Att ta sats bakåt för att skapa förändringar framåt

Med det nya året följer uppgiften att samla ihop det gamla. Detta är föreningslivets villkor. Nu skrivs verksamhetsberättelser för brinnande livet. Bokslut ska till. För många är detta ett måste och inget mer än ett måste. Detta är föreningslivets spelregler. Jag har också funderat över om alla de timmar det tar att ordna med detta står i rimlig proportion till de få minuter det vanligtvis tar att klubba igenom dessa handlingar när det väl är dags för årsmöte. Inte många har så många frågor att ställa om verksamhetsberättelsen. Inte många känner sig kompetenta att ställa frågor om bokslutet. Jag har varit med om årsmöten som vi klarat av på mindre än en kvart. Jag har varit med på ett årsmöte som gick så fort att vi till slut satt och sjöng den ena psalmen efter den andra i väntan på reslutatet av styrelsevalet.

Jag tänker att det tillbakablickande som en verksamhetsberättelse och ett bokslut utgör hjälper oss att hålla kursen. Ett sätt att stämma av vad det blev av det vi en gång sa var så viktigt. Målen vi satte upp – vad blev det av dom?  Det kan ibland bli lätt populistiskt att hävda att det bara är framåt som gäller. Att det bara är den som ser framåt som hittar rätt. Jag tror att detta bara är halva sanningen. Det som varit beskriver i hög grad vem jag är. Deta gäller också för en organisation – en kyrka och församling. Jag är inte en särskilt bra bilförare om jag inte nu och då också tittar i backspegeln. Det som händer bakåt påverkar hur jag agerar framåt. Genom att se bakåt förbereder jag mig för det som händer framåt.

Jag täker att hela det här resonemanget är särskilt viktigt för en idéburen organisation. Att inte glömma bort varför vi är till. Vad det är som skapar vår profil? Detta blir så tydligt i en kyrka och församling. Slutade vi att läsa evangeliernas tvåtusenåriga berättelser och bara hävdade att det är nuets frågor som bestämmer vad vi är, så blir vi något annat än kyrka. I det idémässiga ligger alltid att knyta tillbaka till den punkt där det en gång startade. Den organisation som tappar bort sitt idémässiga ursprung blir som en segelbåt utan köl – närmast oduglig.

Jag tänker att detta är varje idéburen organisations utmaning – att ständigt leva med sina idéer i mötet med sin nutid. En gång beskrev man den tidiga väckelsrörelsen som ett folk av läsare. Dessa väckelsens pionjärer levde med Bibelns berättelser som ett lika sjäklvklart dagligt inslag som en dagstidning är för många av oss. Läsandet gav impulser för det dagliga engagemanget. Läsandet höll dessa människor kvar i viktiga värderingar. Läsandet satte sina spår i det sätt varmed man förhåll sig till sin tids stora utmaningar. Man tog sats bakåt för att skapa förändringar i sin samtid. Jag tror det är så vi också har anledning att tänka. För att betyda något i vår nutid har vi anledning att leva nära det som har med vårt ursprung att göra. Det som hänt har ett vitkgit bidrag att ge in i framtiden.

Så mycket i vår samtid tänker vi om med ett ”bäst före”-datum. Det gäller att vara med vår tid – som om det ska förstås som att det är konsten att krångla sig ur det som varit. Att gammalt är dåligt. Att det är ”nu” som gäller och i detta ”nu” har inte ”då” något att bidra med. Det är lätt för en idéburen organisation att ”smittas” av ett synsätt som innebär att det bara är nu som gäller. Att det gäller att hänga med sin tid.

Jag tänker att det är det idéburna organisationslivets plikt att nu och då säga – ”Vänta ett tag!” Stanna till ett ögonblick!” ”Låt oss fundera!” ”Vad är det som händer!” Att när andra är beredda att bara gå på, hävda att vi har anledning att fundera över vad det är som händer. Att det kanske bara är det idéburna organisationslivet som har den möjligheten just därför att vi har en typ av kompass som har med våra idéer att göra, och att vår tid gör klokt i att lyssna till det vi har att säga. Att ett av våra bidrag är att det ibland går lite långsamt.

Jag tänker mig detta s0m en hyllning till alla som skriver verksamhetsberättelser och ordnar med bokslut. Ett enträget folk – ett så viktigt folk! Hur skulle det bli om inte ni fanns?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: