Ett haveri för insinuanta ”sanningar”

I går publicerades en vetenskaplig studie som konstaterar att de apatiska barnen inte alls varit drogade. Idag skriver DN om det liksom tidningen Dagen.

Bakrunden är det som hände i början/mitten av 2000-talet då en stor grupp asylsökande barn hamnade i ett komaliknande tillstånd. Migrationsministern, regeringens utredare Marie Hessle, Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen bestämmde sig för att alltihop var en bluff. Det hela, menade man, var iscensatt av föräldrarna som ömsom förgiftat barnen, ömsom tvingade dom att ligga helt utslagna dygn efter dygn. Marie Hessle lät nästan triumferande hälsa att barnen var uppe på nätterna och sprang och åt ur kylskåpen. Hon visste minsann hur det stod till och så agerade hon som något av dramats regissör. Hon styrde och ställde och fick såväl politiker som myndighetspersoner att dansa efter sin pipa. Så sent som 2006 hävdade Marie Hessle att manipulation och simulering ingår bland de omständigheter som kan förklara apatin. Inte ett ord om asylprocessen i sig. Det är om allt detta som Gellert Tamas skriver om i boken ”De apatiska”. En beskrivning av närmast ett helvete för de familjer som drabbades. Beskrivningar som går utöver nästan allt annat vi vet om hur barn satts på undantag i Sverige. En beskrivning av hur barnens föräldrar i myndigheternas ögon haft hela ansvaret för att det blivit som det blivit. Så tvår politiker och andra myndighetspersoner sina händer.

Nu visar studien att det inte finns något fog för de anklagelser som Marie Hessle och dåvarande migrationsminstern Barbro Holmberg förde till tals och presenterade som närmast sanningar. Studien är gjord på de 29 allra svåraste barnen. Läkarna har  tagit en mängd prover och inte något – inter något – ger skäl att tro att något av dessa barn har förgiftats eller på annat sätt försatts i det här tillstånden. Det var heller inte så att de här barnen med omedlbar verkan reste sig upp då en del av dem beviljades uppehållstillstånd.

En av de barnläkare som utfört studien talar om hur myndigheterna betedde sig mot föräldrarna som om de var kriminella. Nu är dom som en gång ledde ”korståget” mot dessa traumatiserade barn inte beredda att säga något. Barbro Holmberg säger i förbifarten att det finns ett och annat av det hon en gång yttrat som hon idag ångrar. Så klädsamt! Marie Hessle och andra myndighetsansvariga tiger som muren. Nu går det an att tiga. Vad är detta annat än ett svek i realtion till ett antal familjer som fått sina liv slagna i spillror. Inte ens den upprättelsen beståsd dom med genom att de tidigare ansvariga säger att allt detta var ett fruktansvärt misstag. Inte ens detta!

Det är alldeles uppenbart att det stora problemet är asylprocessen i  kombination med det tramua som barnen har med sig då de kommer till Sverige. De har sett det inget barn ska behöva se. Desa barn har varit med om det som ingen människa ska behöva vara med om, men detta väger lätt i mötet med Migrationsverkets ifrågasättande av de skäl som dessa barn och deras föräldrar anför. Utgångspunkten är att de ljuger.

9789127088368Jag vet inte om det är nå´n tröst i sammanhanget, men nu ska självaste Socialstyrelsen utreda det DN talar om som ”fenomenet” apatiska barn. Gellert Tamas bok är ett viktigt domument i den fortsatta diskussionen. Boken är på ett sätt alldeles för omfattande, men full av fakta från utredningar och journaler. Jag käner igen det från andra sammanhang hur just samlandet av fakta bidrar til att ändra historien och vår bild av det som hänt. Den som hamnat i underläge har i dessa historiska fakta sanningen på sin sida. Det är denna sanning som nu håller på att rullas upp. Det som kvarstår är nå´n typ av upprättelse för dom som varit utsatta för det som närmst är att anse som ett statsunderstött övergrepp. En del av dessa barn och deras familjer har förpassats ut ut landet. Många av dom till en outsäglig misär med men för livet. Vad tänker svenska myndigheter göra åt detta? Nu är det i första hand inte principer det handlar om, utan människor av kött och blod.

Annonser

2 Responses to Ett haveri för insinuanta ”sanningar”

  1. Andreas skriver:

    Gode tid vad lättlurad du är. Studiens trovärdighet är ifrågasatt då man redan innan deklarerade att man trodde på flyktingbarnen. Knappast vetenskapligt objektivt.

    Studien är heller inte tillgänglig för allmänheten att granska, vilket gör att man inte vet vilka prover som tagits, när de tagits och omständigheterna kring det. Fick barnens föräldrar förvarning om testerna?

    Dessutom finns ingen förklaring till varför muskelförtvining uteblev hos de barn som sondmatates.

    Om det är någon ”sanning” som ska ifrågasättas så Gellert Tamas påståenden i ”De Apatiska”.

    • Claes-Göran Ydrefors skriver:

      Du är inte den förste som tar det du menar vara det ”objektiva” i anspråk för att försöka snacka bort det jag hävdar närmast är ett statsunderstött övergrepp. Jag tror den vetenskap du hänvisar till betackar sig för en hjälp som denna. Jag har sagt att jag tycker Gellert Tamas bok är för tjock, men den absoluta fördelen har den att den här fylld med citat ur sjukjournaler, polisprotokoll mm. Boken handlar inte så mycket om Gellert Tamas tyckande som att den ger utrymme för hur de som en gång stod för argumenttationen faktiskt argumenterade och hur de barn som drabbades behandlades.
      Jag noterar hur Mona Sahlin i en radiointervjuv igår närmast tog avstånd från den s-regering som hade huvudansvaret för den här ”affären”. Bra början på det jag hoppas är en typ av politisk tillnyktring i den här frågan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: