Det är som det ska

31 augusti 2009

Så är vi igenom ytterligare en fas i den tid som tagit vid efter min svärmors död. Bibbie och jag har varit hos min svåger och hon och Lennart har gått igenom och delat upp det vi hämtat hem från Dagmars sista boende på ”pensionärshemmet” i Ydre. Vi hade en hel del saker med oss hem. Det är på ett sätt en märklig känsla när ett hem löses upp på det här sättet. Jag vet att detta är tidens gång, men ändå. Saker från ett hem finns nu i två andra hemmiljöer. En del av det vi mött när vi besökt min svärmor, det har vi nu i vårt eget hem. Den spegel min svärmor gjort sig fin i, den sitter nu i en våra söners sovrum. Där kommer han att stå för att ordna till sitt utseende. Det var det där med ”släkten följa släktens gång…” Så konkret det kan vara och handla om en spegel.

Tiden efter en anhörigs död är som en snitslad bana där ett antal kontroller ska passeras. Ett liv går ur tiden. Ett hem löses upp. Livet anpassas efter nya förutsättningar. Ett minne att vårda.

Bland allt det Bibbie och hennes bror gått igenom är en oändlig mängd fotografier. Där har såväl kända ansikten som för oss alla okända ansikten passerat förbi. Människor och sammanhang som varit viktiga för mina svärföräldrar. Personer som varit profiler i Ydre och Västerbotten där Dagmar föddes. Alla dessa fotografier är ytterligare en påminnelse om hur snabbt livet går och hur mycket saker och ting förändras.

Bland det som nu återstår är att hugga in också Dagmars namn på den gravsten som nu kommer att rymma såväl min svärfar Göstas namn som min svärmor Dagmar. Två viktiga personer i vår familj som nu i en fysisk mening förenats i den jord som betytt så mycket för dom båda.

I morgon är jag tillbaka i ”kyrkjobbet”. Samtal och sammanträde. Funderande och skrivande. Planering och datorjobb. Helgen med Dagmar – förstå mig rätt – påminner mig om hur viktigt ett sammanhang kan vara och vad en människa kan betyda för att skapa viktiga sammanhang för andra. Jag tänker att det är detta jag håller på med och det som är viktigt i kyrka och församling. Ingen människa klarar sig utan att ha sammanhang att realtera till. De flesta av oss har många så´na sammanhang som vi går in och ut ur. Det är som det ska! Vi behöver tydliga sammanhang som hjälper oss att leva. Möten med människor som hjälper mig att se det som är viktigt i livet.

Har just börjat läsa en boken ”Konsten att leva innerligt” – om Kierkegaard och hans tänk. Blir lite fundersam efter att ha läst en bit fram i boken. Det är för mycket av att livets mening är individuellt och ingen annan än du själv kan skapa denna mening. Jag tänker inte riktigt så. Jag läser vidare och återkommer om denna ”existentialism för den moderna människan”.


Sansade kommentarer när stormen dragit förbi

28 augusti 2009

När nu det mesta av stormen lagt sig efter det att Aftonbladet publicerade sin artikel om hur isrelisk militär dödade och tog organ från palesinska män, publiceras nu en rad sansade kommentarer som ger perspektiv på såväl Aftonbladets publicering som reaktionen från Israel.

I onsdags publicerade Svenska Dagbladet en kommenterande artikel av den israeliske journalisten Gideon Levy – intressant och klargörande. Levy har i många år bevakat det som han skriver – ”Israels mörka sida, bakgården i Mellanösterns enda demokrati, den israeliska militärockupationen”. Han talar om ockupationen som ”ful, olaglig, brutal och kriminell”. Gideon Levy skriver om hur var och en som i Israel kritiserar ockupationen betraktas som antisemit. Han beklagar Aftonbladet lösligt publicerade kulturartikel.

Tidningen Folket hänger på Gideon Levy i gårdagens ledarartikel och bidrar med ytterligare reflektioner i frågan.

Tidningen Dagen publicerade i går en intervjuv med de två israeliska representanterna för två freds- och människorättsorganisationer som jag lyssnade till på ett seminarium i onsdags – se tidigare blogginlägg. I intervjuvn kritiseras israeliska bosättare för att gå emot judisk tro. Detta är intressant då bosättare och andra ofta hänvisar till Gamla Terstamenterts texter som man menar stöder uppfattningen att Gud har gett judarna hela det palestinska landet, varför de är i sin fulla rätt att bebygga det. Intressant det Eyal Hareuveni från människorättsorganisationen B´Tselem säger att samtidigt bryter bosättarna mot det bud som säger att du inte ska stjäla från din granne. Resonemanget illustrerar hur svårt det är att läsa Bibeln och tro att när man läst ett stycke har hela sanningen. Noa Gill, representant för den judiska fredsrörelswen Peace Now menar att bosättarna representerar en förvriden syn på den judiska tron.

I Dagenintervjuvn förs också vattenfrågan på tal. Tillsammans med frågan om land är just vattenfrågan den stora konfliktfrågan. I intervjuvn nämns om att Israel förser sig med 80% av vattnet i Jordandalen. Vanligt folk får inte vattna sina trädgårdar, men i bosättningarna finns ingern sådan restriktion. Palestinier får en bråkdel av det som bl.a. bosättarna gör av med. En god illustration av med hur olika förutsättningar folk lever. En del av det ojämlika där i princip alla levnadsförutsättningar är ojämlikt fördelade mellan israeler och palestinier.

Precis som Gideon Levy konstaterar i sin artikel i Svenska Dagbladet har debatten efter Aftonbladetartikeln inte på något sätt gagnat Israels intressen. Hela upplägget från exv. utrikesministern Lieberman är genomskådat och Lieberman själv står där med ”byxorna nere”. Trots Liebermans försök kvarstår den avgörande frågan om bosättningarna. Premiäministern Netanyahu har det svettigt på sin europarunda där han möter europiska ledare som kräver att något nu verkligen görs åt bosättningarna. I London fick Netanyahu föras in bakvägen till den engelske premiärminstern då ortodoxa judar hade barrikaderat  sig på framsidan där man demonstrerade för att Israel skua lämna tillbaka den mark man occuperat. Lite på tvärsen mot vad man kanske kunde ha väntat sig. För dessa ortodoxa judar är det nuvarande Israel inte det förlovade land som Gud lovat ge det jusiska folket.

Om man  kan säga att något gott kommit ur den senaste veckans rubiker, så är det att frågan om bosättningarna kommit att diskuterats än en gång. Det var väl inte vad herr Lieberman på UD i Jerusalem tänkt sig, men så har det blivit. Liberman får nog fundera en gång till på hur man hanterar den internationella opinionen. Finns väl nå´n kurs att gå där Liberman kan få lära sig att det fungerar inte som det gjorde i Sovjetunionen där Liberman växte upp, där regeringen kunde stänga en tidning man inte gillade.


Galet, galet, galet och bara så mycket mer galet – om israelisk bosättarpolitik

26 augusti 2009

Har idag varit i Stockholm och under eftermiddagen deltagit i ett seminarium om ”Bosättningarna, internationell rätt och EU” – ett seminarium med israerliska och svenska experter. Talare var bl.a. två representanter för israeliska freds- och människorättsorganisationer. En av dom har jag f.ö. mött i Jerusalem. I seminariet medverkade också Hans Corell, fd chef på FN:s rättssekretariat och rättschef på svenska UD. Det har varit en så oerhört intensiv eftermiddag. Seminariet genererade ett långt och intressant inslag i kvällens Rapport. Inslaget gav också några intressanta vinklingar på den diplomatiska ”krisen” mellan Israel och Sverige.

Det var egentligen inte så mycket nytt jag fick höra – sån´t jag hört om förrut och sett på plats på Västbanken. Allt det här gör mig bara så galen. Det är helt sanslöst att detta kan få fortgå utan att så mycket görs från det internationella samfundet. Det pratas mycket men är väldigt lite ”verksatd”. Det är ju också detta som gör stora delar av det palestinska samhället så desperat.

Vad vi fick höra idag är hur Israel ocuperat större delen av Västbanken och där byggt fast sig i stora bosättningar – väl byggda och utvecklade städer med i några fall flera tiotusentals innevånare. Man lockar människor att flytta dit med kraftiga subventioner. Ingenstans i Israel kan man bo så billigt som i dessa bosättningar. Ingenstans åker man kollektivt så billigt som till och från dessa bosättningar. Man ”köper” bosättare som på det här sättet ser en möjlighet att ordna för sig på ett sätt man inte skulle kunna göra på någon annan plats. Israel lägger enorma summor – helt obegripligt stopra summor – på att  bygga dessa bosättningar tillsammasns med muren. Hela det israeliska samhället får göra stora uppoffringar för att detta ska vara möjligt.

Idag lever nästan 500.000 israeliska bosättare på ocuperat område i 149 bosättningar. Till detta kommer ett hundratal s.k. utposter – som även med israelsisk lag är olagliga. Trots det gör israelsika mynduigheter inget för att stoppa detta.  Känns snarast som att man i smyg applåderar dessa militanta bosättare som förflyttar positionerna ännu längre in på Västbanken.

Samtidiigt med att man bygger ut nya bosättningar försäkrar man att man inte ska göra detta. Man säger en sak men gör en annan. Det är inte svårt att förstå att detta skapar stor desperation bland det palestinska folket och dess myndigheter. Tanken på en tvåstaslösningar håller på att gå om intet om inte den israeliska bosättarpolitiken kommer till ett slut. Detta uttalades mycket tydligt på seminariet i eftemiddag. De två israeliska representanterna menade att det finns en stor majoritet i Israel för att överge bosättarpolitiken. Ges man nya möjligheter med liknande ekonomiska förutsättningar är man beredda att flytta från dessa olagliga bosättningar.

Den strikte svenske folkrättsexperten Hans Corell var völgörande tydlig i att det måste komma till en annan ordning där exv Hamas slutar med sitt raketskjutande in över södra Israel och att Israel måste göra helt om när det gäller sin politik med exv. bosättningar och säkerhetsmur. Hans Corell var överraskande ”outspoken” när han sa att USA och EU borde ha lagt ner en masiv insats för att komma i dialog med Hamas efter sin valseger i stället för att som det blev helt isolera Hamas. Corell menade att detta fått katastrofala följder.

Det är plågsamt att höra berättelserna om hur Israel likt en gökunge breder ut sig på plaestiskt område. Hur man manipulerar såväl sin egen opinon som det internationella samfundet. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det just är manipulation i den högre skolan. Det finns bara ett sätt att få en ände på detta – bara ett sätt – och det är att Israel gör helt om när det gäller bosättningarna. För varje ny bosättning som man etablerar gräver man djupare på sin egen grav. Israel självt går under om ingen förändring sker.


Israels ordkrig – ett sätt att mobilisera hemmaopinionen?

25 augusti 2009

När nu dammet håller på att lägga sig efter en veckas diplomatisk kris mellan Israel och Sverige, så undrar man vad det är som hänt? Är det möjligt att en enda artkel – om än så provocerande – i sig själv skulle vara den enda anledningen till Israels krigsförklaring mot Sverige och allt svenskt? När jag läst om de våldsamma  reaktionerna från israeliska politiker med utrikesministern Lieberman i spetsen så har jag undrat om det inte är så att den svenske jorunalisten hade rätt. Ett högt tonläge för att avleda intresset från själva sakfrågan. Lite som den föredragshållare som i kanten på sitt manus skrev: ”Argumentationen svag. Höj rösten!”  Jag menar bara att det är märkligt hur fantastiskt israeliska företrädare tagit i.

DN har idag två artiklar och analyser som ger viktiga perspektiv på det som hänt. I DN-artiklarna framgår att den story som Donald Boström framförde i sin Aftonbladet-artikel först publicerades 2001, då utan någon som helst reaktion från Israel. Liknande artiklar har publicerats i spansk, rysk och österikisk media. Denne nu fördömde svenske journalisten har sedan artiklen publicerades 2001 rest tämligen obehindrat i Israel – utan någon som helst uppmärksamhet. Hmmmmm!

Jag är beredd att tycka att det ligger något i DN-journalisten Henrik Brors analys  att reaktionen från Israel ska ses i ljuset av att man är utsatt för en hård internationell kritik och krav på att förändra sin politik visavi den palestinska frågan. Artikeln i Aftonbladet kommer lägligt och israeliska politiker tar den som utgångspunkt för att – inte minst för sin hemmaopion – flytta fokus till hur ansatt man är som folk och land.

Det som inte fått samma uppmärksamhet som AB-artikeln är den kritik som internt i Israel uttalas mot utrikesministern Lieberman. Genom sitt sätt att hantera den nu uppkomna krisen har han  kastat ett löjets skimmer övr sig själv. Detta verkar dock inte bekymra honom. En israelisk  journalist säger till DN:s korrespondent: ”Med hoten om bojkott av IKEA och kraven på en svensk ursäkt liknar vi de extrema muslimerna efter karikatyrerna i Jyllands-Posten – människor utan några begrepp om pressens roll i ett fritt samhälle. Det är genant”.

När allt detta är sagt, så återstår att säga att lite klantigt var det väl av Aftonbladet att publicera artikeln på så förhållandevis lösa grunder. I stället för att ha rejält med fakta i målet och på det sättet fått en diskussion i sakfrågan, får man nu en helt motsatt situation. Inte helt lätt att komma tillbaka för att ta upp frågan en gång till. Vem ska då lita på det tidiningen skriver? Inte så dumt att tänka efter först!


Nu är även media med på tåget

25 augusti 2009

IMG_4455

 

Gårdagskvällens upptakt för Världens Barn-kampanjen i Eskilstuna sätter idag sina spår i såväl lokala media som riksmedia. Entusiasmen från i går kväll sprider sig. Såväl Eskilstuna-Kuriren som Folket skriver och skildrar i bilder det som hände. Båda dessa artiklar är en viktig signal till eskilstunaborna att nu är vi igång igen.

Tidningen Dagen skriver på sin webbtidning om vår satsning. I mitt samtal med journalisten fanns både en fråga och beundran över den resa vi gjort från att ha parkerat oss på jumboplats 2004 till att nu tre år i rad toppat storstadsligan. Rubriken i Dagen borde väl få staregerna i Eskilstuna kommun att gnugga händerna: ”Eskilstuna vill bli bäst på välgörenhet igen”. Det är minsann inte var dag Eskilstuna får den här typen av rubriker i media. Jag tänker att den här rubriken mer stämmer överens med hur flertalet i Eskilsuna är och tänker än de som bidrar till våld och kriminalitet. Det är fantastiskt vad några förhållandevis få kan korpa åt  sig av rubriker och spaltmetrar. Upp till kamp för andra rubriker i media!

Kan kanske tycka att ordet ”välgörenhet” inte riktigt ligger helt väl i munnen. Det känns lite ”kletigt” och ett synsätt på framför allt den som får som någon som står med mössan i hand och tigger. Vi andra idkar välgörenhet. Känns inte helt klockrent. Mer än så här handlar det i grunden om en solidaritet med världens barn, och en insikt om att vi i hög grad såväl är en del av världens problem som dess lösning. Vi bidrar genom vårt sätt att leva till brister i andra delar av världen, samtidigt har vi nyckeln till ett annat sätt att fördela jordens resurser. Sanningen är ju att det inte saknas mat, vatten och annat vi behöver. Problemet är att våra resurser är så ojämt och ojämlikt fördelade. Detta borde vi kunna göra något åt. Världens barn-kampanjen ser jag som en del i denna gigantiska förändringsprocess. Visst är det liter kaxigt att tro att det som i det stora hela naturligtvis bara är småsmulor ändå är ett viktiga bidrag till att förändra världen.  Hur ska vi annars orka engagera oss om vi inte tror att det är så. Det finns alldels för många tappade ”sugar”.

Jag håller med kampanjgeneralen Peter Hjukström som i ett alldeles nytt nyhetsbrev skriver: Varje bidrag är viktigt, varje krona kan göra skillnad – därför att varenda unge räknas!”

Nu är stenen satt i rullning och de oranga bössorna är på väg ut på sta´n. Så spännande det ska bli!


Vi vet vad vi behöver göra!

24 augusti 2009

Ikväll har vi dragit igång årets kampanj för Världens Barn. Det blev en kväll med bra ”klös” i – bra med folk och stor entusiasm.  Kampanjen bygger på att vi är många – både enskilda och organisationer – som samverkar. Världens Barn- kampanjen är förmodligen den bredaste plattformen i Eskilstuna där enskilda, föreningar och organisationer, kyrkor och företag möts kring ett och samma mål.

Nytt för 2009 är att Eskilstuna kommun är med på ett hörn. Vi hade hoppats på mer. Vi får jobba vidare med den frågan till 2010. Vi tycker att Eskilstuna Kommun skulle förstå värdet i att uppmärksamma den roll som kommunen kommit att få i Världens Barn-sammmanhang. Vi nämns med stor respekt i media och bland andra kommuner i landet. Många undrar hur vi gör för att lyckas så väl. Tre år i rad har vi utsetts till bästa storstadskommun. Vi har spelat i en division för oss själva. Ingen av landets storstadskommuner kom inte ens i närheten av de 14.50/kommuninnevånare vi samlade in 2008. Vi tänker göra om detta nu 2009 och på nytt ordna en diplomutdelning. Vi vill se kampanjgeneralen Peter Hjukström i Eskilstuna ett år till!

Det viktigaste målet för Världens Barn-kampanjen är att med det vi samlar in göra skillnad för världens barn. Vi är så kaxiga att vi menar att varje krona vi samlar in bidrar till att göra skilland för barn utöver världen. Detta är utgångspunkten för oss när vi under de 6-7 veckor vi har framför oss av kampanjarbete kommer att möta eskilstunaborna för att be om en gåva. Vår målsättning är att inte en enda eskilstunabo ska kunna säga att man inte fick en möjlighet att vara med och bidra.

Vårt mål för 2009 är att nå åtminstone en bra bit upp mot det vi samlade in 2008. En bit över 1 miljon kronor borde det bli. Mycket hänger på hur många böcker – Väldens Barns novellsamling – vi kan sälja. Vi har stordåd på gång och lyckas vi med det, så blir årets insamling något utlöver det vanliga – ett år vi sällan ska glömma 0ch många kommer att tala om.

Vi hoppas också få till ett samarbete med stadens idrottsliga stolthet – handbollslaget GUIF. GUIF spelade SM-final i våras och kom hem med ett hedervärt silver. Nu går både vi och GUIF för guld! Härligt!

Med kvällens kick off är vi igång. Nu är styrkorna formerade och nu är det ett envist jobbande som gäller. Vi vet vad vi behöver göra och vi vet hur vi ska göra det. Vi har nämligen gjort det förrut.


IKEA – en modern medelsvenssonsk gud?

23 augusti 2009

För nå´n vecka sedan fick vi den nya IKEA-katalogen hem i brevlådan. Jag tänker att IKEA-katalogen kommit att få samma status som gamla tiders postorderkataloger – ELLOS och allt vad det var. Det vilar en sorts spänning runt katalogens sidor och vi triggas att tänka nytt in i vårt hem. Visst skulle vi behöva nå´t nytt in i vardagsrummet! Kökksbordet är väl slitet! Åtminstone en ny kudde eller åtminstone en portion småländska köttbullar när vi tar oss till närmaste IKEA-varuhus – dessa gigantiska moderna ”tempel”.

Hur många har sett den lite diskret inlagda rubriken på katalogens framsida? Texten kommer nästa helt bort bland bokhyllor, vardagsrumsinteriörer och belysningsidéer. ”VI LEVER ALLA LIKA OLIKA!”

IKEA-katalogen tänker sig att den svarar upp mot allas vår olikhet. På IKEA finns något för alla. Hur olika vi än är, så är vi lika i detta att IKEA är platsen där våra olika behov kan bli tillgodosedda. Det är ungefär så jag talar om Gud – vi är olika men lika i detta att Gud har med allas våra liv att göra. Är det så att IKEA kommit att bli något av en modern medelsvennsonsk gud – åtmindstone bilden av något gudomligt som uttalar avsikten att underlätta livet. Så skriver också IKEA:s VD  alldeles i början av katalogen och funerar över frågan om vad som får oss att må bra hemma? IKEA bryr sig och stimulerar våra drömmar om ett bättre och annorlunda liv. Så tar vi våra drömmar med oss till de tempel som utlovar att hjälpa oss att förverkliga våra drömmar.

Hur sekulariserade vi än menar att vi blivit så finns behovet av drömmar och någon som kan hjälpa oss att förverkliga våra drömmar. Hur mycket vi än dödförklarat Gud – i vilken religös dräkt han än må förekomma i – så lever vi med behov av något som är närmast gudomligt. Så dumt att tro att det vore möjligt att utrangera våra livsfrågor ur livet. IKEA gör en insats och bekräftar våra behov av att ha nå´n som bryr sig om vår vardag….Kanske är det att alldeles överdriva IKEA:s betydelse för folkhemmet, men viktigt är det detta med våra olikheter och likheter. Mer finns att säga om detta!