Spelet om sanningen

Tänkte skriva att det går inte en dag utan att tidningarna skriver om Wikileaks läckta hemligheter. Bläddrar för säkerhets skull igenom dagens DN och kan inte hitta något. Så var det med det…I radions nyhetssändningar pratas det dessto mer. Bitvis är det rätt komiska citat som läckt ut om hur amerikanska diplomater karakteriserat världens ledare. Bra att veta vad som försigår på amerikanska ambassader…Svenska diplomater ligger förmodligen inte långt efter. Vad är det vi ser annat än ett spel för gallerierna? Politiker som ler och tar i hand. Så pratar man skit bakom ryggen på varandra.

I radions nyhetssändningar och bl.a. Aftonbladet har det blåst upp till nå´n typ av strid om hur svenska mydighetsföretträdare mörkat hur man å amerikanarnas vägnar övervakat opålitliga ”element”.  Det är klart att det är mycket som sägs i olika sammanhang som vi inte har en aning om. Ibland är det ”hemligheter” som är tämligen lågt hållna. Ibland verkar hemlighetsmakeriet ha ett värde i sig. Som om det blir mer spännande då.

Det är alldeles uppenbart att det i  det politiska livet pågår ett spel om sanningen. Inte allt som sägs är sanning. Ibland är sanningen av det slaget att den hemligstämplas. Det är som om sanningen inte tål att tas fram i ljuset. Inte alltid som sanningen gagnar politiska strategier. Det är i längden trröttsamt att höra politiker slira runt när man så uppenbart inte vill tala om hur det står till med det ena eller det andra. Så sällan ett ”ja” eller ett ”nej”. Inte sällan tycks sanningen vara alltför obekväm. Få vill säga som det är.

Jag tänker på bibelordet om att ”Sanningen ska göra er fria” – Johannes 8:32. Kanske borde varenda politiker ha en liten lapp i fickan med de där orden på. Som en påminnelse om att till slut är det bara sanningen som är gångbar. Istället för att trassla in sig i lögner och halvsanningar – säg som det är! Säg sannintgen! Hur obehagligt det än kan kännas i stunden, så är det bara sanningen som i långa loppet håller. Därför kan jag tycka att det  Wikileaks nu läcker ut är välgörande. Jag tror att detta i sin förlängning gagnar det politiska livet. En påminnelse om att till slut kommer sanningen i dagen. Att det bara är den som står upp för det som är sant som vi har anledning att respektera.

I samband med Israels invation i Gaza nyåret 2008-2009 skrev jag ett inlägg om hur kriget inte minst blev till ett krig om sanningen om det som hände. Israelisk militär gjorde allt det man kunde för att hindra sanningen att komma ut. De lyckades inget bra. En del i detta var de två norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse som via SMS från Gaza skildrade det helvete som pågick. Nu har dessa två läkare skrivit en bok – ”Ögonen i Gaza” – som handlar om vad det var som hände de där veckorna då israels armé gick in på Gaza-remsan, stängde grindarna bakom sig och hoppades få hålla på utan att någon skulle veta vad som pågick. Israeliska myndigheter har lagt ner mycket möda på att i eftrerhand lägga locket på. Jag tänker att den som på det här sättet lägger ner så mycket energi på att lägga locket på har något att dölja. Till slut kommer sanningen i dagen.

Även i frågan om de kristnas situation i Irak står sanningen inte högt i kurs. Sveriges Radio har i en serie inslag berättat om vad som hänt några av de som utvisats från Sverige tillbaka till Irak. Det är inga vackra berättelser. Men den sanningen vill en sådan som migrationsminister Tobias Billström inte lyssna till. Sanningen gagnar inte  Billströms politiska agenda. I hans värld får det gå hur det vill med den som lämnas på Bagdads flygplats. Detta behöver inte svenska myndigheter eller politiker bry sig om. Har man fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd så ska man ut – och Billström tycks ha bestämt sig för att gå till historien som den politiker som inte tar intryck av vad någon berättar om exv. de kristnas situiation i Irak. Har nu svenska myndigheter bestämt sig för att det är individuella prövningar som gäller så må det vara som det vill med de problem som uppstår pga en kollektiv tillhörighet. Så typiskt svenskt att bara tänka i individuella termer. Att inte förstå vad exv. en kollketiv tillhörighet gör med en mäniska.

”Sanningen ska göra er fria”. Jag håller fast vid att det är en god strategi att tala sanning.

3 kommentarer till Spelet om sanningen

  1. Åsa Strandberg skriver:

    Sanningen ska göra er fria säger Johannes. Men detta säger inte Johannes Wahlström!
    Det är en enda perspon i Sverige som har fått tillgång till Wikileak-materialet. Det är en freelance-journalist som heter Johannes Wahlström. Han beslutar enväldigt över hela materialet och han har valt ut att sprida information endast till Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Svt. Han bestämmer också vilken information de tre får och att de får olika. Han bestämmer också vilken dag han lämnar över vilket material. Syftet med detta verkar vara att sprida ut scoopen över en lång tid.
    Wikileaks svenska ”generalagent” styr alltså precis vilken sannning som ska få publiceras. Det är inte bara ”politiker som slirar runt” utan uppenbart många fler t ex Wikileak, bloggare och andra som medvetet styr vilka ”sanningar” och rykten man väljer att vidarebefordra.

  2. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Jo, jag vet också om denne ”andre” Johannes. Det är tydligt att det pågår nå´n typ av intern strid i Wikilek om hur man ska hantera förmedlandet av dokument som man ”kommit över”. Som bl.a. handlar om hur man hanterar offentliggörandet av dessa dokument.
    Detta tycker jag ändå inte förtar vikten av mycket av det som nu offentliggörs – även om det kunde skett på ett mindre selektivt sätt. Jag tycker det har sitt demokratiska värde att detta ”spel under täcket” når dagens ljus. Varför hålla politiker och andra bakom ryggen som uppenbart kör ett dubbelspel? Ett dubbelspel, som om vi som allmänhet inte alls reagerar, får oss att närmast framstå som dumskallar.

  3. Jan-Olof Ruuska skriver:

    En rättelse bara angående ”Wikileak-materialet”:

    Allt grundmaterial är offentligt på Wikileaks för alla människor överall, dvs allt som de publicerat på nätet.

    Det som publicerats har vissa stora nyhetbyråer och media på senare tid fått tillgång till i förtid, före publiceringemn på nätet, för att kunna leta efter intressanta fakta att skriva artiklar om etc.

    Vanligen kritiseras Wikileaks för att publicera för mycket, inte för lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: