God Jul till ”Uppriktigt sagts” läsare!

Tilllhör dom som uppskattar ett julkort! Har också skickat en bunt. En del till dom som numera egentligen bara är ”julkortsvänner”. Bra så! Fantastiskt med vänner landet över – människor att knyta an till. Människor som inte är långt borta. Människor som är en del av mitt liv och mina erfarenheter. Är glad för alla dessa människor.

I dag på juldagen – nu när det äntligen är jul – så vill jag önska alla läsare av bloggen ”Uppriktigt sagt” en god och i bästa mening fridfull jul!

 Har inför den här julen ofta återkommit till texten i julsången ”Nu tändas tusen juleljus”. Textraderna med bönen om att Guds ljus ska få ”lysa in mned hopp och frid i varje hem och hus…I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärlekes ljus i signad juletid”.

Jag tänker att detta inte främst har med sentimentalitet att göra. Av olika skäl tänker jag att vi – alla vi många – har behov av att komma till ro i våra liv. Det har inte blvit så mycket bloggande på ett tag, därför att så mycket tagit min ork och uppmärksamhet i anspråk. Bitvis helt galna saker. Bitvis människor som på många sätt drabbats av sjukdom eller trassel i sina relationer. Nog har jag väl haft en stund här och där, men inte riktigt orkat eller förmått mig till att samla mig framför datorn. Har bl.a. läst boken om kriget i Gaza runt jul och nyår för två år sedan. Vill återkomma med några tankar kring denna helt förfärliga berättelse. Den 27 december är det exakt två år sedan detta helvete bröt ut. Mer om det senare – kanske redan på själva tvåårsdagen av detta rena överfall sdär orden till den israeliska militären var att i princip skjuta på allt och alla.

Frågan om hur vi kommer till ro i våra liv upptar mig. Tänker att också orden i Herrens välsignbelse om frid och fred har med vår tid och vårt sätt att leva våra liv att göra. Vi behöver på många sätt lite mera av frid i våra liv. Jag tänker att vi är som fåglar som inte bara är gjorda för att flyga. Vi behöver också landa för att vila en stund. Landa för att fylla på. Landa för att kolla in var vi hamnat. Detta gäller också för alla våra flyttfåglar. Dessa fåglar må flyga helt obegripligt långa sträckor, men behöver också stunder att få lägga vingarna på plats för att vila. Inte ens en fågel är gjord för att bara flyga.

Om det är något jag önskar inför ett nytt år så är det lite mer av frid i våra liv. Det låter måhända hopplöst gammeldags att formulera det så, men detta är vad jag önskar. Ett mer fridfullt sätt att leva. Om inte detta är möjligt, så funderar jag över vad det är för ett slagas samhälle vi varit med att skapa. Om inte detta kan hjälpa oss att också komma till ro i livet, vad har det då blivit av vårt samhälle?

Låt oss samtala mera om detta! Om våra ambitioner. Om andras ambitioner. Om samhällets ambitioner. Omn kyrkans och trons ambitioner. Ibland kan jag tänka att jag vill ta skydd för alla dessa ambitioner. Det är väl kanske ingen särskilt konstruktiv känsla, men ändå…Hur gör man för att få mera av ro i livet utan att behöva fly undan? Utan att bli otrevligt avvisande. Visst måste det vara möjligt. Att få komma till ro i et samtal så att vi kan få prata färdigt. Att vi inte bara säger att mötet gör skillnad, utan är beredda att låta detr få bli så. Då måste vi ändå mer än en gång få närma oss nå´n sorts punkt i våra samtal. Att inte sluta mitt i en meing utan med en stunds tystnad. Att just få landa. Att få komma till ro. Just det…att få komma till ro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: