När kristen gemenskap blir som ett helvete

Aftonbladet har uppmärksammat Margaretha Sturesson och hennes några år gamla bok ”Om det så skulle kosta mig livet”. I boken berättar Margaretha Sturesson om hur hon i 15 år levde och arbetade i sekten ”Kingdom center” i Höör.  Under flera års tid utsattes Margaretha Sturesson för fysisk och psykisk misshandel. När hon ifrågasatte något sa pastorn att demonerna intagit hennes kropp och skulle drivas ut. Det slutade med att hon ville ta sitt liv. I dag har hon brutit med sekten, har ett nytt jobb och nya vänner. Men minnena bär hon alltid med sig. 

Jag hörde Margaretha Sturesson berätta om sin traumatuiska upplevelse i Bok- ocvh Biblioteksmässan i Göteborg för några år sedan. Det som överraskade henne, det var att hon som välutbildad gick på allt detta. Hon berätttar om hur hon närmast – bit för bit – lockades in i detta helvete. Hur hon sakta men säkert bröts ner för att bli en närmast livlös varelse som gjorde det andra sa år henne att göra.  Hennes berättelse utgörs delvis av dagboksanteckningar från den psykklinik där hon vårdades i 1 1/2 års tid. Det är en förfärlig berättelse Margaretha Sturesson berättar. Om hur det som var tänkt som något bra blev som ett helvete. Hur kristen tro kan användas för att bryta ner i.s.f. att uppprätta en människa. En berättelse om hur en pastor med de färfärligatse maktmedel skaffar sig ett övertag över människor som vore han en diktator. Hur andra går hans ärenden.

 Margaretha Sturesson berättar om hur hon till slut blev som en fången i församlingen. Hur hon blev rädd för människor. Hur hon närmast förlorade förmågan att umgås med andra. Hur hon bröts ner av andras misstänkliggöranden. Det är verkligen inte en uppbygglig bok – ändå nödvändigt att en berättelse som denna blir berättad. Jag tänker att det Margaretha Sturesson har att berätta kan få många av oss att tänka efter. Vad är det vi håller på med? Hur skapar vi sammanhang som bygger upp människor och inte bryter ner? Visst har vi anledning att se och fundera över maktstrukturer också i kyrkans sammanhang.

Jag tänker att nära det Margaretha Sturesson berättar finns frågan om hur vi använder Bibelns texter. Det infernaliska i hennes beättelse är hennes beskrivning av hur dessa texter blir en del i detta förtryck av människor. Texterna används för att hålla människor på plats. Texterna används för att skapa en syn på sig själv som en eländig person, som inget betyder.

I en av gårdagens texter i kyrkoåret (Septuagesima) talar Jesus om att  bara den som ”för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv”, Matt 19:29. I gårdagskvällens biblesamtal resonerade vi om texten och andra texter som om vi tolkade dom bokstavligt skulle få det att riktigt spåra ur. Vi var överens om att Jesus aldrig kan mena att vi bokstvligt ska hugga av oss händer och peta ut ögon. För att spetsa till det: han menar inte vad han säger. Meningen ligger inte i att bokstavligt göra som han säger.

Jag tänker att det i Bibelns berättelser finns mycket att hämta för den som i en bokstavlig tolkning vill använda detta för att skaffa sig makt över andra. Det ska ibland mycket till för att protestera mot att detta har Jesu sagt och så här vill han att vi ska leva. Att när det ofta blir sagt att så här säger Gud, kan lätt kritik eller bara några enkla frågor uppfattas att jag protesterar mot Gud själv.

Jag gillar en kyrka där vi säger att vi kommer samman för att gemensamt försöka förstå vad det är Gud har att säga. Att det i gemenakapen finns ett korrigerande inslag – om så behövs. Att där finns en tilltro till att vi alla har något att bidra med. Att inte en bestämmer att det är detta som nu gäller. Jag tror inte på en kyrka som leds så att ”sanningen” sipprar ner uppifrån. Bibelns texter är givna som en gåva till oss alla. Så ska också dessa texter läsas och utläggas så att många kommer till tals.

Jag kommer just på det jag en gång hörde i samband med ett kyrkkaffe, att ”det som sägs i kyrkan mellan 11 och 12, det pratar vi inte om”.  Kan det bli mer idiotiskt än så. Kanppast!

En kommentar till När kristen gemenskap blir som ett helvete

  1. […] bibliotek I hyllan DN Maritas Tidningen kulturen Jennies boklista Bims blogg Livluftsfri Schamrock Uppriktigt sagt Anjocapi Dela denna:E-postDiggTwitterFacebookSkriv utLinkedInRedditStumbleUponLike this:GillaBli […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: