Världens Barn och de apatiska flyktingbarnen

Det är ordentligt tryck i Världens Barn-kampanjen i Eskilstuna. Kampanjen pågår i tre veckor till. Det är verkligen stordåd vi ska uträtta under en förhållandevis kort period. Förra året samlade vi in ca.1.4 miljoner. Då hade vi draghjälp av en framgångsrik konstauktion och en exceptionell bokförsäljning. Några av de företag som stöttade insamlingen 2008 lägger sig på en lägre nivå 2009.IMG_5298 Det som är alldeles tydligt i år är att vi har ett oerhört tryck i själva bössinsamlingen. Bössorna fylls i en takt som vi inte känner igen från tidigare år.

Nu har vi några veckor framför oss med stora arrangemang. I morgon möts vi på ABF till en kväll med högläsning ur Världens Barns novellsamling. I hälsningen i morgon tänker jag citera det president Clinton sagt idag i FN i det stora klimatmötet att ”Vi har inte kommit hit för att fira framsteg vi gjort, utan för att låta oss utmans av de framsteg som väntar på att bli gjorda”. Det är så jag tänker om Världens Barn- kampanjen. Mycket har skett för världens barn genom våra kampanjer, ändå är det mesta ogjort. Det vore närmast ett brott mot mänskligheten att säga att vi ger upp. Det får bara inte ske. Konsten är att också i det här sammnhanget vara uthålliga.

Ser fram mot att få möta Jimmy Jansson – vice ordförande i kummunstyrelsen –  i morgondagens högläsning på ABF och höra om han lyckats sälja in novellboken till kommunens företag. Han har lovat göra ett försök. Det skulle bli ett lyft för vår insamling. Låt oss hoppas att han lyckats!

IMG_5291Den 4-5 oktober arrangerar vi två stor konserttillfällen. Den 4 oktober kl.16.00 möts vi till en familjekonsert i S:t Eskilskyrkan. Måndagen den 5 oktober möts vi till Galaföreställning i Konserthallen med medverkan av bl.a. eskilstunasonen Christer Lindarw. Så arbetar vi på att göra något tillsammans med GUIF i hemmamatchen mot Hammarby den 4 oktober. Det är som det ska…det är mycket nu!

 

Så hör jag om att frågan om de apatiska flyktingbarnen är aktuell igen. Så typiskt att media inte uppmärksammat frågan och vi tror att problemet inte existerar längre. Utredningar visar att så många som kanske 50 barn är allvarligt sjuka och ligger i koma.

Journalisten Gellert Tamas utkom igår med boken ”De apatiska” där han bl.a. skriver om påståendet som spreds för några år sedan att föräldrar drogat och manipulerat barnen för att ordna ett uppehållstillstånd. I boken skriver han om det som snarast blev en myt. Denna myt var mer eller mindre fabricerad av den dåvarande regeringen i samarbete med en utredare, med en i det här sammanhanget, något fläckad histioria.

Nu är vi där igen att apatsika barn skickas tillbaka till en ofta helt undermålig situation i sitt hemland. Detta trots formuleringarna i utlänningslagen som säger att ”I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver”. Det känns som att ett stort gap öppnar sig mellan formuleringarna i utlänningslagen och FN:s barnkonvention och situationen för dessa utsatta flyktingbarn – ett ”helvetesgap” med Asgrid Lindgrens ord. Kan inte undgå tanken att vi tror att vi kan lösa våra egna problem genom att skyffla ut barn och andra som är här för att man söker skydd. Detta är ingen vacker sida av vårt välfärdssamhälle. Med respekt för alla de svårigheter det innebär att ordna med en bra tillvaro för alla dom som kommer som flyktingar till Sverige, så måste detta gå att ordna på ett bättre sätt än vad som nu sker. Bl.a. genom kortare och intensivare handläggningstider. Det pris dessa barn får betala går långt utöver vad som är rimligt. I det här avseendet är Sverige på väg bort från det vi kan kräva av ett civilicerat samhälle. Det måste vara möjligt att lösa de problem som uppstår med en stor – och ibland alldeles för stor och koncentrerad  invandring – utan att barnen kommer i kläm på det här viset. Det måste vara möjligt.

Noterar till slut att min blogg räknat in 1500 besök på de tre månader jag hållit på. Uppmuntrande med såväl publicerad som opublicerade kommentarer och tillrop. Jag håller på ett tag till…Jag tillhör det där envisa släktet som tror det går att påverka det som sker i samhället. Låter kanske pretentiöst och blåögt – men så tänker jag och tänker fortsätta tänka.

Annonser

2 Responses to Världens Barn och de apatiska flyktingbarnen

  1. Göran Klingensjö skriver:

    Det är bra sammanfattat Claes-Göran – bra skrivet och lycka till på Litteraturafton. Hinner jag hem så kommer jag annars får du berätta 😉

  2. Steve skriver:

    Kul att många hittar din blogg. Det är välförtjänt tycker jag, den är både välskriven och tankeväckande. Jag kommer att fortsätta följa den och jag tror ännu fler kommer att hitta hit framöver,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: