Med Selma till Jerusalem!

Nu är jag tillbaka i gamla tider för att få lite perspektiv på det som händer nu. Jag har just börjat läsa Selma Lagerlöfs ”Jerusalem”.  Kanske borde jag skämmas – åtminstone lite – för att jag inte läst den här klassikern tidigare. Nu är jag i alla fall igång!

Selma Lagerlöf ger sig i kast med två berättelser. Dels är det berättelsen om hur några bönder i juli 1896 sålde allt de ägde och emigrerade till Jerusalem för att vandra i Kristi efterföljelse och invänta hans återkomst. Berättelsen är berättelsen om en sekts uppgång och dramatiska fall. Det som hände då sker i vår tid. Människor som menar sig veta bättre än alla andra. Männiksor som menar sig vara Guds ställförerträdare på jorden och som vet att samla männiksor omkring sig.

Så är ”Jerusalem” också en berättelse om mötet med Jerusalem i allmänhet och dessa utvandrade Nåsbor i synnerhet. När jag var i Jerusalem för en dryg vecka sedan idkade vi högläsning ur boken. Det Selma Lagerlöf  berättar skulle bitvis kunna vara en berättelse om dagens Jerusalem. Alldeles granne med BILDA:s studiecenter vid Jaffaporten i östra Jerusalem – Swedish Christian Study Center – ligger det hotell där Selma Lagerlöf bodde under sin vistelse i Jerusalem. På the American Colony – det som en gång var platsen där nåsborna och andra höll till och som nu är ett av de flottare hotellen i östra Jerusalem – där finns ett galleri med foton från den här något extrema kristliga kolonin. En fantastisk känsla att röra sig i den här miljön och ha så tydliga gamla kopplingar till svensk historia.

Jag har inte kommit så särskilt långt i boken. Men bara de nästan 60 sidor jag läst bjuder på dramatik i det som är livets stora livsfrågor. Jag återkommer med rapporter från min läsarresa tillsammans med Selma Lagerlöf. Här finns mycket att berätta. Köp gärna boken – 46 kr – och läs den tillsammans med mig!

Så läser jag i dagspressen om hur USA:s sändebud i Israel och Palestina fått båda parter med på informella samtal. Något vingligt verkar det, men låt oss hoppas att något gott kommer ut av detta.

Något kallsvettig blev jag när jag samtidigt hörde om hur Israel valde att bomba några av tunnlarna mellan Gaza och Egypten. Varför bomber just nu när det är fredssamtal på gång? I vårt samtal i Jerusalem häromveckan berättade en av deltagarna i samtalet hur det var så nära – så oerhört nära – att Turkiet häromåret lyckades med att etablera officiella samtal mellan Israel och Syrien. Det var verkligen så nära en överenskommelse som i grunden hade förändrat förutsättningarna i regionen. Så väljer Israel att anfalla Gaza-remsan och allt det man baxat fram i samtalen med Syrien ”gick upp i rök”. Israel valde konflikt och krig när man var så oerhört nära en överenskommelse med en av sina svurna fiender. Detta är bakgrunden till att Turkiets premiärminister under ett tidigare ekonomiskt toppmöte i Davoz i vrede länmnade det podie där han satt med Israels president. Det är som om Israel är oförmöget att sluta överenskommelser med sina grannar. Som att man är oförmögen att tro att fred ska kunna lösa något. Som att fred bara är på låtsas, medan krig är på riktigt. Nå´n typ av omvändelse behöver ske av israeliska politiker. Handlar detta om – som i så många andra sammanhang -att vänta in att de generationer som så här långt dominerat israelisk politik dör undan? Att nya generationer som har en mer fri relation till landets historia får komma till.

Apropå detta med att gamla profiler och politiker går ur tiden, så hörde jag om att den förre premiärministern Sharon fortfarande hålls vid liv. Staten lägger ner enorma summor på att hålla ”gubben” vid liv. Skälet verkar vara en juridisk tvist av något slag. Skulle Sharon dö hamnar hans son i nå´n typ av knipa. Detta är inte annat än osmakligt – att en döende människa hålls vid liv som en bricka i ett politiskt och juridiskt spel.

Apropå detta – för att hoppa vidare till en annan ”sten” – så kan jag inte annat än tycka det är rimligt att Socialstyrelsen nu beslutat att göra det möjligt för en person att få hjälp att dö. Den 32-åriga kvinna som i mer än 25 år legat förlamad och enbart hållits vid liv med hjälp av en respirator och som vädjat till Socialstyrelsen om att få hjälp att stänga av sin respirator har nu fått den rätten. Strax efter Socialstyrelsens besked stängdes också respiratorn av och kvinnan fick dö. Jag tycker detta var ett barmhärtigt besked. Socialstyrelsen konsterar att att en patient har grundlagsskyddad rätt att tacka nej till medicinska insatser. Jag kan inte se det annat än att detta är rimligt.  Bra att Socialstyrelsen nu skapar klarhet i vad det är som gäller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: