Vad får välgörenheten kosta?

Nu är det söndag och dagen då vi hoppas kunna fylla så många namnlistor som möjligt för uppropet att stoppa utvisningen av kristna från Irak. Förhoppningsvis är det så att i varje kyrka i Eskilstuna där männiksor möts för att fira gudstjänst där kommer också uppropet att läsas upp. Vi vill tro att varje namnunderskrift bidrar till att göra skillnad för de kristna irakier som finns i Eskilstuna – och på andra platser i Sverige – som nu hotas av avvisning. Det vilar ett reellt dödshot över var och en  i den här gruppen som nu återvänder till Irak. Vi fortsätter namninsamlandet under den kommande veckan!

Under mars månad kommer en aktion att genomföras i form av gruppöverklagan av alla de kristna irakier som finns i Sverige och som fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd. Överklagan sker mot bakgrund av det beslut som Migrationsverket fattade i december att ta hänsyn till att människor – i det här fallet kristna – tillhör en gruppp som just som grupp är hotade. I samband med att denna överklagan lämnas in hoppas vi på mer publicitet i den här saken.

Idag berättar Radio Sörmland att en kristen kvinna från Irak och hennes barn – efter beslut i Migrationsdomstolen – fått permanent uppehållstillstånd med hänvisning till läget i Irak. Är det så att det nu börjar röra på sig i den här saken?

Det är kris i Röda Korset! Det ena har följt på det andra. Männiksor som i många år lagt ner enorma  insatser lämnar nu Röda Korset. Misstänksamheten från många vart de insamlade pengarna går gör att många avstår från att ge. De som drabbas är de som finns längst ut i denna kedja, nämligen fattiga och på annat sätt drabbade människor utöver världen. Röda Korset är en av världens stora när det gäller katastrofhjälp och biståndsarbete. Det är beklämmande – ironiskt om du vill –  att diskussionen om höga löner och arvoden till slut drabbar de som har det som allra sämst.

Idag skriver Bengt Westerberg, ordförander i Röda Korset, till sitt försvar på dagens DN Debatt. Det har blåst kring Westerbergs ordförandearvode – drygt 68 000 kronor/månad. Det som ytterligare retar många är att han utöver detta har ett antal välavlönade styrelseuppdrag som ger än mer klirr i kassan. Jag vet inte om det är pengarna folk retar sig på eller om man ifrågasätter Westerbergs förmåga att klara av det han åtagit sig?

Som att detta inte vore nog verkar det vara myteri på Röda Korsets centrala kansli. Medierna har den här veckan rapporterat om krismöten. Den krisgrupp som tillatts är väl närmast är att likna vid en haverikommission. Generalsekreteraren har en lön som ligger en bit över 1 miljon kronor. Bäst betald i branschen. Så menar en del att han inte sköter sitt jobb. Alla som på ett eller annat sätt jobbar inom den ideella sektorn vet hur avgörande förtroendet är för det vi håller på med. Sviktar förtroendet är vi illa ute. Det är som att befinna sig i en uppförsbacke som aldrig tycks ta slut. Så kan man tycka att kritiken är hur orättvis som helst eller föga initierad. Det är ändå som att har opinionen bestämt sig så är det svårt att ändra på den bild som ständigt målas upp. Så må dessa ”sanningar'” vara hur vinklade som helst. Till slut blir det som att dessa sanningar lever sitt eget liv.

Bengt Westerberg gör vad han kan för att lägga till rätta och försvara sig. Det är alldels uppenbart att det varit några högst pressade veckor. Nog handlar det om mycket för Röda Korset – i nuläget mer om just förtroende än pengar. Kan livligt förstå alla Röda Korsare ute i landet som ger av sin fritid för en god saks skull och så hamnar i ideliga diskusioner med folk om arvoden för några få. Den som inget får ställs till svars för dom som får mycket. En otaksam – och orättvis – uppgift.

Frågan om hur Röda Korset löser sina problem är mer än en fråga för Röda Korset själva. Som engagerasd i Världens Barn-kampanjen, där just Röda Korset är en motor, så funderar jag över hur mycket den diskussion som nu förs om kommer att ”spilla över” på Världens Barn-kampanjen. Vi märkte av det i någon mån i 2009 års kampanj, men inte så särskilt mycket.

Jag är av åsikten av bistånd och välgörenhet måste få kosta. Om någon organisation skulle säga att man inte har några utgifter alls, så skulle jag se det som närmast suspekt. Jag tänker att varje organisation som är mån om att de pengar man samlar in gör som allra mest nytta, måste ha en organisation för att ta hand om pengar och hålla koll på de projekt man säger att pengarn ska gå till. Låt os inte vara alltför blåögda när det gäller de sammanhang världen över där bl.a. Röda Korset finns med sitt hjälparbete. Där finns många som gärna vill få del av de pengar som Röda Korset samlar in. Dom som mer ser till sitt eget än att pengarna kommr många till del. Återigen – välgörenhet måste få kosta!

När detta väl är sagt så verkar det ändå som att många andra organisationer klarar av just den uppgiften på ett mer accepterat sätt än vad nu Röda Korset visar prov på. Kanske är det så att uppgiften som ordförande i Röda Korset, just med hänsyn till verksamhetens inriktning, skulle vara en oavlönad uppgift. Bengt Westerberg är inte den ende som lägger mycket av sin tid på att vara ordförande i en stor organisation. De flesta gör det utan att få ett öre i ersättning. Tillfredsställelsen ligger på ett annat plan. Visst finns det alternativ också för Röda Korset. Frågan är om Röda Korsets kris komer att kunna  lösas utan att Bengt Westerberg ställer sin plats till förfogande. Det finns i den här typen av kaos en dramaturgi som gärna vill se huvuden på fat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: