Gud bevare Sveriges skolelever för kristendomen!

Nu är det fight – igen – om kristendomens plats i skolans religionsundervisning. Den här gången är det Skolverket som publicerat ett förslag som går ut på att kristendomen ska jämställas med andra religioner i skolans religionsundervisning.  Målet är att elever ska lära sig lika mycket – eller lika litet – om hinduism och buddism som om kristendom. Reaktionerna handlar om att utredarna på Skolverket helt tycks tänka bort den roll som kristendomen haft och fortfarande faktidskt har i svenskt samhälls- och kulturliv. Att det närmast är falsk marknadsföring att försöka föra i bevis att kristendomen – utifrån såväl ett historiskt som nutidsperspektiv – lever i ett jämställt förhållande till andra religioner. Som om det inte kan behövas mer av kunskap om kristendomens rötter och traditioner för att förstå mycket av bl.a. de värderingar som präglar det svenska samhället.

Tidningen Dagen skriver om förslaget och de reaktioner som följt på förslaget.

I morse tog radions P1 upp ämnet. Debattörerna var skolministern Jan Björklund och västerpartiets ledare Lars Ohly. Det blev till en ”lustig” debatt. Lars Ohly tycker att Skolverkets förslag är ett utmärkt förslag. Ett förslag i rättan tid! På tiden att kristendomens särställning rättas till. Gud bevare Sveriges skolelever för den påverkan som skolan utsätter dom för genom att mera tid ägnas åt kristendomen jämfört med andra religioner.

Det jag stör mig allra mest över i Ohlys argumentation är att han vill få kristendomen att framstå som närmast ett hot mot moderna värdeingar och samhällesutveckling. Kristendomen står för värderingar som vi lämnat för länge sedan. Det kristendomen står för strider mot vårt moderna samhälle. Det låter som om det är på nåder att relgionsämnet över huvud taget får vara kvar i skolan. Han talar om det som en eftergift åt fundamentalistiska kristna. Ohly närmast lovprisar Skolverket som nu slutgiltigt ser till att förpassa kristendomen ut i religionsämnets periferi.

När Ohly menar att demokratin strider mot kristendomens traditionella syn och gundvärderingar, så är vänsterledaren så dåligt påläst att det inte längre blir riktigt meningsfullt att tro på att han tar den här diskussionen på allvar. Han buntar ihop det kristendomen betytt för demokratins framväxt med hur kyrkor och samfund förhållit sig till homosexualitet och frågor som hör samman med medicinsk etik. Han är verkligen ”ute och cyklar”. Om det är något som bl.a. svensk frikyrklighet betytt för svensk samhällsordning så är det att ha skjutit på en demokratisering av samhället. När män och kvinnor i slutet av 1800-talet ”startade eget” för att man vill fira gudstjänst i mer fria – och demokratiska – former och få läsa Bibeln när man möttes i hemmen, så fanns i denna ”entreprenöranda” samma engagenmang för hur samhället i stort ordnades. Så kom bibliotek till. Så tog sig kristna ton när Sverige alldeles höll på att supa sig sönder och samman m.m.

Jag kan inte annat än tänka att Ohly faller in i samma ytliga och helt galna argumentation som Humanisterna som vill göra religion till bara en privatsak. Att vi som kristna, kyrkor och samfund ska passa oss för att ha synpunkter på det som sker i samhället och inte försöka påverka det som sker. Vi ska hålla oss undan! Vi ska hålla käften och inte lägga oss i när det kommer till frågor om värderingar och förhållningssätt. Visst måste det finnas kristna i Ohlys närhet som skulle kunna ge honom en lektion i hur vi som lever i 2000-talet tänker och tror. Att religion per definition inte är en privat fråga. Att människor som påverkats av sin tro påverkas till hela människan. Hur skulle det vara att närmast hemlighålla en övertygelse när det kommer till frågor som har med samhället att göra. Så dumt tänkt – om Ohly överhuvudtaget tänkt kring den här saken! Måhända finns det kristna som av kristen övertygelse röstar på Vänsterpartiet? Detta kanske inte föresvävar Lars Ohly? När Ohly tänker att han vill höja takhöjden i svensk samhällsdebatt, så bidrar han till det rakt motsatta – att sänka taket.

Annonser

5 Responses to Gud bevare Sveriges skolelever för kristendomen!

  1. Jan-Olof Ruuska skriver:

    Claes-Göran, i ditt inlägg om kristendomens plats i skolans religionsundervisning riktar du kritik mot skolverkets utredare, mot Lars Ohly (i lustig hatt) och mot föreningen Humanisterna. Du är motståndare till att kristendomen ska jämställas med andra religioner i skolans religionsundervisning och menar att skolverket nu med sitt förslag slutgiltigt ser till att förpassa kristendomen ut i religionsämnets periferi. Lars Ohly angriper du främst på grund av hans argumentation som enligt dig syftar till att få kristendomen att framstå som närmast ett hot mot moderna värderingar och samhällsutveckling. Föreningen Humanisterna angriper du för att Ohlys argumentation påminner om deras argumentation som du karakteriserar som ytlig och helt galen. Bland annat påstås Humanisterna tycka att du, kristna, kyrkor och samfund skall hålla käften när det gäller det som sker i samhället. Du skriver dessutom att Ohly sänker takhöjden i svensk samhällsdebatt och ifrågasätter om han överhuvudtaget tänkt kring den här saken.

    På vilket sätt menar du att Ohly sänker takhöjden i debatten genom att presentera sina argument? Exakt vad är det för fel på hans argument? Har han inte rätt i att kristenheten som helhet och historiskt spjärnat emot en jämställd syn på kvinnan och homosexuella. Du ifrågasätter istället om meningsmotståndaren i debatten har tänkt överhuvudtaget, det är för övrigt inget argument i sakfrågan utan något annat, så det kan vi lämna därhän.

    Förändringen av religionsundervisningen/kristendomsundervisningen i Sverige är en lång historisk process och skolverkets aktuella förslag avviker på intet sätt från den historiska trenden i vilken vi gått från obligatorisk katekesundervisning i vilken man inte fick ifrågasätta denna indoktrinering av ett helt folk i den makthavande religionens dogmer till en skola där vi lär oss om olika religioner utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

    I skolan förväntas man kunna diskutera och reflektera om olika religioner och deras tillämpning med full respekt för att det finns olika uppfattningar baserat på demokratiska och humanistiska normer. Institutioner som universitet, högskolor, gymnasier och skolor i Sverige är platser där det är norm och faller sig naturligt med yttrandefrihet, ett nyfiket och ständigt sökande efter ny kunskap samt med plats för meningsutbyten och kommunikation. Kyrkor och friförsamlingar är istället platser där det finns ETT förutbestämt och riktigt budskap, sanningen som proklameras, samma för alla tider och alla folk. Gå ut och gör alla folk till lärjungar för jag är Gud. Jag har inget emot detta, jag är för religionsfrihet, jag vill bara peka på den skillnad som finns.

    Ingen av dina motståndare vill förbjuda kyrkor och församlingar eller den verksamhet som vuxna människor deltar frivilligt i. Det som det handlar om är att fullfölja den historiska processen i vilken människorna i Sverige alltmer befrias från religiöst tvång och tradition i den obligatoriska skolundervisningen. Att utbilda någon i kristendom är något helt annat än att utbilda om kristendom. Skolorna skall vara en plats för alla människor oavsett etnicitet, religion, kön, sexuell läggning etc. Detta baseras på humanismen och de mänskliga rättigheterna. Ohly talar till exempel i intervjun om frihet att slippa påverkan av religion.

    Slutligen din kritik av föreningen Humanisternas argumentation som du karakteriserar som ytlig och helt galen. Här kanske jag som medlem i Humanisterna måste ställa en motfråga: Exakt vad är ytligt och galet? Du för fram en del tokigheter och skriver att det är Humanisternas åsikter, detta stämmer nog inte. Till exempel är vi för yttrandefrihet, även för kristna, så du behöver inte hålla käften. Om det är någon enda plats man fortfarande skall hålla käften på i vårt samhälle så är det väl i en gudstjänstlokal under predikan, om du inte talar i tungor förstås. För att läsa vad humanisterna verkligen anser och vill med koppling till förslaget på läroplan för religions¬kunskap:
    http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=709:religionskunskap-i-grundskolan&catid=35:pressmeddelanden&Itemid=77

    Ytterligare några människor med ytliga och galna argument (?) hittar du här: http://humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=232&Itemid=139

    Mvh
    Jan-Olof Ruuska

  2. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Jag håller med Jan Björklund – åtmindstione i detta – att det är en närmast förvånande historielöshet som Lars Ohly står för när han menar att religionsämnet i skolan ska utformas så att alla religioner jämställs. Detta har inte alls att göra med att skolan ska vara något av kyrkornas förlängda arm. Poängen är att så mycket av kultur, historia och värderingar i stort har sina rötter i kristendomen. Vill vi hjälpa barn och ungdomar att förstå varför vi har jullov och påsklov mm mm så är det väl rimligt att ge den bakgrunden. Vill vi ge ungdomar en cahns att förstå mycket av svensk skönlitteratur, så vill det till att veta en del om bl.a. Biblens berättelser. Jag kan inte förstå varför detta skulle vara så kontroversiellt?
    När det gäller Ohlys argumentation varför kristendomen skulle vara ett hot mot moderna värderingar och samhällsutveckling, så blir det till en politiksk retorik som inte känns särskilt seriös. Jan-Erik, gå inte på det lätta tricket att låta frågan om homosexualitet bli det allt annat ska underställas. Som om det skulle vara en så särskilt bra värdemätare på vad kristendomen står för. Återigen är det så historielöst att inte kunna se hur kyrkor och samfund i hög grad bidragit till att utveckla det svenska samhället till ett demokratiskt samhälle. Men det kanske inte Ohly vill kännas vid – han med sin ”demokratiska” historia.
    När det gäller Humansiterna, så har jag hört det så många gånger, hur man vist värnar yttrandefriheten, men argumenterar mot att kristna värderingar alls skulle få ha något inflytande över det som händer och sker i det svenska samhället. Bara så tröttsamt att höra det här tugget. Det känns som att vrida tillbaka klockan bra långt tillbaka när jag hör argumentationen att tro i första hand är en privatsak. Hur tokigt det blir i Humanisternas tänk, det är satsningen ”Gud finns nog inte” ett uttryck för. Jag gjorde den där enkäten och något så sinnesförvirrat som detta, är det längesedan jag sett. Står fast vid min ”profetia” att Humanisterna inte kommer så särskilt långt med att försöka identifiera sig i ”inte”-termer. Humanisterna blir inte annat än en marginell företeelse. Däremot kommer det humanistiska tänket att leva vidare – friare och i en mycket mer vederhäftig form är den som Humanisterna nu försöker kreera. Så det så….

  3. Jan-Olof Ruuska skriver:

    Mina 4 frågor till dig var:
    1. På vilket sätt menar du att Ohly sänker takhöjden i debatten?
    2. Exakt vad är det för fel på hans argument?
    3. Har han inte rätt i att kristenheten som helhet och historiskt spjärnat emot en jämställd syn på kvinnan och homosexuella?
    4. Exakt vad är ytligt och galet i Humanisternas argumentation?

    Jag uppfattar inte något konkret svar på någon av mina fyra frågor. Angående synen på kvinnan säger du inget. Angående synen på homosexuella säger du att det ska vi inte prata om för det speglar inte vad kristendomen står för totalt.

    Jag kan förstå att du är oenig med Humanisterna i sak men jag kan inte se att du presenterar något som helst konkret som visar att Humanisternas argument är ”ytliga och helt galna”.

    Ett argument som är ”helt galet” torde väl istället vara ett argument som talar emot det man argumenterar för. Till exempel:

    Kyrkan splittras av frågorna kring kvinnliga präster och homosexualitet, därför är kristendomen inget hot mot moderna värderingar.

    Detta är ett äkta exempel på ett helt galet argument.

    Att Humanisterna anser att kyrkan och staten skall vara skilda åt, att vi skall ha ett sekulärt samhälle, innebär till exempel att argument av typen:

    – Gud säger att landet ska ha den och den lagen därför ska det vara så!

    inte ska tillmätas större betydelse än vilket annat grundlöst påstående som helst. Varför inte då kan man undra? Jo, helt enkelt för att majoriteten i landet inte längre accepterar den typen av icke-argument.

    Nuförtiden argumenterar majoriteten i Sverige utifrån förnuftsargument, inte utifrån en kyrkas eller helig boks diktat. Detta hindrar inte någon från att fortsätta hävda sin bibliska eller påstått bibliska åsikt, eller att själv leva efter sin tro och övertygelse.

    Att Humanisterna anser att tro skall vara en privatsak innebär alltså inte att de kristna inte skulle få förvandlas på alla områden av sitt liv och få förfäkta sina synpunkter i samhällsdebatten. Det innebär bara att en religions levnadsregler för sina egna anhängare inte skall göras till lag för alla i landet. Kyrka och stat ska vara skilda åt. Kyrkorna får ange regler för sina egna anhängare hur mycket de vill men Sveriges lagar skall stiftas av representanter för majoriteten av landets röstberättigade och de är tack och lov inte bibeltroende kristna.

    De högerkristnas negativa åsikter om fri abort, ”Ja till livet”, skall således inte påverka Sveriges lagstiftning av den enkla anledningen att de befinner sig i minoritet.

    Att man själv är upprörd av och trött på meningsmotståndaren är inget argument för någonting annat än att man borde vila och lugna ner sig. Jag tror dessutom att om du läser hela skolverkets förslag så kommer du att tycka att det är ganska bra.

    Det finns ju inget som hindrar att man läser om kristendomens samhälleliga och historiska inflytande i Sverige och i världen i ämnena samhällskunskap och historia, frågan är dock om detta verkligen gynnar den kristna missionen.

    Att du inte svarar på frågorna om synen på kvinnan och homosexuella visar kanske att din takhöjd inte är lika hög som Ohlys i det här fallet. Jag tror att du får problem för du vill i det här sammanhanget inte kritisera den stora majoriteten i kristenheten som är mer konservativ och bokstavstrogen än du.

    Det handlar om till exempel katolska kyrkan och de högerkristna i USA som indirekt dödar människor i Afrika och på andra platser genom sitt principiella motstånd mot familjeplanering (kondomer som skyddar mot AIDS). ”Familjevärden” är där viktigare är människoliv!

    Att man som kristen kan komma till sådana slutsatser tror jag har att göra med att man slutat att tänka själv. Man knyter sitt liv så hårt till en auktoritet i form av den heliga boken och eller någon kyrkoledares/församlings tolkning av boken att man sluter sina ögon för medmänniskan och sina öron för förnuftet röst. Man intalar sig själv att man agerar och talar på uppdrag av sin Gud och att omgivningen som protesterar inte begriper bättre eftersom de saknar tron och erfarenheten av Gud nåd, de tillhör ”de andra”, de som ”går förlorade”.

    • Claes-Göran Ydrefors skriver:

      Jan-Olof – förlåt mitt försök att i hastigheten kalla dig Jan-Erik. Min grundläggande synpunkt i detta – och det får i huvudsak vara bra med det – det är att det är OK och t.o.m. angeläget att såväl Ohly, Humnisterna som Ja till livet-kampanjen får vara med och påverka det som sker av bl.a. lagstiftning. Det är det jag kallar för demokrati och då är det högt i tak. Även de galnaste av argument måste få utrymme och beaktas. Något annat vorde väl ytterst tokigt?
      För det andra är det också för mig självklart att kyrka och stat ska vara åtsilda. Jag har ingen som helt lust till att vi ska återupprätta gamla ordningar där kyrka och stat var mer eller mindre jämställda. Dock finns i det kyrkor och samfund står för, så mycket progressivt som samhället har anledning att låta sig påverkas av. Med stor bestämdhet hävdar jag att det svenska biståndet skulle vara en spillra av vad det nu är och inte kyrkorna i Sverige stått upp för detta. Jan-Olof, det blir därför så förbaskat tråkigt när frågan om vad kyrkorna står för hela tiden focuseras på homosexualitet, kvinnliga präster mm. Det är ett sätt att förytliga vad troende människor står för och vad kyrjkor och samfund i Sverige bidrar med till samhällslivet. Det blir i längden så tröttamt att behöva ta debatter kring bilder av det kyrkan står förm, som i det stora hela handlar om marginella företeelser.
      För det tredje så kleta inte argumenten från högerkristna i USA på mig eller kräv av mig att jag ska stå upp för den gruppen. Lika lite som jag tänker försvara Korstågen.
      För det fjärde så vidhåller jag att bl.a. Ohlys argumentation kring kristendomens plats i religionsundervisningen vid sidan av alla andra religioner är något historielöst. Det är defackto så att i ett historiskt perspektiv krävs en förståelse av kristendomen för att förstå mycket av det som präglatr och faktiskt fortfarande präglar det svenska sammnhanget. Så må vi säga att Sverige är hur sekulariserat som helst. Den som bemödar sig om att läsa svensk skönlitteratur förstår inte så särskilt mycket av det man läser.

      Så, för min del så får vår debatt vara slut med det! Vi får fortsätta i ett annat sammanhang – face to face.

  4. Jan-Olof Ruuska skriver:

    Jag tycker att bibeln borde studeras under många timmar i grundskolan, som ett litterärt verk som påverkat det svenska samhället och kulturen, ojämnförligt mer än till exempel koranen, förslagsvis i ämnena svenska, historia och samhällskunskap.

    I ämnet religion ser jag dock det rimliga i att kristendomen och de andra världsreligionerna behandlas likvärdigt då ämnet faktiskt inte heter svensk religion. Jag skulle dessutom gärna se att andra icke religiösa livsåskådningar bereddes större utrymme och att ämnet istället fick heta Livsåskådning/ar. Världsreligionerna inklusive kristendomen skulle naturligtvis ha en stor och given plats i det ämnet.

    Jag förstår att det kan kännas som att vi som idkar religionskritik förytligar vad troende människor står för när vi kritiserar synen på homosexuella och kvinnor i olika religioner.

    Vi förstår att det finns vackra tankar och känslor hos människor som är troende och tillhör olika religioner. Det är inte dessa vackra tankar och känslor vi kritiserar.

    Tyvärr finns det även andra inte lika vackra tankar och känslor som stödjer sig på religionernas heliga skrifter. Tankar och känslor får man ha, men när inflytelserika och mäktiga religiösa organisationer vill påverka dagens samhälle utifrån dessa gamla böckers dogmer så blir det fel.

    Så länge mänskliga rättigheter, som till exempel kvinnors och homosexuellas rättigheter är satt på undantag i stora inflytelserika världsreligioner så kommer vi att fortsätta kritisera detta utifrån ett humanistiskt perspektiv, utifrån vad vi anser vara människors rättigheter som människor.

    Det är okey att försvara kristendomens dominerande ställning i samhället och i religionsundervisningen i skolan som du gör, men då får man tåla att det finns kritik. Det håller inte att bara vilja tala om kristendomens positiva sidor och sedan när kritiken kommer avfärda det med att det är marginella företeelser. Det må vara marginella företeelser i din egen relativt progressiva församling, men den är tyvärr inte representativ för kristendomen som helhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: