Från gerillakrig till valurnorna

I morgon söndag – 9 januari – folkomröstar södra Sudan om sin framtid. Det är ändå något märkligt som är på gång. En ny stat är – förmodligen – på gång, och den kommer till genom att de människor det berör röstar i ett val. Det har varit tillräckligt av inbördeskrig i Sudan. Så många som under så många år dödats. Så stora resurser som lagts på krig. Nu håller vi andan och ber till Gud om att valet ska kunna genomföras och uppfattas som korrekt. Och att presidenten i Khartoum i norra Sudan håller vad han lovat – att respektera valutgången.

Jag har på ett sätt levt med situationen i södra Sudan genom sudanesiska vänner som finns i Eskilstuna Missionsförsamling. Det har varit som en lektion i hur ett folk kämpat för sin självständighet. En kamp för respekt. En kamp för sin religion. Jag kan på många sätt beundra alla dessa människors uthålliga engagemang. På många sätt också en stor uppoffring.

Kommer ihåg hur jag för många år sedan engagerades som chaufför för att köra en grupp sudaneser från Eskilstuna till Stockholm och ett möte med ledaren för en av södra Sudans befrielsearméer John Garang. Det är denne Garang som på många sätt varit förgrundsgestalten för kampen för ett fritt södra Sudan. Garang kom även att bli vice president i Sudan i väntan på folkomröstningen. Garang omkom i en flygolycka för några år sedan. Det var kul att få vara med om dessa sudanesers entusiastiska möte med den som på många sätt personifierat drömmen om ett fritt södra Sudan.

För också nu många år sedan stod Eskilstuna värd för en internationell konferens om situationen i södra sudan. Konferensen slutade med en solidaritetsgudstjänst i S:t Eskilskyrkan. För drygt ett år sedan blev jag ombedd att delta i en fest och förbönsakt för Mou Mou Athian Kuol som då utsetts till biträdande utbildningsminister i den provisoriska regeringen i södra Sudan. Mou Mou Athian Kuol har under många år levt i Norge och var på väg till Juba – huvudstaden i södra Sudan för att ta tag i sina fullständigt jättelika uppgifter. Vi bad till Gud förMou Mou Athian Kuol och det var på många sätt en högtidlig och allvarsmättad stund.

I morgon kommer vi att uppmärksamma folkomröstningten i gudstjänsten i S:t Eskilskyrkan. Vi har flera medlemmar som redan har åkt eller ska åka till London för att rösta. Att bara London erbjuds som plats för alla ”europeiska” sudaneser att rösta på, är ett resultat av det ”krig” som rått om procedurerna kring folkomröstningen. Regeringen i norra Sudan gjort allt för att försvåra för människor att rösta. En av dom som åkt till London är James Kur Muorwell som under lång tid förberett etablerandet av en ambassad för södra Sudan i Oslo. Detta kommer att bli det nya landets representation i Skandinavien. James har rollen som andreman på ambassaden.

Det känns spännande att få vara med om denna födelseprocess. Inser att vi samtidigt inte får vara alltför blåögda när det gäller hur enkelt detta kommer att bli. Precis som varje nyfött barn, så är ett nyfött land en bräcklig skapelse. Så mycket som kan gå fel. Så stort behov av uppbackning och hjälp. Här har de Skandinaviska länderna redan gjortr mycket, men mer behöver till. Den stora och oroande frågan är vad som händer i södra Sudan när folkomröstningen väl är över och det fokus som funnits på själva folkomröstningen är över. Risken finns att det då öppnar sig för inre konflikter i denna nybildade stat. Många som vill åt makt och inflytande.

Gläder mig åt att svensk media gett så stor uppmärksamhet åt folkomröstningen. Tidningen Dagen här. Dagens Nyheter här. Ser det som en folkbildningskampanj med en förhoppning att många ska veta om det som nu är på gång i södra Sudan. Det bidrar ändå med en gnutta hopp om att fler konflikter ska kunna lösas på ett så fredligt sätt som en folkomröstning. Att politiker sätter tilltro till också en demokratisk process.

Jag hoppas att vi i Eskisltuna fortsatt får känna det som att vi lever nära det som händer i södra Sudan. Att vi via de kontakter vi har får ett ge vårt lilla bidrag. Att de från södra Sudan som finns i Eskilstuna känner sig uppbackade av att vi bidrar till att ge dessa vår uppmärksamhet. Det är ändå något historiskt som är på gång. Låt oss ge den processen asllt vårt stöd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: