Nu är jag färdig med Selma!

Nu har jag läst ut Selma Lagerlöfs ”Jerusalem” – båda delarna. Berättelsen om hur nå´n sorts väckelse drabbade bönderna i Nås i Dalarna på 1890-talet och hur de övertygades att resa till Jerusalem för att vara på plats då Jesus skulle komma åter. Det är på många sätt en märklig berättelse som Selma Lagerlöf gjort en roman av. Måste säga att det är en gripande berättelse där huvudstoryn vare sig handlar om väckelsen i Nås eller livet i Jerusalem. Den röda tråden utgörs av berättelsen om Ingmar Ingmarssons kamp för att bli en lika stor karl som hans far. Han lever med ett faderskomplex som han aldrig riktigt kommer över. Ständigt återkommer han till frågan om vad hans far skulle gjort i den och den situationen.

Selma Lagerlöfs berättelse är också en berättelse om mer olycklig än lycklig kärlek. Relationer som havererar. Relationer som kommer till därför att andra vill det. Relationer med ständiga förbehåll. Jag har ingen större läserfarenhet av Selma Lagerlöfs romaner, men jag blev fäst vid ”Jerusalem”.

När det gäller väckelsen som bröt fram i Nåsbygden, så skildrar Selma det vi på många sätt känner till. Om en karismatisk predikant. Om makt och löften om ett framtida bättre liv. Om konflikter. Om kärlek. Det framstår ju som närmast otroligt hur männsikor förmås sälja allt vad de har och äger för att ge sig iväg in i något man inte vet något om och – som det visar sig – ska komma att bli mycket av umbäranden. I den här berättelsen finns inget som dessa dalkarlar och deras familjer skyr för när det gäller att uppfylla sina drömmar. Det både imponerar och skrämmer.

Anledningen att jag började läsa ”Jerusalem” var just skildringen av Jerusalem, såsom det var i slutet av 1800-talet. Nu känner jag till en del om det moderna Jerusalem och jag kan Jerusalems geografi hyggligt väl och kan följa med i hennes skildringar av olika delar av sta´n. Detta gör det naturligtvis så mycket mer intressant.

Jag fäster mig vid det som sker i mötet med den bild dessa dalkarlar gjort sig av Jerualem – som nästan en himmelsk hägring – och det som visar sig vara den krassa verkligheten – långt borta från detta himmelska. Dessa svenska utvandrare verkligen anstränger sig för att finna det de förväntat sig att se. Kanske hade det varit bättre att de stannat hemma i Nås och fått behålla sin bild av Jerusalem och Palestina där de i sin fantasi sett Jesus vandra omkring.

Selma Lagerlöfs beskrivning är också en tämligen omild berskrivning av ett konfliktfyllt Jerusalem – långt borta från den frid och fred som Ingmarssönerna förväntade sig. Det tragiska i Selmas berskrivning är att det på många sätt skulle kuna vara en beskrivning av dagens Jerusalem. Hon skriver bl.a. så här: ”Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, lutheranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen misskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje människa…Här är själajaktens Jerusaelm, här är de onda tungornas Jerusalem, här är lögnens, förtalets och smädelsens Jerusalem. Här förföljer man utan vila, här mördar man utan vapen. Detta är det Jerusalem, som dödar människor”.

I ett tidigare avsnitt skriver Selma Lagerlöf: ”Här, där Jesus har levat, brinner tron starkare än på någon annan plats på jorden, men just därför rasar också hatet mellan de olika bekännarna vildare här än på andra ställen. Överallt i världen ska de kristna kunna sämjas bättre än i det heliga landet”.

Ja, nog stämmer det Selma skriver till eftertanke. Lite nu och då hör vi om hur företrädare för olika kyrkor slåss i den helga gravens kyrka. Nu senast såg jag hur israelisk polis satt upp kravallstaket inne kyrkan. Jag har själv sett hur man nästan står med ett tidtagarur för att se att en procession inte tar mer tid än vad man kommit överens om. När en procession vänder för att gå vidare kliver en annan grupp fram. Det är onekligen faschinerande att det – sedan långliga tider – är en muslimsk familj som har nyckeln till den helga gravens kyrka och som varje dag öppnar och stänger kyrkan. Det skulle förmodligen inte gå om någon av dessa nästan rivaliserande kyrkorna skulle ha hand om nyckeln. Den man strider med i andra sammanhang är den som skapar nå´n typ av ordning i den heliga gravens kyrka. Ibland – inte så sällan  – överträffar verkligheten dikten. På många sätt är det så i Jerusalem.

Läs gärna Selma Lagerlöfs ”Jerusalem”. Köpte den som pocket för 46 kr. Nästan 600 sidors spännande läsning. Faschinerande att tänka sig att boken är mer än hundra år gammal – och ändå ger så många tankar om det som är dagsaktuella frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: