EU skickar Israel i chockterapi

Ska man tro att hela konfliktkomplexet Israel – Palestina håller på att rubbas i sina positioner efter det att EU:s utrikesministrar i tisdags enat sig om ett förhållandevis skarpt uttalande? Är det möjligt att tro att ytterligare ett uttalande – mer ord staplade på hög – ska kunna göra skillnad för att säkra land och fred för ett hunsat palestinskt folk? Och lika mycket fred och säkerhet för Israel.  Jag måste erkänna att jag inte är riktigt säker. Processen är något av en berg och dalbana – så har det varit se´n Israels tillblivelse. Ju längre tiden går dess svårare är det att tro på orden om förhandlingar och överenskommelser. Jag kan inte se att Israel i kraft av ett fullkomligt monstruöst övertag visat att man vill förhandla sig till säkerhet. Det är som om man bara litar till ett militärt övertag. Man vill inte sluta avtal som skulle förhindra bl.a. utbyggnaden av bosättningarna. Israel ger sig förmodligen inte förrän man införlivat stora delar av västbanken i Israel och underminerat det som återstå av palestiska områden. Man talar och agerar med en sådan arrogans, som att man menar sig ha rätten att göra vad man vill och hur man vill.

Idag skriver Dagens Nyheter om EU-ministrarnas uttalande och Israels reaktioner. Jag är ändå glad över att Carl Bildt och hans kollegor kaxar till sig.  Att man är tydlig i att man inte accepterar några andra gränser än de som gällde före sexdagarskriget 1967. Detta skulle radikalt förändra dagens gränssituation. DN publicerar en karta som visar vad detta skulle innebära för regionen runt Jerusalem.

Låt det nu inte vara med detta, utan gå vidare. Öka trycket. Gå från ord till handling. Ta till handelssaktioner. DN:s korrespondent Nathan Sachar konstaterar just att Israel egentligen aldrig rört sig i sina förhandlingspositioner annat än då  omvärlden satt hårt mot hårt. Det är som om Israel är fullkomligt immun mot ord, men känslig då det kommer till exv. sanktioner som direkt slår mot den egna ekonomin. Sådana sanktioner visar med omedelbar verkan hur ihålig Israels ekonomi är och hur beroende man är av omvärlden. Det är som om den kaxiga hållning man i alla lägen tillämpar är som ett sätt att flytta focus från just den punkt där man är som vekast. Nog känns den strategin igen.

Såg ett nyhetsinslag i TV häromkvällen som visade hur extrema bosättare – med hjälp av domstol och grumliga handlingar från det ottomanska riket – tilltvingat sig ett halvt hus från en palestisk  familj. I bild såg man ett gäng bosättare hängande utanför ena halvan av huset, medan den gamla palestinska kvinnan satt bland sina utslängda tillhörigheter. Så hade bosättarna hängt upp israelsika flaggor som en demonstration av att man i princip gör som man vill. Vad bra att detta visades! Det är så här det går till. En närmast daglig process. Så arrogant att det inte kan bli mer arrogant. Den här gruppen skiter högeligen i vad omvärlden säger. Det enda de förstår sig på, det är när hårt sätts mot hårt. När Netanyahu och andra israeliska politiker inte längre har råd att låta de här extrimisterna hållas. Vi måste rimligtvis vara där nu och vare sig EU eller USA har tid att förlora.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: