What would Jesus do?

Under en längre tid har bl.a diakoner larmat om att allt fler söker ekonomisk hjälp för att klara grundläggande behov, många av dem är utförsäkrade från Försäkringskassan. På Facebook på internet har det på privat initiativ startats en sida som heter Påskupprop mot utförsäkringar. Den gillas av knappt 2 300 användare. Det finns också önskemål om att Sveriges Kristna Råd -SKR – ska starta ett nytt upprop,  till stöd för utförsäkrade från försäkringskassan och fattiga barn. Men beslutet dröjer, frågan är svår och känslig. Hmmmm!

2005 tog SKR initiativ till ett upprop – Påskuppropet – mot den då förda asylpolitiken. Vi var många som skrev på namnlistor. Uppropet – det blev ju närmast ett uppror – satte fart på debatten. Många organisationer anslöt sig till uppropet. I riksdagen drev Miljöpartiet på och tvingade den socialdemokratiska regeringen att backa. Gellert Tamas skriver om denna dramatik i boken ”De apatiska”. När det nu handlar om vad som händer i spåren av att allt fler utförsäkras, är det inte längre lika självklart för vare sig Svenska Kyrkan eller SKR att agera. SKR talar om det som att det är svårt och känsligt. Det gick med asylsökande, men inte utförsäkrade. Nu blir det politikskt känsligt.

I onsdags förmiddags lyssnade jag till ”P 1 Morgon”. I programmet debatterade  Roland Poirier Martinsson från Timbra – en konservativ tankesmedja – och Helle Klein, präst och kristen debattör. Det blev till en lustig – eller kanske olustig – debatt.  ”Det står inget i Bibeln om nivåerna på sjukersättningen” menade Roland Poirier Martinsson som tycker att kyrkan ska hålla sig borta från politik. Det känns som att vrida klockan hur långt tillbaka som helst. Det är märkligt att höra någon – på fullt allvar – argumentera för att när det kommer till en fråga där människor uppenbart hamnar på undantag, då gör kyrkan bäst i att inte säga något. För då är det politik, och politik ska inte kyrkan befatta sig med.

Tidningen Dagen refererar ett inlägg i Aftonbladet här. Maria Ludvigsson, liberal debattör och medlem i Svenska kyrkan, menar att debatten om sjukförsäkringen är viktig, men att den måste föras på rätt arena. Kyrkan tycker hon ska användas för att predika Bibelns budskap. Det vore ju intressant att veta vad en liberal debattör menar vad ”Bibelns budskap” består av. Nu gäller det att hålla i den här debatten och ta diskussionen om vad Bibeln handlar om.

Jag kommer ihåg – och det måste ha varit nå´n gång på 1970-taklet – hur dåvarande högerledaren Gösta Boman gjorde ett besök i en kyrka och i vapenhuset möttes av teckningar där barne protesterade mot svensk vapenproduktion. Boman gick i taket. Detta hade han inte väntat sig att få se i kyrkans lokaler. Indignerat argumenterade han för att kyrkan borde ägna sig åt annat – mer av inre uppbyggelse. Mer åt andlighet. Mer åt Gud och inte åt en så ”ogudlig” sak som krig och vapenproduktion.

Jag inser hur mycket vi har kvar av samtal om hur vi ska förstå bl.a. det profeterna och Jesus själv säger. På vilket sätt har dom med vår konkreta verklighet att göra? Detr är bra att kyrkan finns, men håll er till nå´n typ av inre verklighet. Låt politikerna göra det dom är bra på och kyrkan det den är bra på! Kan det bli mer fel än så? För kyrkans del är det inte partipolitiken som är viktig. Det avgörande är det som har med barmhärtighet och rättfärdighet att göra. Förebilden är Jesus själv. Evangelierna berättar om hur han stod upp för människor som med vår tids språkbruk var närmast ”utförsäkrade”. Vad kan vi göra annat än att på samma sätt stå upp för människor som politiken inte tycks bry sig om. Frågan infinner sig: ”What would Jesus do”? Vad skulle Jesus ha gjort.? Svaret känns rätt så enkelt.

Nu ska styrelsen för SKR fundera.  Styrelsen möts den 10 mars, kanske tas beslut om ett nytt upprop då. Kanske är det läge för ett biblestudium då styrelsen möts. Vi är många som har anledning att fundera över hur vi som kyrkor och församlingar engagerar oss i den här frågan. I S:t Eskilskyrkan är vi i färd med att söka bidrag för att kunna inbjuda långtidssjukskrivna till en mötesplats. Alla vi taölat med – kommunen, försäkringsdkassan och ett länsorgan – håller med om att behovet finns, men ingen menar sig ha något ansvar. Känslan är att exv. de långtidssjukskrivna som ofta hamnar i stor ensamhet blir som nå´n sorts ”Svarte Petter”, som ingen vill bli sittande med. Jag vet inte var vi hamnar med vårt lilla försök att göra något för den här gruppen av utsatta människor. Har, hur som helst. lärt mig en del av hur samhället tänker i den här frågan. Känns inte särskilt uppmuntrande.

Det paradoxala är att samtidigt som kyrkor och samfund ifrågasätts är vår roll vik5tigare än på länge. Frågan om hur vi nu står upp handlar i hög grad om vår trovärdighet. Nu är det mer göra än prata som gäller. Vi vet ju vad Jesus skulle ha gjort! Låt oss göra – åtmindstone – det!

3 kommentarer till What would Jesus do?

  1. Kristen skriver:

    För det första är det viktigt att tänka på att sjukskrivna inte är en grupp i egentlig bemärkelse och att det knappast finns något stöd för att samla dem i en grupp, i varken Bibeln eller forskningen. Jesus bjöd in människor till Guds familjerelationer, inte till grupper för utsatta. Det senare är ett sätt att hålla människor ifrån sig, att ”slippa” älska på det radikala – och härliga – sätt som Jesus befaller.

    Grupper för sjukskrivna blir lätt en plats för ältande och negativa självbilder som inte förstärker utan snarare bryter ner. Sjukskrivna behöver ”normala” fungerande relationer i första hand. Känslan av normalitet kan vara stärkande och när vi samlas i Jesus förnyas vi och leds vi rätt. Dessutom säger Jesus att vi ska be för sjuka så att de botas. Det verkar ibland som om församlingarna i Sverige har glömt det.

    • Claes-Göran Ydrefors skriver:

      Du har rätt i mycket och vi tänker i stort sett som du beskriver. Vi försöker också göra det. Det vi hoppas kunna göra – just nu ser det dock tveksamt ut – det har vi inte själva hittat på. Liknande verksamhet g3enomnförs på flera ställen i Sverige. Poängen är att börja nån´stans. Jag tror dessutom att en grupp-process har sina poänger i det här sammanhanget. Jag tror dessutom att kyrkan som miljö är en bra miljö för att mötas i och stärka min självkänsla. Vi har tid och vi har tålamod.

  2. irenestankar skriver:

    Mycket bra skrivet! Jag hoppas att ni kan få något till stånd för dessa människor, verkligen!
    Keep up the good work.
    /Iréne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: