Det var för detta vi kämpade! Nu går kampen vidare!

I morgon är det 20 år sedan Nelson Mandela släpptes ur fängelset på Robben Island. Där hade han suttit i 27 år. Helt sanslöst! Han spärrades in som en av apartheidregimens främsta motståndare. Så klev han ut ur fängeslet som den som kom att symbolisera apartheidregimens fall. Det gick an att spärra in personer men inte ta ifrån människor deras  rättmätiga krav på att bli respekterade för den man var – oavsett hudfärg. Det som hände i Sydafrika ger hopp om att sanningen till slut segrar och hinner ifatt även de mest vidriga samhälssystem.

Jag var på många sätt aktiv i antiapartheid-kampen i Sverige. Detta var åren då  jag var förbundssekreterare i SMU och SMU var kraftfullt engagerat i antiapartheid-arbetet. Vi drev på i bojkotten av bl.a. Shell och andra sydafrikanska varor – inte utan att få skit för det. Jag ska sällan glömma när vi fick ett helt pastorsmöte i Stockholm – ett par hundra pastorer i Missionsförbundet –  att gå till Syafarikas legation i Stockholm för att protestera. Vi gjorde det utan att ha tillstånd till det och hävdade att vi gick  som vilka fotgängare som helst på trottoaren. Polisen uppskattade inte det tilltaget. Inte heller ledningen för Pastorsförbundet. Känslan var att vi faktiskt gjorde något mer än bara uttrycka oss i ord.

Bland alla mina gamla papper har jag ett brev från Sydafrikas ambassad med besked om att jag inte beviljats inresetillstånd i samband med att dåvarande Ekumeniska Nämnden – nuvarande Sveriges Kristna Råd – skulle göra en resa till Sydafrika och jag skulle ingå i delegationen av kyrkoledare. Ingen av oss fick tillstånd att resa in. Ser det närmast som ett kvitto på att Sydafrika förstått vilken roll som kyrkorna i Sverige spelade i den svenska antiapartheidkampen.

Det var stort när jag fick representera Ekumensika Nämnden och ingå i den grupp som mötte Nelson Mandela ute på en avskild del av Arlanda då han som sin absolut första resa utomlands kom till Sverige den 12 mars 1990. Jag kan fortfarande känna rysningarna av att se denne ”ikon” kliva ner för flygplanstrappan – bara en månad efter det att han släppts ur fängelset på Robben Island.  Det var för detta vi kämpat i så många år. Det var för detta vi bett. Det var för detta vi skrivit protestlistor och ordnat demonstrationer. Det var för detta vi skrikit och gapat. Det var för detta vi gjort oss till ovänner med Shell och andra multinationella företag som idkade handel med apartheidregimen i Sydafrika. Jag återvänder ofta till det vi då var med om som ett uttryck för att det faktiskt är möjligt att via opinionsaarbete och solidaritetsarbete förändra situationen i världen.

Det är 20 år sedan apartheidregimen i praktiken föll i Sydafrika. Nu borde kampen gälla det apartheidsystem som präglar Israel. I Sydafrika var det så uppenbart hur en grupp diskriminerades och alldeles sattes på undantag just för sin hudfärgs skull. I Israel är det betydligt mer sofistikerat, men likväl apartheidlikt. Ett folk betraktas som närmast ett B-lag. Det är inte sant när företrädare för israeliska myndigheter hävdar att alla är lika inför lagen. Det är sant att alla tvingas betala skatt efter en och samma skatteskala, men när det komer till den samhälleliga servicen är skillanderna groteska. Häromåret försökte nuvarande utrikesministern Liebermann att få igenom beslut om att israeliska palestinier inte skulle få rösta i valet. Vad är detta annat än apartheid. Att männiksor enbart för att man tillhör en folkgrupp förvägras grundläggande medboergerliga rättigheter. Kan det bli mer apartheid – i tanke och handling.

Så upp till kamp! Kampen mot apartheid är verkligen inte vunnen. Vi har mycket att lära från antiapartheidarbetet då det gällde Sydafrika.

När företrädare för kyrkor i Israel och Palestina alldeles före jul presenterade sitt KAIROS-dokument – ”A word of faith and hope from the heart om Palestinian suffering” så finns där bl.a. en vädjan till omvärlden att isolera Israel. Dessa kyrkoledare talar klarspråk när man talar om den israeliska occupationen som ondska och synd mot Gud. Desmund Tutu förklarade i samband med ett besök i Palestina att apartheidsystemet såsom det är utformat i Israel är betydligt mer djupgående än vad det var i Sydafrika. Nog har vi mycket att fortsatt markera mot. Människor att stå upp för!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: