Reinfeldt och Humanisterna i armkrok?

29 september 2009

Sedan många år tillbaka har det funnits en ordning för överläggningar mellan regeringen och företrädare för judendomen, kristendomen och islam i Sverige. Drivande i detta har varit Sveriges Kristna Råd (SKR). Regeringen har varit företrädd av statsministern och ytterligare några statsråd.

Sedan den borgerliga alliansregeringen tillträdde för tre år sedan har SKR gjort ett antal försök att få till en sådan överläggning.  Detta har visat sig helt omöjligt. Statsministerns kansli har meddelat att man inte har tid för detta.

Alltså – när företrädare för Sveriges alla kristna kyrkor och samfund, företrädare för en växande muslimsk befolkningsandel och förträdare för de judiska församlingarna i Sverige ber om att få möta statsminstern, så tycker han inte att detta är särskilt viktigt. Reinfeldt har viktigare saker för sig. Han är ju statsminister!

Ett antal frågor inställer sig! Hur tänker Reinfeldt om det som händer i kyrkor, moskeér och synagogor? Är det så perifert att det inte har någon betydelse för vad som händer i landet? Tänker Reinfeldt att tro och religion överhuvudtaget inte har något att bidra med till hans och regeringens analys av det som händer i Sverige och världen? Att inte någon av oss skulle kunna ha något att bidra med när det gäller att skapa ett gott samhälle att leva i för alla som bor i Sverige? Vad har Reinfeldt för rådgivare omkring sig? Finns där ingen med en mer utvecklad fingertoppskänsla än Reinfeldt själv?

SKR har stött på igen inför Sveriges EU-ordförandeskap. Det har helt enkelt varit brukligt att ordförandeskapet haft en överläggning med företrädare för europeiska kristna paraplyorganisationer. Inte heller detta har gått fram till den så hårt uppbokade  Reinfeldt. När allt håller på att bli alltför pinsamt, meddelar regeringen att EU-ministern Cecilia Malmström hastigt fått ett par timmar över. I morgon ska denna överläggning äga rum.

Är det så att Reinfeldt tycker att de religiösa visst får hållas, men håll er borta från det offentliga och glöm det där med att ni tror att ni har något att bidra med i politiken? Att tro och religion är något för det privata livet. Inte några att lyssna till! Inte några att förvänta sig något från!

Är det så Reinfeldt tänker så är det som taget ur Humanisternas argumentationshandbok. Jag hörde det senast i Göteborg på Bok- och Biblioteksmässan. Överste Humansiten själv – Christer Sturmark – var där och bedyrade sin respekt för religionerna – bara de håller sig i det privata. Samhället ska vara strikt sekulärt. Kyrkor och samfund, lika lite som muslimska och judiska organisationer, ska ha något inflytande över samhällets dagordning. Varför ska en statsminster lyssna till religösa företrädare?

Kanske är det så att Reinfeldt resonerar på gammalt klassiskt högermanér. Jag kommer ihåg hur Gösta Boman för många år sedan kom till en kyrka och där mötes av uppmaningar och teckningar som jag tror handlade om fred och frihet och rättvisa i världen, och hur ursinnig han blev på att kyrkan sysslade med det han tyckte inte var så särskilt väsentligt. Kyrkan borde ägna sig åt det som hör det inre livet till. Punkt – slut!

Ja, någonstans klämmer Reinfeldts sko. Måhända tänker han sig få tyst på kyrkor och samfund som tar ton i exempelvis flyktingdebatten eller frågan om de apatiska flyktingbarnen, genom att inte göra sig tillgänglig.  Som att vi skulle ge upp? Du tar fel Fredrik Reinfeldt – inte ens en statsminster kan få oss att ge upp det vi tänker om som en profetisk röst i samhället. Vi har berättelserna om hur envis och orädd en profet kan vara.


Ett PS om niqab och allsvensk handboll

28 september 2009

I förra veckan publicerade DN ett principiellt viktigt inlägg i den sk niqab-debatten. Det handlar om kvinnan som anmält Åsö vuxengymnasium till Diskrimineringsombudsmannen därför att hon förvägras att bära sin nästan helt täckande klädsel i skolan. Dilsa Demirbag-Sten skriver på DN debatt att lika lite som hon kan hävda rätten att gå klädd i bikini i moskén, kan Alia Khalifa hävda rätten att gå klädd i sin niqab överallt i samhället. ”Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner. Läs artkeln! Det måste vara möjligt att få föra en debatt som den här utan att den ska uppfattas som invandrarfientlig. Ibland blir vi svenskar alltför blåögda i vår iver att vara förstående och generösa. Också i det här sammanhanget har vi anledning att fundera över hur vi vill ha det i samhället!

Det är tydligt att den här frågan skapar diskussion. Mina söner kom hem idag och berättade om hur man på en samhällskunskapslektion disskuterat saken. Också där skapade frågan stor diskussion. Tummen upp för en lärare som knyter en dagsaktuell debatt.

IMG_5354Det går snabbt ibland! Med ytterst kort varsel fick Anton besked om att han skulle infinna sig för att vara med i HK Eskils allsvenska lag då de mötte Önnered i lördags. Jag tror inte han hade tänkt sig att få spela, men så blev det. Som Eskilstuna Kuriren skriver idag – ”Nu kastade Eskils in blott 17-årige Anton Ydrefors i båda halvlekarna.” Ibland är det kanske lika bra att inte ha så lång tid på suig för att bli nervös och börja oroa sig. Önneredsspelarna sköt otroligt hårt. Riktiga projektiler. Anton räddade en del, men mycket var helt otagbart. Som målvakt kan man ju alltid skylla på försvaret…Hur det nu än blir med fortsättningen, så har i alla fall Anton gjort sin allsvenska debut. Är det sån´t man skriver på sitt CV eller…? Nu förlorade Eskilskillarna matchen. Två förluster på två försök. Hoppas på bättre lycka mot Tumba på söndag.

F.ö. spelar GUIF mot Hammarby på söndag eftermiddag. En rysarmatch. Då finns Världens Barn-kampanjen på plats i sporthallen. Vi hoppas få till en rejäl insamling. Både GUIF och Världens Barn-kampanjen går för guld!


Intravenös kulturinjektion

28 september 2009

Så är jag hemkommen från två intensiva dygn på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. För den som älskar böcker och tror på ordets makt, så är detta något av årets händelse. Som att sänkas ner i en kokande gryta…eller en ”intravenös injektion” av det mest koncentrerade kulturupplevelse jag tror man kan få i Sverige. 100.000 människor på plats under fyra dagar. När Bibbie och jag gick från mässan lördag lunch så var det nästan omöjligt att ta sig fram mellan montrarna.

Under de sexton timmar jag sammanlagt var på Mässan, var jag på arton seminarier eller scensamtal. Under de fyra mässdagarna genomförs ca. 2300 programpunkter. Jag hann med arton…och jag låg verkligen i.

9789173870351Jag lyssnade till Lars H Gustafsson vid ett par tillfällen som bl.a. presenterade sin nya bok ”Gå med dig”. Lars H har jobbat som skolläkare i bl.a. Rosengård i Malmö. Intressant att höra honom tala om också det goda som finns i ett område som Rosengård. Passade på att få Lars H Gustafssons signatur i min nyinköpta bok.

Jag deltog i ett seminarium med jorunalisten Gellert Tamas då han presenterade sin alldeles nyutkomna bok ”De apatiska”.9789127088368 En tegelsten på 600 sidor som beskriver bland det ”skitigaste” som hänt i svensk nutida politik. Han beskriver det som hände hösten 2003/våren 2004 med de flyktingbarn som hamnade i ett apatiskt tillstånd och hur dessa barn och deras föräldrar utsattes för ett maktspel iscensatt av den socialdemokratiska regeringen i samspel med en kvinna som upphöjdes till nationell samordnare i dessa frågor. Redan från början hade man bestämt sig för att barnen bluffade. Salen var fullsatt och stämningen upprörd. Frågan har nu på nytt aktualiserats i flera tidningsartiklar.

Lyssnade också på ett samtal mellan socialminitern Göran Hägglund, förre ärkebiskopen KG Hammar och Dagens chefredaktör Elisabet Sandlund om samkönade äktenskap. Det blev mest ett samtal mellan Hammar och Sandlund där Göran Hägglund satt som en åskådare mellan de två. Hammar hoppas att kyrkomötet – om ca en månad – ska fatta beslut om en ordning för samkönade äktenskap. Sandlund varande och menade att SvK spelar ett högt spel. Risken är att SvK går mitt itu.

9789173870139_3Jag lyssnade till flera samtal som hade det gemensamt att de tog upp det som händer när tro och religion går överstyr. Bla. en kvinna som under traumatiska former lämnat en närmast extrem församling i Skåne samt en man som hoppat av från Hare Khrisna-rörelsen. Det som återkom i alla dessa samtal var det riskfulla i att människor kapar sina nätverk utanför den religiösa kretsen och att allt tvivel och ifrågasättande stämplas som att vara ansatt av djävulens demoner. Det är inte alldeles enkelt med det vi ibland talar om som radikal tro.

Jag lyssnade til en intervjuv med Cecilia Uddén – Sveriges Radios korrespondent i mellanöstern. Jag uppskattar hennes vardagspräglade688858_188_80 rapporter från Palestina. Hon berättade om skräddaren i Gaza och hur han är på väg att ge upp allt hopp om en förändring till det bättre. Jag har hört om denne skräddare i flera av Cecilia Uddéns radioinslag. Hon återkom några gånger till Obama och hur det nu är bråtttom för honom att agera. Han borde stampa med foten och säga att ”jag är president i USA och när jag säger att bosättningarna ska upphöra så menar jag att de ska upphöra”. Jag fick en möjlighet att efter intervjuvn växla några ord med Cecilia Uddén och tacka henne för hennes initierade radiorapporter. På Internationella torget hittade jag ”22 sömnlösa nätter” – en bok om kriget i Gaza. Ska se vad den boken har att tillföra utöver allt annat som skrivits i saken.

Lyssnade till ett långt samtal med bl.a. ärkebiskop Anders Wejryd och Joakim Palme, vd för Institutet för framtidsstudier, om det sköra livet. Blev bl.a. till en diskussion om hur det robusta samhället är på väg att krakelera. Stadsmissionerna i landet arangerade samtalet. Deras medverkan på Bok- och biblioteksmässan var starten för ett opinionsarbete som sträcker sig fram till valet nästa höst. Den rösten blir viktig att lyssna till när valrörelsen sätter igång med sina steriotypa paroller.

Regissören Roy Anderrsson och läkaren och författaren Stefan Einhorn samtalade om konsten att tala allvar. Samtalet handlade bl.a. om bristen på allvarsamma och djupgående samtal. Roy Andersson har bl.a. skrivit boken ”Vår tids rädsla för allvar”.

Bland det siasta jag hann med var att lyssna till ett samtal på temat ”Liv och död – livsuppehållande behandling från början till slut”. I samtalet deltog bl.a. professor Hugo Lagercratz, Astrid Lindgrens barnsjukhus. Utgångspunkten var fallet från mars i år då ett nyfött barn dog av, som man menar, en alltför hög dos av morfin. En av läkarna hämtades av polis och anklagas för att ha orsakat barnets död. Hela den här frågan är utgångspunkten för ett samtal i S:t Eskilskyrkan den 7 november. Jag har försökt få med Hugo Lagercrantz till det samtalet utan att lyckas med det. Får istället besök av en hans läkarkollegor på Astrid Lindgrens barnsjukhus – Ann Edner. Till dess ska jag läsa den lilla nyutkomna bok som presenterades i seminariet. I förra veckans nummer av tidningen Sändaren finns också en artikel i den här frågan.

Ett av de mer obskyra inslagen på Mässan var Humanisternas ungdom som erbjöd ”avdop”. Dessa humansitungdomar stod på pass med en hårfön. Det var bara att sätta sig på plats och låta ungdomarna blåsa på. Säger något om Humanisterna! Så må Christer Sturmark – som jag också lyssnade till – framstå som hur seriös som helst. Något tok är det ändå med imagen!

Väl hemma har jag nu högen med böcker från bokmässan att ta fatt i. Spännande och viktig läsning. Att på det här sättet vara ett par dagar på Bok- och -bilioteksmässan är att få en kick. Viktigt att skaffa sig utsiktsplatser som gör att man ser bättre ut över det som är vår tid med viktiga och angelägna samtal och diskussioner. Alla borde några gånger i livet få en möjlighet att besöka Bok- och -Biblioteksmässan. Nästa år arrangeras mäsasan med inriktning på afrikansk litteratur.


Från en bok till en ocean av böcker

23 september 2009

Ikväll har vi haft Världens Barns högläsningskväll på ABF. Inte många hittade dit, ändå var det lite av en högtidsstund att få lyssna till några av berättelserna ur Världens Barns novellsamling. Bl.a. Tage Danilessons lilla finurliga text om sanning och sannolikhet. Bra läst av en av kvällens högläsare.

I morgon åker jag till Göterborg för att vara ett par dagar på Bok-och Biblioteksmässan. Lite av en bokälskares Mecca. Ett fullkomligt eldorado med böcker och författare om vartannat. Vart man än vänder sig har man möjlighet att lyssna till en författare som presenterar sina böcker. Jag ska spendera den mesta tiden på att gå på seminarier. Har tidigare varit på – tror jag – fyra bokmässor och haft några högtdisstunder i mötet med författare och samhällsdebattörer. Jag gillar de där lite osannolika kombinationerna av författare och debattörer. Det är lättarer att räkna upp de författare och andra kulturpersonligheter som inte är där än de som är i Göteborg. Alla är där! Få se vad det blir av den varan den här gången. Ett är säkert att det blir inte mycket av ”dötid”. Det är ett sanslöst brus av röster och intryck.

Återkommer med färska intryck från ”Götet” – och en bunt nya böcker i packningen hem.


Världens Barn och de apatiska flyktingbarnen

22 september 2009

Det är ordentligt tryck i Världens Barn-kampanjen i Eskilstuna. Kampanjen pågår i tre veckor till. Det är verkligen stordåd vi ska uträtta under en förhållandevis kort period. Förra året samlade vi in ca.1.4 miljoner. Då hade vi draghjälp av en framgångsrik konstauktion och en exceptionell bokförsäljning. Några av de företag som stöttade insamlingen 2008 lägger sig på en lägre nivå 2009.IMG_5298 Det som är alldeles tydligt i år är att vi har ett oerhört tryck i själva bössinsamlingen. Bössorna fylls i en takt som vi inte känner igen från tidigare år.

Nu har vi några veckor framför oss med stora arrangemang. I morgon möts vi på ABF till en kväll med högläsning ur Världens Barns novellsamling. I hälsningen i morgon tänker jag citera det president Clinton sagt idag i FN i det stora klimatmötet att ”Vi har inte kommit hit för att fira framsteg vi gjort, utan för att låta oss utmans av de framsteg som väntar på att bli gjorda”. Det är så jag tänker om Världens Barn- kampanjen. Mycket har skett för världens barn genom våra kampanjer, ändå är det mesta ogjort. Det vore närmast ett brott mot mänskligheten att säga att vi ger upp. Det får bara inte ske. Konsten är att också i det här sammnhanget vara uthålliga.

Ser fram mot att få möta Jimmy Jansson – vice ordförande i kummunstyrelsen –  i morgondagens högläsning på ABF och höra om han lyckats sälja in novellboken till kommunens företag. Han har lovat göra ett försök. Det skulle bli ett lyft för vår insamling. Låt oss hoppas att han lyckats!

IMG_5291Den 4-5 oktober arrangerar vi två stor konserttillfällen. Den 4 oktober kl.16.00 möts vi till en familjekonsert i S:t Eskilskyrkan. Måndagen den 5 oktober möts vi till Galaföreställning i Konserthallen med medverkan av bl.a. eskilstunasonen Christer Lindarw. Så arbetar vi på att göra något tillsammans med GUIF i hemmamatchen mot Hammarby den 4 oktober. Det är som det ska…det är mycket nu!

 

Så hör jag om att frågan om de apatiska flyktingbarnen är aktuell igen. Så typiskt att media inte uppmärksammat frågan och vi tror att problemet inte existerar längre. Utredningar visar att så många som kanske 50 barn är allvarligt sjuka och ligger i koma.

Journalisten Gellert Tamas utkom igår med boken ”De apatiska” där han bl.a. skriver om påståendet som spreds för några år sedan att föräldrar drogat och manipulerat barnen för att ordna ett uppehållstillstånd. I boken skriver han om det som snarast blev en myt. Denna myt var mer eller mindre fabricerad av den dåvarande regeringen i samarbete med en utredare, med en i det här sammanhanget, något fläckad histioria.

Nu är vi där igen att apatsika barn skickas tillbaka till en ofta helt undermålig situation i sitt hemland. Detta trots formuleringarna i utlänningslagen som säger att ”I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver”. Det känns som att ett stort gap öppnar sig mellan formuleringarna i utlänningslagen och FN:s barnkonvention och situationen för dessa utsatta flyktingbarn – ett ”helvetesgap” med Asgrid Lindgrens ord. Kan inte undgå tanken att vi tror att vi kan lösa våra egna problem genom att skyffla ut barn och andra som är här för att man söker skydd. Detta är ingen vacker sida av vårt välfärdssamhälle. Med respekt för alla de svårigheter det innebär att ordna med en bra tillvaro för alla dom som kommer som flyktingar till Sverige, så måste detta gå att ordna på ett bättre sätt än vad som nu sker. Bl.a. genom kortare och intensivare handläggningstider. Det pris dessa barn får betala går långt utöver vad som är rimligt. I det här avseendet är Sverige på väg bort från det vi kan kräva av ett civilicerat samhälle. Det måste vara möjligt att lösa de problem som uppstår med en stor – och ibland alldeles för stor och koncentrerad  invandring – utan att barnen kommer i kläm på det här viset. Det måste vara möjligt.

Noterar till slut att min blogg räknat in 1500 besök på de tre månader jag hållit på. Uppmuntrande med såväl publicerad som opublicerade kommentarer och tillrop. Jag håller på ett tag till…Jag tillhör det där envisa släktet som tror det går att påverka det som sker i samhället. Låter kanske pretentiöst och blåögt – men så tänker jag och tänker fortsätta tänka.


Kyrkovalet i Eskilstuna – inte många som brydde sig

21 september 2009

Nu är det klart med hur valet till SvK:s olika beslutsfattande instanser fallit ut. Intressant på olika sätt. Ser att bl.a. Sverigedomkraterna ökat sin andel i kyrkomötet. Socialdomkraterna har ökat något medan de borgerliga nomineringsgrupperna minskat . Ett sätt att läsa resultatet är väl att många som röstat har övergett de partipolitiska grupperna. Totalt sett är valdeltagandet detsamma som 2005 – dvs ca.12%. Bara några tiondelar under valet 2005. Fortfarande är valresultatet lågt. OK kanske dom tycker som trodde att valdeltagandet skulle sjunka ytterligare 2009.

I Eskilstuna fick Socialdemokraterna drygt 40% av rösterna. Den nya nomineringsgruppen ”Gemenskap för Svenska Kyrkan i Eskilstuna församling” fick nästan 20%.  Tillsammans med den andra partipolitikskt obundna gruppen – POSK – får desa två 15 mandat i kyrkofullmäktige. S får 12 mandat och Folkpartisterna 4 mandat. Blir intressant att se hur man väljer att samarbeta utifrån det här utfallet.

I Eskilstuna var det 10% av de röstberättigade som röstade – totalt drygt 3 000 personer. Finns någon som är nöjd med detta? Eskilstuna Missionsförsamling har ca 175 medlemmar. Om vi räknade in 10% av dessa när församlingen har årsmöte skulle där vara ca. 18 personer. Hade det varit så hade vi ansett det vara närmast katastrof och en brist på delaktighet som skulle göra oss ytterst konfunderade. Att så få bryr sig.

Nu kanske man kan resonera på ett annat sätt och tänka att de 3443 som röstade i kyrkovalet mere än väl är de som är aktiva i SvK i Esklstuna. Dock återstår att inte mer än 10% av SvK:s medlemmar valde att rösta. Vill man i SvK inte ta en diskussion om sitt medlemsbegrepp, så återstår frågan om att så får bryr sig om kyrkan och dess verksamhet. Vem tänker ta den debatten? Visst måste det vara ett problem för höga verderbörande att många inte ens vet om de är medlemmar i SvK.


Handbollslir och religionsfrihet

21 september 2009

Det blev som vi hoppades – att HK Eskils juniorer tog hem segern i SM-gruppspelet för herrjuniorer i Ludvika . Tre raka vinster mot Lidingö, Ludvika och Karlstad. JSM spelas i fem steg – detta var det första. I varje steg sållas lag bort och när det kommer till det femte steget återstår åtta lag. Där har Eskil varit tidigare. För några år sedan spelade Eskil finalen mot GUIF:s juniorer i Sporthallen. Hallen var alldeles fullsatt och det blev ett rafflande spel. Anton satt på bänken men gick vid ett tillfälle in och räddade en straff. Jubel i hallen! Till slut vann GUIF. Hur trist det än var för grabbarna var det en demonstration på nationell nivå av den bredd och ambition som ungdomshandbollen har i Eskilstuna. Två eskilstunalag som gjorde upp om vilka som var bäst i landet. Not bad! Vi får se hur det blir när det nu först kommer till steg tre i december. Drömma går an, men man ska spela om det.

IMG_5354Gustav satt på bänken med sitt skadade knä. Anton gjorde succé och blev i första matchen utsedd till matchens lirare i Eskil.IMG_5352 Han gjorde verkligen bra ifrån sig. Det är ju inte ovästentligt hur det fungerar för den som har den sista positionen längst bak. Jag skulle inte vilja ställa mig där. Det skjuts hårt. Jättehårt! Har sett det på dom blåmärken Anton ibland kommer hem med.

På väg hem i bilen från Ludvika hörde vi om GUIF:s mindre lyckosamma start på serien.  Kan tänka mig att killarna längtat efter det allvar det innebär att seriespelet kommer igång och det är på ”riktigt” igen. Hur mycket man än träningsspelar så är det ändå ”bara” i väntan på att seriespelet ska komma igång. Nu är laget där, och nu gäller det för GUIF-arna att hitta sitt vinnande spel.

GUIF går för guld – på samma sätt som vi gör det i Världens Barn-kampanjen. Det är vår förhoppning att Världens barn-kampanjen i Eskilstuna ska kunna genomföra ett samarbete med GUIF kring hemmamatchen mot Hammarby den 4 oktober. Såväl GUIF som Världens Barn-kampanjen är en del av Eskilstunas skyltfönster ut mot övriga Sverige. När ska kommunen inse det?

Så till religionsfriheten!

Såg SVT:s debattprogram Agenda i går kväll. Såg Alia Khalifa som var där, klädd i sin niqab – hela kroppen täckt av kläder förutom en liten springa så ätt ögonen är synliga. Helt i svart – med svarta handskar. Eskilstuna-Kuruiren skriver om det på ledarplats idag och tycker i huvudsak att det är OK.

Alia har överklagat ett beslut om att hon inte får gå klädd i sin niqab i skolan där hon läser till barnskötare. Hon hänvisar till religionsfriheten. Håller med skolborgarrådet i Stockholm – Lotta Edholm – att religionsfriheten i sig inte kan rättfärdiga precis allt. Det finns också andra hänsyn för ett samhälle att ta. Jag tycker det är ett riktigt sätt att se på religionsfriheten.

Om man som Ali Khalifa framhärdar i att det här sättet att klä sig är alldeles nödvändigt för henne, kan hon inte förvänta sig att allt i det civila samhället är möjligt för henne. Jag måste erkänna att jag förmodligen skulle bli tämligen provocerad om jag vore pappa med ett barn på den dagisavdelning där Ali jobbade. Att varje gång jag möter henne, så är det enda jag ser ett par ögon. Jag utgår dessutom ifrån att hon inter tar en ”främmande” man i hand. Jag skulle inte vilja ha det så när jag möter en av dom som har hand om mitt barn en stor del av dagen – hur förstående jag än vill vara. 

En annan aspekt är den av att skapa en samhällsbild som mer signalerar slutenhet än öppnenhet. Ali och hennes medsystrar hävdar sin rätt i ett öppet samhälle att bidra till att skapa en känsla av slutenhet. Är det så vi vill ha det? Håller med om att detta är subjektiva känslor, men det är så jag tänker. Det kan sägas att ett samhälle inte ska lägga sig i hur jag klär mig, men när det kommer till det vi menar rör vid det som är samhällets grundvärderingar om öppenhet och offentlighet har vi anledning att vara tydliga i våra värderingar. Av det skälet har samhället förbjudit oss att gå omkring i så kallade rånarluvor. Det ska vara möjligt att identifiera mig utifrån min ansiktsbild.

Vore kul att se hur man på Vägverket – eller vad det heter – agerar mär man på en bild från en fartkamera kommer att få alltfler bilder med kvinnor – eller kanske påhittiga män – klädda i niqab. Inte kommer man så särskilt långt i att identifiera dessa bilder bara med hjälp av ett par ögon. Vet faktiskt inte om den kvinna som av religiösa skäl måste klä sig i niqba är tillåten av sin religion att köra bil? Lätt att bli fördomsfull i en fråga som denna – men vi har anledning att fundera över religionsfriheten när den används som argument för att sluta till omkring sig i stället för att skapa öppenhet och offentlighet. Religion mår aldrig bra av när den sluter till omkring sig.