”Skulle avskeda varenda rektor!”

När jag i veckan mötte Thomas Jarlsbo – rektor för friskolan British Junior – i ett samtal om den senaste tidens skriverier, så handlade det samtalet mycket om inkompetenta rektorer och lärare i den kommunala skolan. Känslan i mötet med Jarlsbo är att han ser sig som missionär med en uppgift att tala förtappade kommunskolesjälar tillrätta. Han argumenterar för sin sak -och han argumenterar verkligen – som om ingen annan fattat hur man skapar en lektion eller hur man leder en skola. Han har verkligen sanningen!

När jag frågade vad han skulle göra om han hamnade som chef för Eskilstuna kommuns skolor, så meddelade han raskt att han skulle säga upp varenda rektor. I Jarlsbos ögon är kommunens skolproblem en ledningsfråga. Håll i dig – jag är beredd att hålla med honom! Jag kan se exempel på vad goda ledare kan skapa och jag skulle kunna ge exempel på skolledare som närmast sviker sitt uppdrag. Som rektorn som aldrig visade sig i lärarrumet, inte ens då lärarna möttes på fredagsförmiddagen i ett försök att åtmindstone mötas nå´n gång i veckan i en gemensam samling. Denne rektor tryckte på sin expedition. Jag tänker att den rektorn borde fått hjälp med att hitta andra arbetsuppgifter.

Jag har ofta muttrat för mig själv över den inavel som tycks gälla när kommunen rekryterar chefer i allmänhet och rektorer i synnerhet. Som om ansvariga i allmänhet och skolansvariga i synnerhet är rädda för att få in ”nytt blod” i kommunens organisation. Det blir till slut inte så särskilt spännande att gå runt på ett gäng som till slut blir ytterst förutsägbara. Det var ju detta som hände för ett antal år sedan då rektorerna flyttades runt. Hur bra blev det? Vilka nya förutsättningar skapades med detta? Grejen var väl att några inte klarat sitt fögderi och nu fick en annan ta över. Den som misslyckades på ett håll fick göra ett nytt försök på ett annat.

Anledningen att jag funderat vidare efter samtalet med British Juniors rektor är ett papper jag läst i anslutning till en fortbildning jag deltar i. Pappret utgörs av en artikel i DN för en tid sedan om effekten av chefskurser och om chefsroller. Artikeln är skriven av Maciej Zaremba. Studien som Zaremba hänvisar till visar att ”usla chefer kan göra de mest hängivna medarbetare håglösa”. Föga överraskande. När Zaremba hänvisar till en svensk studie som bl.a kommit fram till att chefer som ”betonade delaktighet, jämlikhet och medinflytande och som sa sig vara till för personalen”skapade detta ett klimat där personalen hade hög sjukfrånvaro, blir jag mer överraskad.  Runt ”trivselchefen” skapades en tillvaro av otydlighet. Bättre gick det för chefer som som inte tog ”trivsel i sin mun, som betonade ansvar, tydlighet, höga krav och rent av kunde utbrista att ´jag är ingen mamma´eller ´jag tolererar inte…”. Dessa chefer var i praktiken mer demokratiska än sina trivselkollegor och personalen höll sig friskare.

Tillbaka till Eskilstuna: vari består problemet att skolan inte fungerar som vi vill? Jag sticker ut hakan och säger att en del i detta är ledningsfrågan. Befria våra skolledare från en mängd sammanträden. Låt dom just få vara ledare på sin skola. Låt dom få vara på plats. ”Släpp rektorerna loss – det är vår!” för att travestera en visa som i sitt orginal handlar om fångar. Förmodligen skulle en och annan rektor just hålla med om att man känner sig som fångar i en alldeles för byråkratiskt skolorganisation. Jag vet att det är så!

Läs föresten också detta! ”Den svenska skolan befinner sig i fritt fall och då menar jag inte enskilda skolor utan skolan som system”. Här startar artieklserien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: