ställer jag Jonas Gardells bok i hyllan. Jag lär få anledning att plocka fram den igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: