”Uppriktigt sagt” ettårsjubilerar!

Så firar jag ett år som bloggare!  Jag har fått såväl ris som ros under året. Blivit ifrågasatt och fått instämmande kommentarer.

Jag har publicerat nästan 150 inlägg under året. Haft drygt 7 300 besök. Som mest hade bloggen 462 besök en vecka i maj. Under oktober 2009 hade bloggen 980 besök. När det var som intensivast en vecka i maj klättrade ”Uppriktigt sagt” upp på WordPress lista på snabbast växande bloggar. En dag var jag t.o.m. på pallplats. Detta att bli läst är naturligtvis varje bloggares mål. Jag skriver för att jag vill vara med och påverka diskussionen i frågor jag brinner för. Bloggen skapar kontakter jag annars inte skulle komma åt. Jag vet att mitt bloggande kommit att betyda åtmindstione något för att bl.a vidga bilden av åsikter inom frikyrkligheten.

Särskilt två frågor har återkommit i mitt skrivande – dels frågan om svensk migrationspolitik och dels det som händer i Israel och Palestina. Utöver detta har jag fört en debatt med några om vigselrätten liksom den fråga som under våren var glödhet i Svenska Missionskyrkan, nämligen frågan om vigsel av samkönade par.

Som en påminnelse om min dödlighet – så här på bloggens ettårsdag – så noterade jag i maj i år att bloggen rankats på plats 11 485 bland inflytelserika bloggar av totalt 14 198 listade bloggar i den grupp som skriver om religion och samhälle. Jag finns i alla fall med där i det gäng som ändå listas. Bra så! Ja, detta blev som en årsberättelse. Dags att på bästa årsmötesvis lägga den till handlingarna!

Så noterar jag – i en av de diskussioner jag varit aktiv i – att den israeliska regeringens inre kabinett är på väg att lätta på restriktionerna vad gäller de varor som ska få föras in i Gaza. Det som varit så här långt är ju närmast sinnesrubbat. Israeliska myndigheter har tillåtit en krydda att tas in, medan en annan förbjudits. Vad är detta annat än en lek. Jag noterade för en tid sedan hur en FN-talesman kommenterade det hela med att det man tills nu tillåtits att ta in är sådant som gör att man håller folket strax över svältgränsen. Som om det gäller att inte bli anklagade för att helt svälta ut Gazaremsans befokning. Dock har man inte kunnat göra särskilt mycket åt att bygga upp det israelisk militär sköt sönder i kriget kring nyåret 2008-2009 av bostäder och industrier. Norra delen av Gazaremsan liknar fortfarande ett sönderskjutet krigsområde. Jag måste säga att jag är inte beredd att tro något av det som nu sägs om lättnader förrän rapporter kommer om att mer av förnödenheter nu kommer att släppas igenom.

Det som nu håller på att ske i all ära – grundproblemet kvarstår – nämligern själva occupationen. Inte förrän själva occupationen upphör kommer något radikalt att ske som förändrar livsförutsättningarna för de 1,5 miljoner människor som bor på denna lilla plätt som Gazaremsan utgör.

Noterar också ett inslag i Sveriges Radio i veckoslutet om den bojkott som pågår bland palestinier på Västbanken av varor som är tillverkade i israeleiska bosättningar. Det handlar om en del frukt och andra dagligvaror. Bojkotten har så här långt varit ytterst verkningsfull. Flera företag har tvingats lämna dessa illegala bosättningar. Det kanske viktigaste är att den vanlige palestiniern ser att här finns en möjlighet att agera som inte är att ta till vapen. Denna bojkott har dragit igång ytterst hätska raktioner bland israeliska politiker, som vill stifta lagar som gör det olagligt att bojkotta varor på det här viset. Detta lever i hög grad upp till det jag tidigare också noterat hur israeliska politiker använder lagstiftningen för att få sin politik igenom. Israel står i det här fallet inte långt efter världens diktaturer som på samma sätt lagstiftar om en bitvis rent rasistisk politik. Dessa israeliska politiker talar om bojkotten som ”ekonomisk terrorism”. Hela språkbruket undernmineras på samma sätt som d man talar om all kritik mot Israel som anisemitism.

Till sist i denna jubileumsblogg, några reflektioner kring fredag – lördagsnatten jag tillsammans med några andra tillbrignade på Fristadstorget. Redan förra sommaren inledde frikyrkoförsamlignarna i Eskisltuna en drive som går ut på att vi finns på Fristadstorget natten mellan fredag – lördag med en caféhusvagn. Vi finns på torget mellan 23.00 och 03.00. Så bjuder vi på kaffe och gör vad vi kan för att skapa en så trygg miljö som möjligt under dessa nattliga timmar. Så blir det till många meningsfulla samtal. Jag får aldrig så mycket credit för vad vi som kyrkor gör som under dessa nattliga aktiviteter. Och det vi gör är att finnas på plats i en tro att vår blotta närvaro gör skillnad. Det är så enkelt men samtidigt så oerhört uppskattat. Många vet om att vi finns där och besöker oss och talar om platsen vid husvagnen som en oas. Nu senast kom jag i samtal med en sverigedomokrat som hoppas bli invald i kommunfullmäktige. Jag resonerade med några runt kl.02 om förlåtelsens möjligheter och begränsningar. Jag blev erbjuden att svara för en vigsel. Pratade med några invandrade eskilstunabor som berättade om sin besvikelse över kommunens oförmåga att hjälpa dom till något meningsfullt i livet. Jag resonerade med några unga invandrade killar som gav uttryck för sin besvikelse över hur ointresserade deras föräldrar är över att lära sig svenska och ta kliv ut i det svenska samhället. Ja, det räcker med att vara på torget en natt några timmar för att få ett tvärsnitt av vad eskilstunaborna funderar på. Återkommer en natt i augusti!

En kommentar till ”Uppriktigt sagt” ettårsjubilerar!

  1. Robert Johansson skriver:

    Efter att ha läst igenom de antal bloggar och artiklar som skrivs om Israel/Palestina konflikten, undrar jag bara varför kyrkan återigen bryr sig så lite om övrigt lidande i världen. Varför så mycket focus på dessa människor? Är liv mindre värt någon annanstans?
    Det är en retorisk fråga, självklart, vet jag vad det politiskt rätta svaret blir.

    Det är presenterat över 1 miljon avlidna i Sudan konflikten, Liberia för att inte tala om Nordkorea.

    Nä,som en röd tråd genom historien så har kyrkan hjälpt till att skapa, stödja och befrämja antisemitism.
    Kyrkans historia är så smutsig att ”lite ödmjukhet” och självreflektion skulle förmodligen skapa kaos, så därför:”Till attack igen”.

    ”man måste kunna kritisera utan att kallas antisemitist”, Ja, ja, den har vi hört i århundraden nu.

    Jag kom till tro vid 20-års åldern, har studerat historia och följt den politiska/religiösa förändringen under 30 år nu. Kortfattat: Skamligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: