Det är som det ska

Så är vi igenom ytterligare en fas i den tid som tagit vid efter min svärmors död. Bibbie och jag har varit hos min svåger och hon och Lennart har gått igenom och delat upp det vi hämtat hem från Dagmars sista boende på ”pensionärshemmet” i Ydre. Vi hade en hel del saker med oss hem. Det är på ett sätt en märklig känsla när ett hem löses upp på det här sättet. Jag vet att detta är tidens gång, men ändå. Saker från ett hem finns nu i två andra hemmiljöer. En del av det vi mött när vi besökt min svärmor, det har vi nu i vårt eget hem. Den spegel min svärmor gjort sig fin i, den sitter nu i en våra söners sovrum. Där kommer han att stå för att ordna till sitt utseende. Det var det där med ”släkten följa släktens gång…” Så konkret det kan vara och handla om en spegel.

Tiden efter en anhörigs död är som en snitslad bana där ett antal kontroller ska passeras. Ett liv går ur tiden. Ett hem löses upp. Livet anpassas efter nya förutsättningar. Ett minne att vårda.

Bland allt det Bibbie och hennes bror gått igenom är en oändlig mängd fotografier. Där har såväl kända ansikten som för oss alla okända ansikten passerat förbi. Människor och sammanhang som varit viktiga för mina svärföräldrar. Personer som varit profiler i Ydre och Västerbotten där Dagmar föddes. Alla dessa fotografier är ytterligare en påminnelse om hur snabbt livet går och hur mycket saker och ting förändras.

Bland det som nu återstår är att hugga in också Dagmars namn på den gravsten som nu kommer att rymma såväl min svärfar Göstas namn som min svärmor Dagmar. Två viktiga personer i vår familj som nu i en fysisk mening förenats i den jord som betytt så mycket för dom båda.

I morgon är jag tillbaka i ”kyrkjobbet”. Samtal och sammanträde. Funderande och skrivande. Planering och datorjobb. Helgen med Dagmar – förstå mig rätt – påminner mig om hur viktigt ett sammanhang kan vara och vad en människa kan betyda för att skapa viktiga sammanhang för andra. Jag tänker att det är detta jag håller på med och det som är viktigt i kyrka och församling. Ingen människa klarar sig utan att ha sammanhang att realtera till. De flesta av oss har många så´na sammanhang som vi går in och ut ur. Det är som det ska! Vi behöver tydliga sammanhang som hjälper oss att leva. Möten med människor som hjälper mig att se det som är viktigt i livet.

Har just börjat läsa en boken ”Konsten att leva innerligt” – om Kierkegaard och hans tänk. Blir lite fundersam efter att ha läst en bit fram i boken. Det är för mycket av att livets mening är individuellt och ingen annan än du själv kan skapa denna mening. Jag tänker inte riktigt så. Jag läser vidare och återkommer om denna ”existentialism för den moderna människan”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: