Myten om Humanisterna och det moderna samhället

I går publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel appropå debatten om kristendomens plats i skolans relgionsundervisning. Föga förvånande är det Humanisterna med överste humanisten själv Christer Sturmark i spetsen som skriver. Jag är inte särskilt överraskad. Ser att debattartikeln kommenterats i mer än 300 inlägg. Tidningen Dagen kommenterar debattinlägget här och här.

Jag vet inte om jag någon gång läst något av det Humanisterna publicerat som inte handlat om att man argumenterar i inte-termer á la ”Gud finns nog inte”. Det är lättare att veta vad Humanisterna inte tror och tycker än vad man står för. Detta borde vara ett problem för Humanisterna. Vem tror i längden på någon som mest tycks vara upptagen av vad man inte tror på?

Med stor självklarhet gör Humanisterna sig till tolk för det som borde gälla i det moderna samhället. Det som inte lever upp till Humanisternas a-religiösa föreställningsvärd är närmast att betrakta som perifert. Religion – och kristen tro i synnerhet – är något för historieböckerna, för i religionsämnet ska det hållas kort. Det är närmast patetiskt att läsa Humansiternas försvar för ”moderna svenska samhällsvärderingar” som om tro och religion överhuvud taget inte har något att bidra till dessa värderingar.

Budskapet är att det är en ”myt att kristendomen byggt Sverige”. I Humanisternas ögon har kristendomen närmast kidnappat gamla föreställningar och gjort dom till sina. Det är rätt att kristendomen delar en del av sina värderingar med andra religioner. Dock är det kristendomen som fört dessa värderingar in i det svenska samhället och präglat mycket av det svenska samhällets värderingar.

Jag menar att svenska kyrkor och samfund fortsatt ger viktiga och helt avgörande bidrag in i det svenska samhällsbygget. Det svenska biståndet och solidariteten med världens fattiga skulle inte varit vad det är om inte kyrkor och samfund legat på i den frågan. Detsamma gäller frågan om flykting- och invandringspolitiken. I såväl handling som i debatten har företrädare för kyrkor och samfund tagit ett stort ansvar. Så har det varit och så är det fortsatt.

I Humanisternas ögon tycks det som att modernt är bara det där allt nytt ges maximalt utrymme. Att gamla tankar och värderingar bara är av ondo när ett modernt samhälle ska utvecklas. Jag tänker att ”gamla” värderingar och synsätt är alldeles nödvändiga som ett sätt att såväl utveckla som korrigera det som presenteras som ”nya” synsätt. Det moderna blir inte mer modernt bara för att vi tippar det vi tidigare tänkt överbord. Det moderna blir först möjligt att leva med om vi låter det grundas i värderingar som ”stötts och blötts” under århundranden bl.a. i religionens sammanhang. Detta gäller om allt det som hör samman med såväl livet som döden.

Det är närmast Humanisterna som lever kvar i det gamla när man menar att tro och religion inte har mer att komma med än att det räcker för en snävt privat sfär. Samma tröttsamma synsätt på tro och religion som att kan man förklara saker och ting på ett annat sätt så har tro och religion inget att komma med. Som att allt av värde beror av om det kan förklaras eller bevisas. Lika tröttsamt är det att i det Humanisterna skriver höra ekot av den gamla debatten om det ”objektiva” i skolans undervisning. Debatten som handlade om att lärare skulle passsa sig för att visa något som helst engagemang för något – allra minst i det som handlade om tro och religion. Det är som om Humanisterna blir helt skräckslagna för vad som händer när också tro och religion blir till en sak som berör och kommer nära. Därför ska kristendomen hållas kort – också i skolans värld. Åtmindstone i Humansiterns lilla värld.

Annonser

3 Responses to Myten om Humanisterna och det moderna samhället

  1. Staffan Bengtsson skriver:

    1993 beslutades det att prästkandidater som tog 1 Korinterbrevet 14:33-36 bokstavligt inte skulle vigas som präster i Sveriges absolut största och dominerande samfund. Det är nu en generation sedan. Av statestik att döma rörande präststuderande kommer antalet kvinnliga präster att vara fler än män inom bara ett-två decennier.

    I många delar av den ”kristna” världen och i de flesta mindre församlingar i Sverige är kvinnliga präster fortfarande sett som något hedniskt, något ateistiskt, något antikristet, något som går emot ”guds utandade ord”.

    Beslutet 1993 är inte ovanligt, men det är kanske det mest vitala exemplet, förrutom vigningen av homosexuella äktenskap, på hur den Svenska kristendomen formats efter svenska samhällets värderingar snarare än tvärt om.

    En granskning av Kristendom på 1800-talet ger kontakt med en arkaisk och främmande värld, där sånt som tillskrivs kristendomen idag var sådant man fick söka med ljus och lykta efter, så som människovärde och jämställdhet. Bara konceptet ”oäktingar”, barn som blev under rådande förhållanden dödsdömda genom utfrysning pågrund av att de var födda utanför äktenskap, var en verklighet som vi idag skulle stå med hakan i marken om vi fick höra.

    Förändringen som skett under 1900-talet, i vilken den Svenska kristendomen anpassats för att överleva ett samhälle i kraftfull förändring är en spännande insikt i hur synkretism fungerar, alltså där idéer från olika system blandas. Hur idéer som liberalism, socialism, feminism, socialliberalism och socialdemokrati så radikalt förändrar religionen och tvingar fram reformation.

    Lägg till den sexuella revolutionen. Även jag som är född på 70-talet minns den stigmatisering som fanns kring sex och hur mycket det skuldbelagdes fortfarande på den tiden. Lägg till skräcken för rollspelande och hårdrock som var ”satanism” och ”djävulsdyrkande”. Man trodde verkligen på sånt då, och det är ändå bara 30 år sedan!

    Den som tror att kristendomen format nutidssverige har en ahistorisk synvinkel. Med historien i sin hand tycks det snarare tvärt om; nutidssverige har format kristendomen!

  2. Johnny Lilja skriver:

    De stora lånarna
    De kristna vill gärna ta åt sig äran för det mesta men demokratin t.ex är en tydligt förkristen europeisk ide, ganska väsenskild från de monoteistiska religionerna. Både gamla och nya testamentet förespråkar för övrigt slaveri. Rättsskipningen bygger i stort sett på äldre europeiska rättsföreställningar som kyrkan delvis gjort om till egna lagar, Monogamin är en europeisk företeelse som de kristna anammade. osv, osv. De verkliga framstegen kom först vid renessansen när kyrkans makt minskade.
    Många av våra traditioner är fortfarande ”hedniska” t.ex midsommar. Julablotet (Sol invictus i romarriket) har de kristna försökt ta över, med begränsad framgång för nog är julmaten och julklapparna populärare än julottan? Allhelgonadagen flyttades till hösten för att konkurrera med hedniska höstfester och midsommar är ingen kristen högtid. Återstår då påsken med dess inslag av vårrit (påskris, ägg, kycklingar).

    Bröllop, begravning osv förekommer inom alla religioner,
    Själv har jag, mig veterligt, aldrig deltagit i någon specifikt kristen sedvänja.

  3. larvad skriver:

    Är det en styrka eller en svaghet att religionen går hand i hand med samhället i övrigt? är exemplet ovan ett tecken på att kristendomen lämnat sin tro eller inte? Inte helt lätt att svara på. Kristendomen har ju likt andra läror centrum, gråzon och ytterkant. Åsikter som nu är vanliga har alltid funnits, men i vissa tider tystats ner. eller lagts på is, för att makten velat.

    På så sätt har varken Björklund eller Sturmark rätt, utan båda har ingått i en gemensam mylla av föränderlighet.

    När det gäller satanism och sexneuros, har dessa även exempel bland icke-religiösa…. trist, men mänskligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: