Prisa Gud…

…inte  för skatteåterbäringen, men för att det nu är klart med  ledare till vår konfagrupp. Äntligen får jag lov att säga. Det blir ett spännande gäng av både ledare och konfirmander. Nu ska vi sätta oss ner och planera för i första hand hösten. Viktigt att vi kommer igång bra och att vi lyckas skapa en grupp av dom tolv konfirmander där flera inte känner varandra.

Det där med tolv känns ju som en god grupp i trons sammanhang. Lika olika som de tolv lärjungarna var, så är det säkert också i konfagruppen. En utmaning att klara det.

Lever fortfarande i en känsla av nästan overklighet efter ett möte i veckan, då jag inviterats till en gammal bekant för att träffa en afrikan på väg till sitt hemland för att bli statssekreterare/vice minister i utbildningsdepartementet med delansvar för landets hela utbildningsväsende, vetenskap och teknik. Han är utsedd av landets president och nu snabbhemkallad. Han lämnar sin familj i ett nordiskt land därför att hans land och dess ledning kallar. Det är elva år sedan han flydde från kriget. Tio år sedan han senast var i sitt hemland. Nu nyttjar han några dagar i Sverige för att bl.a. planera för sin hemresa och sina kommande arbetsuppgifter. En fullständigt gigantisk uppgift. På söndag eftermiddag  möts vi igen, då vi ska be för honom och hans kommande uppdrag. Han har själv önskat detta. Det känns som om vi behöver be länge och intensivt för detta….

Till detta kommer den uppgift som min bekant fått att bygga upp en typ av diplomatisk representation i Norden. Känns lite overkligt att höra dessa målmedvetna män tala om sina uppdrag och det man är på väg att göra för att bidra till sitt lands utveckling. Detta är i alla fall normalt sett inte min vardag. Jag hoppas kunna få berätta mer och bli mer konkret. Också om den kvinna som förbereder sina studier till jurist för att kunna få utgöra ett stöd för sina medsystrar i sitt hemland. Återigen – jag är faschinerad av denna målmedvetenhet och satsning. Att tänka om sig själv som någon som verkligen kan få vara med och göra skillnad och i detta satsa allt. Det låter ju som en saga, men det är på riktigt.

På söndag ska jag i samband med en lilla välsignelseakt jag inbjudits att hålla i försöka säga något om några av Bibelns berättelser om hur Gud använder människor i avgörande situationer i historien. En så´n var Mose. Han tyckte inte han var lämplig för detta. Hans råd till Gud var att välja nå´n annan. Se´n vet vi hur det blev – att Gud inte gav sig och allt det som Mose kom att betyda. Varför skulle detta bara vara historia? Visst måste detta kunna hända i vår tid!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: