”Att kasta ut barnet med badvattnet”

Hamnade för en stund mitt i en av radions paneler av tyckare. Några av mediasveriges debattörer som tänkte högt om det nya året. Ämnet var det förestående ledarbytet i det Socialdemokratiska partiet. Det handlade också om partiet som sådant. Om hur ett parti som under så många år dominerat politiken kan komma att omorientera sig i detta nya läge. Frågan är ju hur en gammal organisation som det socialdemokratiska partiet förmår orientera sig i det nya och moderna? Hur ser nu visonerna ut? Hur ska man i en ny tid förstå och omsätta ”gamla” värderingar?
Det är ju precis samma diskussion som nu förs i samband med att Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan nu är i förd med att formera en ny kyrka. Frågan är vad man ska göra av det gamla? Som resonemanget går – åtmindstone i en del sammanhang – så låter det som att det inte finns något i det gamla att ta med sig in i det nya. Som om vi inget förstått. Som om vi inte på någon punkt lyckats omvandla en gammal kyrka till något nytt som är gångbart i nutid.
Min känsla är att nu vädrar en och annan morgonluft, att nu gäller det att ta över processen när denna nya kyrka ska processas fram. Människor som nu spyr sin galla över hur dåligt det varit. Som nu närmast skulle vilja kidnappa processen.
Tidningen Dagen publicerade någon av dagarna före årsskiftet en debattartikel av en Per-Anders Karlsson. Han skriveer bl.a.:  ”Vikten av att låta det nya samfundet få bli något nytt kan inte underskattas…Om det nya samfundet ska kunna gå en annan framtid tillmötes, måste det hända något helt nytt! Albert Einstein ska ha sagt: Själva definitionen på dårskap är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat…Jag tror på det nya samfundet, men bara om det verkligen ges ett utrymme för det att bli något nytt”.
 
Jag tillhör också dom som hoppas på att det nya verkligen ska innebära något nytt. Samtidigt är jag beredd att säga att det i det gamla finns värderingar, teologi och förhållningssätt som gott och väl håller i ett nytt sammanhang. Det nya är per definition inte bättre än det gamla. Visst har vi anledning att slänga mycket skräp överbord, men inte allt. Inte slänga ut barnet med badvattnet. Det finns i Svenska Missionskyrkan och SMU en öppenhet och ett engagemang för samhället som jag hoppas kunna återfinna i den nya kyrkan. Jag har ingen lust med kompromisser som till slut blir så intetsägande att vi inte förmår säga nån´ting. Vad ska vi med en sådan kyrka till? Varför skapa något nytt som mer än annat liknar Evangeliska Frikyrkan eller Pingströrelsen. ”Fine” att dessa kyrkor finns, men ska en ny kyrka ha något att tillföra, så måste det vara något annat än kopior av det som redan finns.
Som vanligt – den som lever får se!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: