Mobbing och rasism i arbetslivet

I förra veckan kom Ebba Lindsös bok ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” som pocket. Bläddrade i boken när den kom ut i inbuden form. Bestämde mig för att vänta in pocketvarianten. Nu har jag väntat länge nog…nu har jag läst den – i rasande fart. Inte utan att också bli något rasande.

Ebba Lindsö var under ett par år vd för Svenskt Näringsliv. Stora delar av boken handlar just om dessa 800, mestadels traumatiska, dagar. Det är ingen vacker bild som Ebba Lindsö tecknar av maktens män och korridorer. Riktigt avskyvärt. Män som håller varandra om ryggen. Män som värnar sin positioner. Män som är beredda att gå över ”lik” för att uppnå sina syften.

Modigt av Ebba Lindsö att ställa dörrarna på vid gavel in i det som är Svernskt Näringslivs innersta maktcentra. Hon beskriver sina ambitioner att göra Svenskt Näringsliv till mer av ett forum för företagande och förertagare och mindre en bastion för högerns allra mest konservativa krafter. Det är alldeles uppenbart att är man ute efter att göra revolution så ska man inte göra det i detta sammanhang. Lindsö fick stryk å det vådligaste. Mobbades på ett sätt som inte ens var särskilt sofistikerat. Det Dagens Nyheter skrev om för någon månad sedan – om mobbing på jobbet – är på många sätt detsamma som det Ebba Lindsö berättar – on än kanske inte i kostym och slips.

Lindsö skriver bl.a. om den skandal som uppdagades då det guldkantade och närmast monstruösa avtalet för dåvarande vd:n för AMF avslöjades. Hur detta avtal kom till som närmast en uppgörelse två kompisar emellan – utan att AMF:s styrelse blev informerad. Hon skriver och reflekterar över ersättningar till näringslivets toppar. Hon erkänner det problematiska i att låta vd-löner glida iväg samtidigt som dessa näringslivets företrädare låter förstå att det inte finns något utrymme för löneökningar för ”vanligt” arbetarfolk. Detta har jag själv debatterat med Svenskt Näringslivs nuvarande vd Urban Bäckström via mail efter ett av hans utspel i den här frågan. Det överraskar mig – kanske är jag naiv – att Bäckström inte ens inser det pedagogiska problemet i sammanhanget. Att själv få påökt och samtidigt hävda att andra ska hålla igen. Det är alldeles uppenbart att Bäckström & Co lever i nå´n typ av glasbur. Man rör sig i den typen av korridorer, sammanträdesrum och coctailpartyn där man inte behöver rädas att bli ifrågasatta.

Mobbing och rasism hör nära samman. Jag har mött flera som invandrat till Sverige som berättar om hur man blivit bemött av en blandning av rasism och mobbing. Ibland sker det på ett så´nt undanglidande sätt att det är svårt att veta vad det är som pågår. Ibland är det alldeles uppenbart. Som när en kvinna som invandrat till Sverige  fick sin kod till något av företagets system och det visade sig vara ”apa”. Jag vet aldrig jag hört om Jantelagen så satt i system. Det passade sig inte att hon som invandrad kvinna visade sig vara kompetent och högst ambitiös. Manliga chefer tyckte sig hamna i nå´n form av skugga av denna ambitiösa kvinna och såg till att göra livet så surt det gick för henne. Att ungar bråkar med varandra på ett sätt som ibland urartar i mobbing, det har vi system för att ta hand om. Men när det sker vuxna människor emellan på det vi tror är civiliserade arbetsplatser då står vi tämligen handfallna.

Ebba Lindsö berättar om hur ensam hon var. Hur hon övergavs av dom som hon kunde ha förväntat sig att få stöd ifrån. Hur hon signalerade att hon behövde stöd men att ingen gav sig tillkänna. En del därför att de ville se henne falla. Andra därför att de inte orkade ta ställning i det som mer och mer utvecklade sig till en konflikt. Lindsö återkommer gång på gång till detta att vara kvinna med makt. Hur utsatt det är. Hur det provocerar. Vad mycket en kvinna har att bevisa – mer än en man i samma position. Hur svårt det är för en kvinna att bli accepterad i tydligt manliga världar. Det ligger nära till hands att ge fullt eldunderstöd till dom som vill kvotera in kvinnor i naringsliverts styrelserum. Någonstans måste det ju börja. Efter att ha läst Ebba Lindsös bok är det alldeles uppenbart att inte många män är beredda att självmant lämna makten och de fina korridorerna ifrån sig. Om så samhället vill något annat – och snart måste också den politiska majoriteten för detta finnas – då är det bara att gå lagstiftningsvägen. Ska man tro det Ebba Lindsö skriver, så finns inte mycket av frivillighet att hoppas på.

Läs Ebba Lindsös bok! 75:- som pocket. Läs den alla ni kvinnor som finns i arbetslivet – om än inte i en maktposition som vd, men kanske ändå i nå´n form av chefsposition. Läs den alla ni kvinnor som jobbar med män i er närhet. Ebba Lindsö har mycket att berätta. Läs boken alla ni som tycker det är viktigt och spännande att läsa om det som händer i de delar av sanhället som vi så där omedelbart inte har någon insyn i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: