”Spiken i kistan” –

– och  det var USA som slog i den. USA har nu meddelat att man helt ger upp försöken att stoppa utbyggnaden av bosättningar i östra Jerusalem och på Västbanken.  Vad finns nu att hoppas på när det gäller fredsprocessen mellan Israel och den palestinska myndigheten? Jag vet faktiskt inte vad det nu finns att sätta sitt hopp till. Obama sällar sig nu till i princip alla sina föregångare som haft lite olika typer av ambitioner men gett upp allt av detta. Tidningen Dagen skriver om det här.

Israels regering uppför sig som en ouppfostrad och  trilskande unge som vare sig hör eller vill försöka se till också andras bästa. Inte oväntat framställer Netanyahu USA:s beslut som en seger för sin egen linje. Nog måste detta vara lite svårsmält för administrationen i Washington? Det är alldels uppenbart som bl.a. DN skriver att ”Netanyahu sätter sin egen framtid före Israels”. För denne sluge politiker är den egna politska framtiden viktigare än att skapa säkerhet för det egna folket. Netanyahu har förmodligen aldrig velat ha några mer förpliktande förhandlingar med den palestinska myndigheten. Han har sett det som ett sätt att förhala processen och under tiden byggt sig allt längre in i det palestinska samhället.

Känslan nu är att inget hindrar bosättarrörelsen i Israel från att bebygga hela Västbanken. Vad mer finns nu att förhandla om? När snart inget land återstår för att upprätta en palestinsk stat på, vad är då näsa steg?

Den som vill kan se hur Israels politiker och myndigheter på olika sätt drar åt ”tumskruvarna”. Rapporterna talar ett entydigt språk om hur det bl.a. finns en tilltagande extremism i det israeliska samhället och hur det politiska landskapet påtagligt förändras. Drivkraften i denna förändring är på många sätt just bosättarrörelsen. Denna rörelse är i en del av sina uttryck ytterst militant och extremistisk. Israel är på väg att bygga upp ett exklusivt samhälle som kräver en typ av underkastelse och lydnad av sina innevånare, som är unikt i världen. Måhända kan det som sker i Israel närmast liknas vid det som sker i Kina och andra direkt totalitära stater. Israelsika människorättsorganisationer talar nu öppet om det israeliska samhället som ett rasistiskt samhälle, där det görs skilland på människor. Den arabiska befolkningen betraktas som de svarta gjorde i apartheidtidens Sydafrika. Som ett folk, som ett annat folk menar sig ha rätt att bestämma över. Vad är detta annat än apartheid?

Bland israeliskia myndigheter finns nu en alltmer njugg hållning när det gäller att bevilja visum och tillstånd för utlänningar att vistas och arbeta i Israel. Detta gör internationella organisationers arbete allt mer komplicerat. Israel vill uppenbarligen inte ha någon som ser vad som händer. Som om man tänker sig det israeliska samhället som ett slutet rum.

Det finns anledning att vara ytterst bekymrad över den kaxighet med vilken Israels regering och israeliska myndigheter kör sitt eget spår. Den negativa spiralen borrar sig snabbt neråt. Jag har mött så många som menar att ett folk kan inte säkra sin egen framtid på ett annat folks bekostnad. Antingen väljer man att leva vidare tillsammans eller så störtar man ner varandra i fördärvet. Detta har jag hört från judiskt håll såväl som från palestinskt håll. Den som tror att en israelsik expansion skapar fred och trygghet i Mellanöstern misstar sig å det grundligaste.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: