Jim Wallis utmanar svensk kristenhet

Den stora behållningen – för min egen del – av tresamfundskonferensen i Örebro är att bildligt talat ha fått sitta vid Jim Wallis fötter. Jim Wallis är känd som rådgivare till president Obama. Än mer kända som predikant och författare. Under ett antal årtionden har han varit något av en profet när det gäller freds- och rättvisefrågor. Utifrån en evangelikal utgångspunkt har han varit en skarp kritiker av en förhållandevis jum kristenhet när det gäller desa frågor.

Jim Wallis mötte tre kyrkor som är på väg att etablera ett nytt kyrkosamfund. Wallis anknöt också till detta. Det låg mycket av utmaning i det han hade att säga. Det är gott och väl, sa han, att besluta om en ny kyrka, men viktigare är vad denna nya kyrka ska komma att stå för. Vad kommer denna nya kyrka att betyda i världen? Kommer människor att förstå evangeliet bättre genom tilltalet från denna nya kyrka? Jim Wallis formulerar det som just nu är de allra viktigaste frågorna in i procesen mot en gemensam ny kyrka. Jag kan oroas av att vi inte tänkt igenom detta tillräckligt radikalt. Det har blivit så mycket av organisationsfrågor. Jag bekräftas i detta när jag lite snabbt bläddrat igenom det remissmaterial vi ska yttra oss över. Vilken skilland vill vi att denna nya kyrka ska göra? Gode Gud hjälp oss så att vi inte går bort oss i alla de praktiska frågor som hör samman med ordningar och stadgar av olika slag!

Jag hörde Jim Wallis vid tre tillfällen fredagen jag var i Örebro. Wallis talade om ”hungern” i världen – hungern efter andlighet och rättvisa. Hans fråga var hur vi som kyrkor och församlingar möter den hungern? Han återkom hela tiden till detta vad det innebär att vara kyrka i världen. Poängen med att bli en troende är att vi blir en del av Guds mission i världen. Poängen är inte att tänka i vad som händer sedan, utan vad tron utmanar mig till att vara och göra i det som är mitt nu.

Jag känner hur jag går igång på det jag hört Jim Wallis predika. Det handlar så mycket om hur vi är kyrka. Hur vi tänker om det som är kyrkans resurser? Att inte tänka för snävt och för internt. Wallis berättade om hur kyrkor kommit att göra skillnmad när man tänkt om församling i termer av staden där man finns. Att kyrka och församling är så mycket mer än de vi möter i kyrkan eller de som räknar sig som medlemmar i församlingen. Wallis berätade om en församling där man en morgon möttes av beskedet att en människa mördats på kyrktrappan den gångna natten. Frågan var om detta angick församlingen? Hade församlinmgen anledning att känna sig engagerad av det som hände på kyrktrappan? Händelsen kom att bli som en väeckelse för församlingen i fråga. Händelsen kom att påpverka församlingen så att man förstod att även det som händer utanför kyrkans väggar också är en församligens angelägenhet. Det är så jag också tänker. Vad innebär det för oss att tänka församling i termer av den stad där vi finns? Att jag som pastor är pastor i staden lika mycket som pastor i församlingen?

Jim Wallis gjorde verkligen en blixtvisit i Örebro. Han landade i Sverige på fredagsmorgonen. Hämtades till Ötebro. Medverkade i tre samlingar varav den sista slutade 22.30. Så kördes han till Arlanda varifrån hans flyg gick tidigt på lördagsmorgonen. Jag vill tro att hans beslök och de tillfällen han fick att utmnana oss bidrar till att vi tänker till om vad det är att vara kyrka och församling. Uppritigt sagt kan jag inte uppamma nå´n stor entusiasm för ett nytt kyrkosamfundom om det inte blir mer av tryck i frågorna om vad denna nya kyrka vill åstadkomma. Vi måste tydligt vilja något mer än vad vi tre kyrkor nu gjort var och en för sig. Tror vi oss inte om detta i en ny konstellation kan vi lika gärna fortsätta i det som är. Varför då lägga ner allt detta engagemang om vi inte gör det för att i första hand skapa en kyrka med mer kraft och mer av ambition än vad som nu är fallet.  Vi måste förstå att den stora och avgörande frågan är inte den om vigsel av samkönade par. Det handlar om hur vi möter den hunger Jim Wallis talade om. Hungern efter andlighet och rättvisa och inte en av  dessa frågor i taget utan som en gemensam utmaning. Om vi inte själva kan känna igen oss i den hungern, så vet jag inte hur vi ska ha något att komma med i mötet med andra som så tydligt talar om denna hunger. Kanske handlar det nu allra mest om att överhuud taget känna en hunger. Att vilja komma nå´n vart med denna nya kyrka. Att vilja vara med och göra skillnad. Var och en av oss har att svara på frågan om vi vill vara en del av Guds mission i världen? Om vi vill låta våra cirklar rubbas?

Jag vill låta mig fortsatt oroas av Jim Wallis medverkan i Örebro när vi nu går vidare i processen mot en gemensam kyrka. Förmår vi inte nu känna hur vinden drar igenom den här processen, hur ska vi då nån´sin få den här nya kyrkan till ”take off”?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: