Folket säger sitt och makten darrar

Jag tänker att det som nu sker i Tunisen och Egypten, liksom det som sker i södra Sudan, det är av samma historiska dignitet som när muren mellan Öst- och Västtyskland föll. När 2011 ska sammanfattas kommer det som nu sker att fortfarande generera feta rubriker. Det som sker är resultatet av att rädslans murar nu fallit. Det som började – eller hur det nu var – med att en grönsakshandlare i Tunis brände sig själv som en protest mot att han inte fick sälja grönsaker från sin kärra, det skakar nu maktens boningar. Inte bara i Tunisien och Egypten. USA tycks inte riktigt veta vilket ben man ska stå på. Från Israels regering hörs ingenting. När folket nu talar ut vad man länge tänkt och tyckt, så sänder det chockvågor in i maktsystem som trott sig vara orubbliga. Jag hörde någon som i eftermiddagens radiosändning i P1 menade att ”revolutionen” i sig är viktig. Nu är det inte bara en och annan makthavare som räknas, utan nu hörs varje röst – i ocensurerat skick.

De återhållsamma reaktionerna från USA och de i princip uteblivna kommentarerna från Israel signalerar att dessa regeringar inte vet hur man ska ställa sig till denna förändrade maktbalans. Nu har man inte längre koll på läget. Tills nu har USA närmast köpt upp Egypten och Mubarak har gjort det USA har sagt åt honom att göra. Detta blev alldeles uppenbart under kriget på Gaza runt nyåret 2008-2009. När nu det egyptiska folket protesterar mot bl.a. korruption, så riktar sig protesterna också mot den typ av korruption som ligger i att Egypten – läs president Mubarak – närmast låtit sig mutas av bl.a. USA. Det har gagnat USA:s intressen att stötta det som i realiteten varit en diktatur. Så har det varit i ca 30 år. Nu kräver folket en annan ordning. Detta borde få ett oreseverat stöd.

Det finns mycket att tänka om det som nu sker i Egypten. Inte minst om den kraft som ligger i att människor går samman. Om vad som händer när människor övervinner sin rädsla. Vi har mycket att lära av detta. Det som nu händer i bl.a. Kairo är att människor möts på gator och torg. Känslan av att vara många är närmast fysisk. Många känner det som att nu kan inget hindra oss. Stenen är satt i rörelse och nu är det bara att skjuta på. Bara gott kan komma ut ur detta. Jag tänker att detta borde sända chockvågor in i den så individualiserade västvärlden. Många i väst just är rädda för det som nu händer när människorna strömmar ut på gator och torg och tar maktren i egna händer. Vi skräms av den kraft som ligger i att mäniskor går samman. Nog har vi mycket att fundera över, vi som på många sätt distanserat oss från traditioner där människor gick samman för att förändra tillvaron. Vi har fullt schå att få folk att engagera sig för fler än sig själv och sitt eget.

Till det som händer i Tunisien och Egypten vill jag gärna foga det som sker i södra Sudan. När rösterna nu är räknade i folkomröstningen så ser det ut som att förslaget att ”öppna eget” fått nästan en total uppslutning. Rapporterna talar om en majoritet för ja-förslaget på 98-99 %. Signaler kommer nu från regeringen i Khartoum att man tänker respektera utslaget från folkomröstningen. Det som nu händer i södra Sudan är också det ett utslag av att folket har fått säga sitt. I sommar halar man den gamla sudanesiska flaggan och hissar den flagga som ska få reprensentera den nya staten i södra Sudan. Då blir det fest! Jag tänker att det är en demokratins seger och visst ska det festas! Rapporterna från bl.a. Kairo talar också om närmast karnevalsstämning. Låt det få vara så!  Det vore en katastrof om militären riktade sina vapen mot sitt eget folk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: