Nog må Gud le i sin himmel!

I torsdags i förra veckan var jag inbjuden att närvara vid begravningen av fader Moussa Hanna, under många år präst i S:ta Maria Syrisk Ortodoxa församling i Eskilstuna. Denna begravningsakt blev till något jag aldrig varit med om tidigare. Klosters kyrka var överfylld av människor – förmodligen mer än 700 personer. Människor överallt. På orgelläktaren, i sidogångar –  ja överallt där det gick att stå eller sitta. Kvinnor på ena sidan av kyrkan. Män på den andra. Upptäckte detta en bit in i den mer än två timmar långa gudstjänsten. Till detta kanske 40 präster s0m formerade sig i koret som en större kör. Det var också som kör prästerskapet fungerade. Fantastisk sång! Till allt detta en biskop som blev som ett centrum för alla. Det var till honom alla dom kom som skulle tala eller sjunga för att kyssa det kors han bar på. Så i detta lilla jag och några andra inbjudna representanter. Strängnäs stifts biskop hade skickat en kontraktsprost i sitt ställe. Där fanns några koptiska präster – kanske en av dom var som nå´n sorts biskop.

När själva avskedstagandet skulle äga rum, så öppnade man en del av kistan och efter det att biskopen tagit sitt avsked gick vi andra  fram för att ta vårt avsked av fader Moussa Hanna. Förstod att traditionen var att kyssa den döde på pannan. Kände mig inte särskilt bekväm med detta. Valde att stanna upp för att buga inför fader Moussa. I detta kaos som uppstod då alla skulle fram för att ta sitt avsked upplöstes gudstjänsten. Hörde se´n på lokalradion att man varnade för trafikkaos då ca 250 fordon skulle köra i kortege ut till S:t Eskils kyrkogård där fader Moussa skulle gravsättas. Efter det möttes man för att äta i en av stan´s största matställen. Vet inte när denna begravningsdag slutade. En rejäl dag blev det. Valde själv att vara med enbart i gudstjänsten i Klosters kyrka.

Jag är egentligen mest upptagen av att jag blev inbjuden att vara med på denna begravningsgudstjänst. Pastorn i Missionsförsamlingen får en hedersplats framme i koret då prästen i den syrisk ortodoxa församlingen begravs. Ibland tycker vi att det som sker, det sker så långsamt att vi nästan inte ser att saker och ting förändras. Nu tänker jag att det som sker i relationen mellan kyrkor och församlingar i Eskilstuna det sker med kliv i en så´n takt att det är omöjligt att inte urskilja. Under flera år har jag haft kontakt med medlemmar i den syrisk ortodoxa församlingen. Det började som ett vardagligt möte med den man som då drev grillen och pizzerian inte långt från S:t Eskilskyrkan där jag oftga åt. Det blev många samtal.  På den vägen är det – som det brukar heta. Fader Raboulla – nyligen inflyttad till Eskilstuna och förmodligen ny präst i S:ta Maria klyrka, kontaktade mig i julhelgen. Så har han varit med i våra frikyrkliga pastorsträffar. I höstas deltog vi i en manifestation på Fristadstorget med anledning av de många kristna i Irak som dödats i en förfärlig förföljelse. Vi följde upp detta i S:t Eskilskyrkan då en annan av de jag känner i den syrisk ortodoxa församlingen medverkade för att beträtta om det som hände i dessa förföljelser.

Jag tänker tillbaka på min uppväxt i det småländska Tranås då jag var tonåring på 1970-talet. Då var katoliker som främmande ”fåglar”. Vi visste i vilket hus den lilla katolska församlingen höll till. Mer visste vi inte. Dessa katoliker fanns aldrig med då försdamlingarna i sta´n möttes till gudstjänster. Som om de inte fanns till. Mindre än femtio år har gått se´n dess. Mycket har hänt. Läser i tidningen Dagen om hur den katolske biskopen i Sverige Anders Aborelius tar en grupp ledare inom Pingströrelsen till Rom för att de ska lära kämnna den Katolska kyrkan. Det är inte särskilt länge sedan pingstvänner talade om Katolska kyrkan som den stora ”skökan” – inspireras av nå´n biblisk berättelse. Katoliker sågs med misstänksamet. Som mindre kristna – om de var kristna alls. Mycket har onekiligen hänt när det kommer til relationen kyrkor och samfund emellan.

När vi för dryg en vecka sedan avslutade den ekumeniska bönesatsningen ”24/7” i Frisdtadskyrkan i Eskilstuna, så fanns i kyrkan ett stort pussel på den ena väggen – ett pussel med bitar tätt fogade till varandra. De olika bitrarna representerade de olika kyrkorna och församlingarna i sta´n. Där fanns den katolska keldanska församlingen, där fanns Svenska Kyrkan med, den syrisk ortodoxa församlingern, frikyrkofamiljen och en nybildad burundisk församling. Under veckan har jag försökt få de som deltagit i vår ekumeniska bön att förtså det dramtaiska i pusslet. Har talat om det som en milstolpe i vårt lokala ekumneiska arbete. Ett uttryck för att våra cirklar rubbats och att vi nu är i ett nytt läge är det initiativ som kyrkoherde Torbjörn Strand tagit att inbjuda alla församlingar i sta´n till en manifestation på Fristadstorget på Påskdagen. Efter det att vi avbslutat våra gudstjänster ”myllrar” vi ner till torget för en gemenam manifestation. Säg inte, att det inte händer något den lokala ekumeniken! Ser fram mot denna påskdagsmanifestation, då jag vet Svenska Kyrkan kommer från Klosters kyrka med en stor blåsorkester och biskopen i spetsen. Nog må Gud le i sin himmel över det som sker i Eskilstuna!

En kommentar till Nog må Gud le i sin himmel!

  1. Blev riktigt glad av detta inlägg. Fint att läsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: