En akt i ett teaterstycke som regisseras någon annanstans ifrån.

Jag noterar att Aron Lund skriver sin gästkrönika i dagens  Eskilstuna-Kuriren om de israeliska bosättningarna. Hans slutsats är densamma som min egen – att det är bosättningarna och den israeliska bosättarrörelsen som är det stora problemet i samtalen mellan Israel och den palestinska myndigheten. Hur brutalt detta är illustrerade DN:s eminente tecknare Bard i gårdagens DN där han visar hur premiärminister Netanyahu kommer körande i en stor traktor och lite förstrött stannar till vid det förhandlingsbord där bl.a. den palestinske presidenten sitter och väntar. I bakgrunden kan man se hur muren snirklar sig runt några små palestinska byar. Så utbrister Netanyahu på väg ut ut traktorn: ”Fredssamtal, ja – var var vi?”. Detta är på pricken! Netanyahu har inte sin koncentration på vad som händer i fredssamtalen, utan i sina inrikespolitiska frågor där han är för flat för att sätta hårt mot hårt gentemot de partier som backar upp bosättarrörelsen. Tidningen Dagen skriver om det här. Måhända kan man tänka på samma sätt som en i vår resegrupp gjorde i anslutning till ett besök vi gjorde hos en palestinsk borgmästare: så märkligt att se en man med makt så maktlös. Borgmästaren vi mötte satt bakom ett storslaget skrivbord och det var alldeles tydligt var makten var placerad. Men detta var mer en demonstration i en yttre mening är en position med sustans. Jag tänker att Netanyahu är i samma sits. Han verkar så beslutsam, men frågan är hur stort hans manöverutrymme är. Det är märkligt det där med makt. Ibland blir det inte mer än ett utanverk – en typ av piruetter som när ridån går ner inte lämnar något konkret efter sig. Inte mer än en akt i ett teaterstycke som regisseras någon annanstans ifrån.

Hur konflikten Israel och Palestina sätter sin prägel på mycket av internationell politik, det är av gammalt datum. När vi gick en bit in i västra Jerusalem -en bit utefter Jaffa street – så fann vi följande konstnärliga utsmyckning: en världskarta från 1500-talet, där Jerusalem är utmärkt som jordens mitt. Jag har sett kartan förrut, och nog har den bäring också i vår tid. Hur vi än skulle vilja se det på ett anmnat sätt, så påverkar det som sker eller kanske bättre, det som inte sker i konflikten mellan Israel och Palestina, så mycket annat i världen. Inne i den heliga gravens kyrka i Jerusalem – eller bätttre: Uppståndesekyrkan – där finns världens mittpunkt markerad i den mosaik som finns i det grekortodoxa kyrkorummet inne i denna stora basilika. Ja, hur man än tänker om det som sker i Israel och Paslestina så är mycket annat just relaterat till detta.

Ett av våra mål med vår resa var att möta de kristna i Israel och Palestina. Därför mötte vi ett par kvinnor som jobbar i den ekumeniska organisationen SABEEL i Nasaret. Vi firade gudstjänst i Jerusalem. Vi guidades runt i de armeniska kvartern i östra Jerusalem och vi var med en stund i ett stort pampigt firande av Kristi kors i den armeniska kyrkan. Vi var också med en stund i den heliga gravens kyrka när den ortodoxa kyrkan firade gudstjänst till samma minne med patriarken i spetsen. Denne patriark har jag mött i ett tidigare besök i Jerusalem. Det var han – denne man med makt i den grekisk ortodoxa kyrkan som överaskade oss med att börja gräva i sina kjolar när mobiltelefonen ringde. Som om detta inte var nog – det ringde snart igen där i kjolarna, och denne kyrkoledare letade fram en andra mobiltelefon. Så säg inte att att en kyrkans man på en av dessa upphöjda positioner inte lever med i sin tid. Dubbel kontakt med världen…

De kristna är en försvinnande del av den israeliska och palestinska befolkningen. Den arabiska befolkningen utgör 20% av israels totala befolkning. Av dessa 20% utgör de kristna 8 %. 1920 fanns i Palestina 28% kristna. Idag är den siffran nere i 1%. Totalt 50 000 kristna. Den här gruppen blir dessuton mindre och mindre för vart år som går. Männiksor vi mött talar om hur det inom några tiotals år kommer att finns bara några munkar och präster som likt museivaktmästare öppnar och stänger de kyrkor som markerar kristendomens heliga platser. Det är närmast panikläge. Det är ändå inte läge för oss som kommer utifrån att ha så mycket synpunkter på de människor som lämnar landet då livsvillkoren är så långt från det vi kan tänka om som rimliga.

Kvinnorna vi mötte i Nasaret berskrev en kristenhet i det heliga landet som isolerade och marginaliserade. Kyrkorna isolerar sig i sina egna små gemenskaper. Inte mycket energi läggs på att se sig samman med andra. Det är närmast så att man bekämpar varandra. Det är ju bl.a. detta som ibland sker i den heliga gravens kyrka i Jerusalem då präseter och biskopar slåss så att israelisk polis får skilja dom åt. Det är klart att detta inte bidrar till att skapa en enad front mot det som helt håller på att smula sönder kristen närvaro i det heliga landet.

Det är ändå imponerande att höra om hur dessa små och bräckliga kyrkor bygger skolor och driver en  uppskattad skolverksamhet där man välkomnar såväl kristna som muslimer. På många sätt kan jag tycka att de kristna har en större öppenhet gentemot det muslimska samhället än vad muslimer har i relation till de kristna.

Jag vill gärna återkomma till det dokument – ”Ett sanningens ögonblick” – KAIROS Palestina – som de kristna skrivit sig samman om. Vi hoppas på att det dokumentet ska komma att betyda lika mycket som det KAIROS-dokument som de kristna i Sydafrika skrev sig samman om när det handlade om kampem mot apartheid. Kanske är det just i en insikt om att det är apartheid det handlar om också nu, som skulle kunna öppna ögonen på det internationella samfundet, och bidra til en annan tingens ordning. Det ligger i den kristna traditionen att tro på Ordet. Låt oss också tro på att orden i detta palestinska kyrkodokument skulle få vara med om att göra skillnad. Jag tänker som kvinnorna vi mötte i Nasaret – ”Vad kan vi göra annat än att hoppas när så mycket ser så hopplöst ut”.

2 kommentarer till En akt i ett teaterstycke som regisseras någon annanstans ifrån.

  1. Egon Berglund skriver:

    Intressant reseskildring, jag hoppas många i Sverige får ta del av din berättelse. Den kristna tidningen Dagen tiger om KAIROS-dokumentet.

  2. Snubblade över denna blogg. Uppskattar!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: