Ett helvete likt ett annat

I flera böcker har Desmond Tutu skrivit om kampen mot apartheid i Sydafrika. Han själv tillhör förgrundsgestalterna i den kampen. Vi har hört honom beskriva apartheidsystemet i Sydafrika och vad det gjorde med människorna. Vi har sett honom skratta och dansa. Han är en av dom som bidragit till att hålla modet uppe hos alla dom som var offer för apartheidregimen.

Nu har Desmond Tutu och hans dotter Mpho skrivit en alldeles nyutgiven bok om godhet – ”om godhet och varför den gör all skillnad i världen” (Libris).  Spontant tänker jag att hur mycket av elände och djävulskap har inte denne man varit med om och ändå är det om godhet han skriver. Efter allt det han mött – bl.a. som ordförande i den Sanningskommission som bidrog till försoning i Sydafrika efter apartheidregimens fall – så är det människans godhet som är utgångspunkten för hans skrivande. ”I grunden är vi goda”, skriver Tutu. Så lägger han ut texten om godhetens möjligheter och vad som hotar godheten. Nog har vi anledning att lyssna när en man som Demond Tutu hävdar godheten som norm i livet.

Far och dotter Tuto tar i sitt tänkande bl.a. sin utgångspunkt i ordet ubuntu i xhosaspråket. ”Utgångspunkten i ubuntu är att människor behöver varandra för att kunna överleva och må bra. Vi säger att en människa bara är en människa genom andra människor…Vi säger att min mänsklighet hänger samman med din mänsklighet…Vårt välstånd ska förbättra andra människors liv, inte ta något ifrån dem”. Så berättar Mpho Tutu om en grupp kvinnor i en församling – med olika bakgrund och levnadsstandard – som samlades varje torsdag för att be, sjunga, läsa Bibeln ocvh reflektera över sina liv. De delade livets alla problem och besvikelser med varandra. De stöttade och tröstade varandra. De tog hjälp av gruppens samlade klokhet för att lösa allt det svåra dessa kvinnor ställdes inför. ”Tillsammans lärde de sig att leva ett liv som präglades av Guds fullkomlighet”. Jag tänker att vi har mycket att lära av detta – vi i vår kultur som myntat ordspråk som att ”ensam är stark” och ”bra karl reder sig själv”. Vi som på många sätt är främlingar inför varandra. Vad vet vi egentligen om varandras livssituatuion? Hur ska vi kunna stötta varandra när vi inte vet så särskilt mycket om varandras liv.  Detta är så långt man kan komma från dessa kvinnors erfrarenhet av vad det gemensamma betyder. Mer ubuntu i vårt västerländskt individualiserade samhälle!

När Desmond Tuto beskriver apartheidsystemet i Sydafrika så är det på pricken en beskrivning av situationen för palestinier på Västbanken och Gaza-remsan. Tutu skriver: ”Apartheid infördes i form av ett antal godtyckliga lagar och förordningar som reglerade allt i en människas liv på basis av hennes etniska tillhörighet. Den upplevdes i praktiken som en rad dagliga förolämpningar och förödmjukelser riktade mot icke-vita, och den väckte deras vrede samtidigt som det ledde till att vita människor blev avtrubbade….Den smärta och de svårigheter som vita sydafrikander utsatte sina svarta landsmän för ingick i en process som vande vita vid att avhumanisera svarta…De behandlade svarta sydafrikaner som främlingar i det land där de var födda. Segregatioens detaljer blev viktiga. Separata och ojämlika skolor, olika stadsdelar och service på olika nivå – allt detta skapades medvetet”. Detta är som vore det en beskrivning av situationen för miljoner palestinier på Västbanken och Gaza-remsan. Ett helvete likt det som var i Sydafrika.  Desmond Tutu har efter ett besök  på Västbanken och Gaza menat att det han sett är en situation än värre den apretheid som gällde i Sydafrika. Visst finns det skäl att tala om den systematiska ojämlikhet som präglar det palestinska samhället som just apartheid. Om det som Tutu berskriver är apartheid i Sydafrika, varför är då inte samma företeelser i Israel just apartheid? Jag bara undrar. Låt oss tala om saker och ting vid vad de är! Aprtheid är apartheid var detta syndfulla system än ger sig tillkänna. Det är så vi måste tänka och tala om det!

Det är alldeles uppenbart att erfarenheter från antiapartheidarbetet i Sydafrika borde kunna tas tillvara i kampen för en annan ordning på Västbanken och på Gaza-remsan. Det är naturligtvis inte en tillfällighet att det palestinska KAIROS-dokumentet hämtat sin inspiration från det KAIROS-dokument som under antiapartheidkampanjen utarbetades i Sydafrika.

Det är – trots allt – med hoppfulla ord Desmond Tutu avslutar boken: ”Eftersom Gud alltid bor i oss – i alla människor – finns det alltid hopp. Det finns alltid hopp om att fjällen ska falla från våra ögon så att vi ser det Gud ser”.

2 kommentarer till Ett helvete likt ett annat

  1. Egon Berglund skriver:

    Tack , Bra och intressant skrivit. Själv så försöker jag väcka frikyrkans folk från den förljugna bild av Israel/Palestina konflikten som den kristna sionismen står för.
    Archbishop Desmond Tutu ett fördrömme att engagera sig för fred och frihet, inte minst för folket i det heliga landet. Jag har många gånger skrivit om han engagemang för Palestiniernas sak:

    http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2010/07/desmond-tutu.html

  2. Egon Berglund skriver:

    PS. jag fick tips om din välformulerade blogg av min granne , nu lägger jag den i min länklista

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: