”De apatiska” – 600 sidor om migrationspolitikens kollaps

9789127088368Nu har jag läst Gellert Tamas bok ”De apatiska” – 600 sidor på många sätt förfärlig läsning.  Det Gellert Tamas beskriver är hur några få med en närmast manipulativ förmåga skapar ett rent helvete för många flyktingfamiljer under ett par års tid runt 2003-2005. Gellert Tamas berättar om hur politiker och myndighetspersoner okänsligt och närmast blint utnyttjar sin maktposition för sina ibland högst grumliga intressen. Detta är bland det svartaste jag läst om hur politiker – i det här fallet den sittande s-regeringen – offrar en grupp människor för prestige och politisk taktik. Känslan är att detta måste vara brottsligt. Frågan är varför inte dom som drev fram detta inte ställts till svars för det dom gjorde?

Det Gellert Tamas gör är att återge vad som hänt ett antal barn. Han citerar ur sjukjournaler, polisrapporter och anteckningar som gjorts av bl.a. Migrationsverkets personal efter det att man avvisat familjer. Mängden citat och referat gör boken så omfattande. Jag känner igen det här sättet att tänka – att samlandet av fakta till slut ska få sanningen i dagen. Jag har mött det på Västbanken där man systematiskt har fört bok på allt som hänt och kan redogöra för varje kvadratmeter som occuperats, varje hus som rivits, varje människa som försvinner eller dör i konfrontationen med israelisk polis och militär. Här finns fakta för den som vill veta – den fakta som den som utövar makten och förtrycket skyr som pesten och gör allt för att dölja. Det är ett sådant spel som pågår kring den s.k. Goldstone-rapporten om det som hände i kriget på Gaza-remsan runt nyåret.

Dagens Nyheter publicerar idag ett debattinlägg från ett par av dom som är citerade i Gellert Tamas bok. Dom hävdar att de blivit felaktigt citerade – att det Gellert Tamas gjort är ett klippande och klistrande. Det är bra att också kritikerna kommer till tals. Problemet är att de som var centeralfigurerna i sammanhanget – migrationsministern Barbro Holmberg och den nationelle samordnaren Marie Hessle valt att i princip inte säga något. Det finns säkert ett och annat att anföra när det gäller Gellert Tamas urval av fakta och hans sätt att handskas med citat. Bra om detta klargörs. Ändå återstår allt det andra – och det är tillräckligt mycket – som gör det omöjligt att inte se det som hände dessa apatiska barn och deras familjer som ett statsunderstött övergrepp. Stora delar av statsapparaten mot ett antal flyktingfamiljer. Detta präglade svensk migrationspolitik i början av 2000-talet.

KG HammarDet var insikten om detta som fick den dåvarande ärkebiskopen KG Hammar att reagera. Hammar skrev ett uppmärksammat brev inför julen 2004 som blev upptakten till det som kom att kallas kyrkornas Påskupprop – vilket till slut samlade nästan 160.000 namnunderskrifter med krav på en i princip allmän amnesti för alla de flyktingar som då fanns i landet. Hur det gick till när dessa namnunderskrifter överlämnades till migrationsministern är en både humoristisk och förfärlig läsning – där ministern uppträder som hade hon huvudet under armen.

I julbrevet skrev KG Hammar bl.a: ”Den fråga vi måste ställa oss är denna – Vad händer med oss, om vi låter barn fara illa? Det verkliga samhälssintresset måste vara, att vi samhällets medborgare orkar tänka längre än till egna fördelar, att vi orkar känna medkänsla och vågar handla solidariskt med den som är utsatt. Vad sker med dig och mig om vi tvingas lära oss att blunda för barns behov för att orka gå vidare? Vad händer med vårt Sverige? Kollapsar det inte utan medkänsla?”

KG Hammar ställde just de avgörande frågorna. Påskuppropet blev en samlande kraft som till slut gjorde att Vänsterpartiet och Miljöpartiet tvingade s-regeringen att ge sig på den här frågan. Dessa två partier gjorde flyktingfrågan till i princip den enda frågan då en budget skulle förhandlas fram i september 2005. Tamas skildrar i detalj denna dramatik.

Gellert Tamas bok slutar i att han refererar till hur myndigheter kommit fram till att det inte legat något i det hela dramatiken handlat om – nämligen anklagelsen mot dessa barns föräldrar att manipulera och förgifta sina barn för att öva påtryckning på Migrationsverket att få sina uppehållstillstånd. Slutsatsen är att problemet sitter i en kombination av en oerhört restriktiv svenk migrationspolitik och de traumatiska upplevelser dessa barn och deras familjer kommer till Sverige med. Till slut tvingas myndigheter att bita i detta ”sura äple”.

Nu skriver vi 2009 och vi vet att det runt om i landet fortfarande finns barn som lever i detta apatiska tillastånd. Trots allt det som varit återstår ett antal frågor om svensk flyktingpolitik och hur vi ”hanterar” de människor som söker sig till Sverige för att skapa en rimligare trygghet i livet. Hur ”lotteriaktigt” detta är har aktualiserats i radions nyhetssändningar idag, då det visar sig att migrationsdomstolarna dömer olika utifrån i princip likvärdiga faktabakgrunder. Vi har en bra bit tills vi är där att vi i Sverige har en ordning för hur vi på ett respektfullt sätt möter alla dom som söker sig till Sverige för ett skyddat boende. Gellert Tamas bok ”De apatsika” lär oss att inte vara så blåögda när det gäller frågan om hur svenska myndigheter utövar sin makt. Bara detta gör boken till en viktig bok.

Annonser

One Response to ”De apatiska” – 600 sidor om migrationspolitikens kollaps

  1. Steve skriver:

    Man blir verkligen nyfiken på den här boken. Gellert Tamas förra bok om Lasermannen var bland de bästa jag läst i den kategorien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: