Självklart ska sanningen i dagen – också det som är osant!

Nu vet bl.a. tidningen Dagen att berätta om hur domaren Richard Goldstone kommit sanningen på spåren. Goldstone var den som för 1 1/2 år sedan levererade en kritisk rapport om Israels anfall på Gaza nyåret 2008-2009. Bilderna som då nådde oss var förfärliga. Det var verkligen förfärligt. Det som då hände beskrivs bl.a. av de två norska läkare som fanns på ett av Gaza-remsans sjukhus när anfallet inleddes i december 2008. Dessa två läkare beskriver det som hände med en sådan detaljrikedom att boken skulle kunna ansvändas av läkarstundenter som lärobok i hur sjukvård kan bedrivas i en krigssituation då mycket av normal sjukvård är utslagen. Boken heter ”Ögonen i Gaza” och är skriven av Mads Gilbert och Erik Fosse.

Nu har ny information kommit i dagen som gör att Richard Goldstone omprövar sina slutsatser. Goldstone menar att anklagelsen om krigsbrott var överilad. Detta är åtmindstone vad media rapporterar. Vad jag förstått återstrår tillräckligt med underlag för att fortsatt ha anledning att ställa Israels armé till svars för vad som hände. Det är ändå inte så att det som faktiskt hänt inte har hänt. Fortfarande gäller att israeliskt flyg bl.a. fällde fosforbomber, tvärtermot vad internationell rätt ger OK till. Och så en mängd andra ”incidenter” som faller långt utanför reglerna om hur ett krig ska föras.

DIAKNIA:s hemsida  finns den här artikeln som ger perspektiv på ”nyheten” om Goldstones ”avbön”. Tidningen Dagen kommenterar det vidare här.

Nu lägger premiärminister Netanyahu allt annat åt sidan för att tillsammans med all tillgänglig diplomatpersonal inleda en offensiv för att bättra på sitt skamfilade rykte. Nu minsann ska världen se! Goldstone-rapporten infogas i den, som man menar, långa raden av falska anklagelser. Ingen är vitare och mer oskyldig än israels armé. Så har det alltid låtit – oavsett vad som hänt.  ”Jag anser att våra soldater och vår armé uppförde sig enligt högsta internationella standard”, kommenterar premiärminister Netanyahu och kräver att Goldstone-rapporten ska förpassas till ”historiens sophög. Som om Netanyahu vill få bort strålkastarljuset från de anklagelser som fortfarande står fast. Som om inget mer finns att säga . Det är på det här sättet det gått till så många gånger förrut. Så menar sig Israel ha fått OK för att gå på yttterligare för att skapa en än ner omöjlig situation för palestinierna på Gaza och Västbanken.

Det som nu sker i bakvattnet av Goldstones ”avbön” bara bekräftar det jag tidigare hävdat att ”efterbörden” till krig och konflikt i hög grad handlar om sanning och osanning om vad det var som hände. Min enkla slutsats är att den som så energiskt, som bl.a. premiärmninister Netanyahu, hävdar att absolut  ingfet fel begåtts, den har i själva verket mycket att dölja.

Självklart ska sanningen i dagen! Om en del av det Goldstone en gång anklagade Israel för inte visar sig vara sant, så ska det självklart tas tillbaka. Men gör det inte till en fråga om att allt nu är som vore det utraderat. Att inget mer finns att säga. Det är i alla fal inte sant!

Annonser

9 Responses to Självklart ska sanningen i dagen – också det som är osant!

  1. A-K Roth skriver:

    En annan syn: Klart krig och effekter av krig inte går att utradera. Det är heller inte syftet med Goldstones artikel. Det är att ställa tillrätta fel och vinklade slutsatser. Det som Goldstone finner inte var sant var att Israel medvetet skulle ha siktat på civila eller att det handlade om krigsbrott. Dags ta upp varför FN låter Hamas skjuta mot civila år ut och år in med upptrappningar som startar krig?

    Diakonias vinkling är att misstänkliggöra Israels reaktion, ännu ett ”rush to judgement”.

  2. Lars Gunther skriver:

    När man utreder påstådda krigsbrott är detaljer viktiga. Israeliskt flyg fällde inga fosforbomber. Däremot sköt israeliskt artilleri 155 mm rökgranater som innehåller fosfor. Frågan att avgöra är om dessa granater sköts i syfte att bränna civila eller i syfte att skapa rökridåer för att förhindra Hamas milismän att observera israeliska soldaters förehavanden.

    Här kan ingendera sidans anspråk avskrivas utan utredning. Granaten ifråga är nämligen inte per automatik förbjuden att användas enligt krigets lagar, men specifikt användande av den mot civila skulle vara det.

    Det som Goldstone nu säger är att de över 400 incidenter som Israel utrett har visat att inte någon skada som uppstått på icke-kombattanter är resultat av en policy. Det är en 180 graders vändning från rapporten.

    Om nu civila skadas av andra skäl, vilka kan dessa vara?

    1. ”Collateral damage” – till stor del skapad då Hamas använder mänskliga sköldar).

    2. ”Krigsdimman” – samma fenomen som gjorde att israeliska soldater vid somliga tillfällen besköt andra israeliska soldater, eller som när Natoplan i Libyen häromdagen bombade stridsvagnar på upprorsmännens sida. Kort sagt: Misstag!

    3. Enskilda soldater och befälhavare på gruppnivå som bryter mot ROE (Rules of Engagement) och beter sig illa.

    Endast det sista är brottsliga handlingar, men de har visat sig vara väldigt få sådana incidenter.

    Den massiva kritiken mot Israel som trummats upp, bland annat med hjälp av Goldstonerapporten, gör aldrig skillnad mellan medveten handling och någon av punkterna ovan. Den gör heller inte Hamas ansvariga för att strida bakom mänskliga sköldar, försåtminera hem, skolor, moskéer – ja till och med djurparken. Den ignorerar det faktum att hem, skolor, sjukhus och moskéer används som vapenupplag eller ledningscentraler.

    Den överdriver kritiken, väljer ständigt att förmedla den för Israel sämsta möjliga versionen och tolkningen. Några exempel:

    A. Den omskrivna incidenten när Israel ”bombade en skola och 40 dog”, visade sig bestå i att 3 (tre) granater sköts mot Hamasmilis på gatan bredvid skolan. 12 milismän dog och 4 (fyra) civila som lämnat skolområdet och slutit upp vid deras sida dog.

    Men Israels kritiker avvaktade inte någon utredning, utan krävde genast de ”ansvarigas” huvud på ett fat. Incidenten var ett huvudnummer i alla tal på de demonstrationståg som riktades mot Israel under kriget. Den är en stapelvara i den fortsatta kritiken.

    B. ”Israelerna har bombat grönsaksmarknaden”. Så stod det i inledningen till Mads Gilberts välkända SMS. Om man nu frågar sig varför han valde att peka ut den platsen för en attack och inte bara nöja sig med att beskriva det enda som han själv kunde se, nämligen lidande människor, så framgår det att han i den meningen gör sig till propagandakanal åt Hamas. Deras uppgift förmedlas okritiskt. Kanske det inte fanns tid för MG själv att agera med något kritiskt omdöme, men alla de som förde uppgiften vidare, vad hade de för ursäkt?

    För någon ”grönsaksmarknad” hade aldrig blivit bombad. Parallellt med SMS:et började Hamas lägga ut klipp från den påstådda incidenten på Youtube, men de blev snabbt misskrediterade, eftersom bilderna var gamla och kändes igen. Ett par år tidigare hade nämligen Israel anklagats för samma sak. Bilderna var från den incidenten. Och redan då visade det sig att sprängämnena som exploderade var Hamas egna…

    Likaså valde MG att förneka förekomsten av en källarvåning på sjukhuset där han jobbade. Han sade rakt ut i intevjuer att någon sådan våning inte fanns! Varför? För att förneka möjligheten att Hamas använde den våningen som ledningscentral.

    Problemet är att våningen byggdes av israelitiska företag innan man drog sig ur Gaza. Detaljerade ritningar finns. Så varför ljög Mads Gilbert? (Säger han något om det i boken?)

    Slutligen är det intressant att notera din skepsis mot medias rapportering kring Goldstones helomvändning. Varför inte själv läsa rapporten (där står att Israel attackerade civila ”deliberately”) och jämföra med Goldstones egna ord i Washington Post – där det står att Israel aldrig ”deliberately” attackerade civila?

    Det är inget fel på att initialt vara en smula kritisk mot rapporter i media. Själv har jag läst såväl Goldstone rapporten i sin helhet som Goldstones artikel i Washington Post. Först därpå har jag uttalat mig i frågan.

  3. Lars Gunther skriver:

    Några ytterligare kommentarer:

    Du skriver:

    På DIAKONIA:s hemsida finns den här artikeln som ger perspektiv på ”nyheten” om Goldstones ”avbön”.

    Tyvärr verkar Diakonia sitt kommentarfält till trots inte vilja ta in avvikande uppfattningar. Min kommentar har inte publicerats där. Liksom minst två andra jag känner till som försökt.

    Joakim Wohlfeil verkar förneka att Goldstone ändrat åsikt. Det är fel.

    Ett annat citat från dig:

    Nu lägger premiärminister Netanyahu allt annat åt sidan för att tillsammans med all tillgänglig diplomatpersonal inleda en offensiv för att bättra på sitt skamfilade rykte.

    Hur vet du detta? Var är dina källor till hur den israelitiska regeringen bedriver sin verksamhet? Har du sett regeringens sammanträdesprotokoll? Netanyahus sammanträdeskalender? Diplomaternas direktiv?

    Att det finns en lång rad av anklagelser mot Israel som bevisligen är felaktiga är väl en ganska väletablerad sanning? Eller menar du att allt israelkritiskt som sägs är sant?

    I en situation där man beskylls för att förgifta brunnar, ”lägga bombmattor” över civila (orden kommer från riksdagsmannen Peter Rådberg), låta prickskyttar döda palestinier på måfå för att sälja deras organ till högstbjudande (Aftonbladet har inte tagit tillbaka anklagelserna), o.s.v. är det väl högst rimligt att man försöker ge sin egen version av det som händer?

  4. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Lyssna gärna på P1-programmet ”Godmorgon världen” från i morse. Som vanligt visar det sig att sanningen är mångbottnad. Det som tydligen – enligt programmet – är en delvis svenskrealterad utredning som Goldstone refererar till, menar sig inte själva vara beredda att dra de slutsatser som Goldstone nu gör. Ove Bring, folkrättsexpert, uttrycker sin förvåning över att Goldstone tycks ”krypa undan” helt och hållet. Inte ens de delar som fortfarande gäller tycks Goldstone vilja stå bakom. Jag säger det igen, att det är alldeles uppenbart att det pågår ett spel om sanningen som är ”orkestrerat” någonstans ifrån. Självklart ska det som inte är sanning klargöras, men allt det andra då? Israels regering får det att framstå som ingen kritik längre finns. Detta är inte sant.
    Som sagt – så mycket prestige ligger i detta ”spel” om sanningen. Fortfarande kvarstår fakta att 13 israeler och 1400 palestinier dog i kriget. Det är säkert rätt att Hamas skickade fram civila som en typ av sköld. Sant är också att israels armé inte drog sig för att skjuta på dessa civila. Om det nu inte var stridsflyg som släppte forforbomber, så blir det ju inte bättre av att de sköts in som granater. Det där sättet att försöka resonera sig runt en anklagelse är ett känt manér när det gäller att flytta bort fokus. Som om allt det som sagts skulle vara osant. Så är inte fallet.

  5. Lars Gunther skriver:

    1. Nu använde inte jag mig av någon annan än Goldstone själv för att tolka Goldstones ord, dvs. jag läste artikeln i Washington Post. I den hänvisas inte till någon svenskrelaterad utredning, utan till de undersökningar som Israel gjort själva.

    Det är dessa som håller så hög kvalitet att Goldstone nu tagit tillbaka påståendet om att Israel med flit siktat på civila.

    2. Eftersom Ove Bring mer än kanske någon annan svensk jurist satt i system att ständigt kritisera Israel är jag knappast förvånad. Andra folkrättsexperter har kommit till andra slutsatser. Det vore betydligt mer intressant att höra någon inom skrået som ibland tar ställning för och ibland emot Israel.

    3. När det framförs Israelkritik, är det inte lika ”orkestrerat”? Och finns inte prestigen från båda håll?

    Israel utreder som sagt över 400 incidenter. Det är knappast detsamma som att säga att kritik inte finns. Däremot menar man att kritiken är ensidig och överdriven. Goldstonerapporten ägnade bara några rader åt Hamas, så den är ett exempel på just denna ensidighet.

    4. ”Body count” är en dålig metod för att fördela ansvaret. Nyss skjöt Hamas en målsökande panasrvärnsrobot mot en skolbuss. Genom försynen hade precis alla barn utom ett klivit av. Annars hade tiotals skolbarn dött. Att mäta Israels rimligheten reaktion i döda kroppar är inte korrekt. Avsikten är det viktiga.

    Ett land som befinner sig under attack har rätt att använda så mycket våld som krävs för att stoppa dessa attacker. Som kristna kan vi önska att reaktionen blir mindre än så, men Goldstone rapporten handlade inte om etik, utan om juridik. Det gör även ditt blogginlägg. Du menar att Israel borde ”ställas till svars” för sina handlingar. Det är juridik, så jag svarar ur ett juridiskt perspektiv.

    5. Du påstår tvärsäkert att Israels armé ”inte drog sig för” att skjuta på de mänskliga sköldarna. Det är dubbelt fel:

    5A. Dels faller enligt FOLKRÄTTEN ansvaret uteslutande på den som använder mänskliga sköldar.

    5B. Dels finns det tonvis av vittnesbörd om hur Israelerna lät bli att attackera legitima Hamas-mål under ”Gjutet Bly” just för att det fanns för många civila i närheten. Jag gissar att man i dina umgängeskretsar inte läst ett enda sådant…

    Det finns på samma sätt gott om rapporter om hur civila uppmanades lämna stridsområdet, och bege sig till en annan stadsdel. (Vilket var fullt rimligt, då strid bara förekom i somliga delar av Gaza city.) Faktum är att detta ingår i anklagelseakten mot Israel enligt somliga kritiker. Det kallades då ”psykologisk krigföring”.

    6. Frågan om det var artillerigranater eller bomber fällda av flygplan är inte alls oväsentlig. För det första krävs det i juridiska sammanhang ett mått av exakthet i anklagelserna. För det andra – och det är det viktiga i sammanhanget – påpekade jag att granaten i fråga inte är ett automatiskt brott mot krigets lagar. Återigen handlar det om avsikt. Kan man leda i bevis att Israel med flit siktat mot civila palestinier, i avsikt att skada dem med brinnande fosfor, så är det ett klart folkrättsbrott. Likaså skulle det kunna vara det om man visat en grov aktsamhet. Om däremot granaterna har skjutits in i stridszoner för att förhindra stridande Hamasmilis från att sikta på eller på annat sätt observera israeliska soldater, då är det inte ett krigsbrott.

    Det är inte ett sätt att ”flytta bort fokus”, utan att sätta fokus på kärnfrågan – anklagelserna om krigsbrott. Du påstår med 100 % säkerhet att dessa anklagelser är sanna. Dvs. polisen har gjort sitt och nu skall domstolens jobb inledas – med domare, åklagare och advokater. Jag menar att de bör utredas. Att anklagelserna är såpass allvarliga att de kräver just noggrann utredning – med detektiver, kriminaltekniker och förhörsledare.

    Jag menar dessutom – liksom Goldstone – att just sådan utredning har gjorts på ett sätt som är tillförlitligt för majoriteten av alla incidenter som påtalats. Jag hävdar också att Israelerna på förhand vore dömda om en rättegång skulle hållas utanför landets gränser. Att skapa ett neutralt rättsrum för den här konflikten är en utopi. Vilket inte minst bevisas av att när Goldstone nu kommit med reviderade utsagor, så ropar nästan alla palestinavänner att här måste något skumt förekomma….

    Slutligen: Påståendet om att israeliska soldater inte ”drog sig” för att skjuta oskyldiga och att det pågår en ”orkestrerad” kampan är synnerligen grova anklagelser. För sådana krävs hållbara bevis.

    Annars kan man ju lätt tro att du bara utgår från en generell bild av att israeler är onda, och det gör du väl inte?

  6. Lars Gunther skriver:

    Punkt 6. ”visat en grov aktsamhet” skall naturligtvis vara o-aktsamhet.

  7. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Du skriver: ”Nu använde inte jag mig av någon annan än Goldstone själv för att tolka Goldstones ord”. Det låter ju slående.Men uppenbart, så tolkar jag inslaget i Godmorron världen”, så bygger Goldstones nya ståndpunkt på att han i sin tur citerar vad andra utrett, bl.a. av Lennart Aspegren, domare i en av FN:s tribunaler. När nu denne Aspegren säger att Goldstone citerat på ett sätt som inte har fog för sig i denna utredning, så finns väl ändå anledning att vara lite återhållsam i sin uppbackning av Goldstones ”omvändelse”.
    Min utgångspunkt i den här frågan om vad som händer och egentligen hänt i konflikten mellan israeler och palestinier, den är att sanningen aldrig är särskilt objektiv. Båda parterna har ett intresse av att sanningen serveras på ett sätt som gagnar de egna intressena. Jag kan inte se att detta inte gäller i det vi nu diskuterar. Hur hög kvalitet en utredning gjord av en av parterna än har, så är det en partsinlaga, Detta gäller i alla konflikter, alltifrån det som händer i treåringarnas sandlådor till en storkonflikt som den mellan Israel och exv.Hamas. Hur ofta får vi sanningen och bara sanningen oss presenterasd. Alla har ett intresse av att få sin version upphöjd till just sanning.

  8. Lars Gunther skriver:

    Jag ser att diskussionen nu glider bort från vad Goldstone själv sagt i sin artikel, där Joakim Wohlfeil i sin blogg skrev att ”omvändelsen” var något försumbart och du skrev att den bara skall tolkas som partiell, dvs. det finns massor av anklagelser som kvarstår, att den bara täcker ”en del”.

    Jag hävdade då att enligt Goldstones egna ord i artikeln så ser han inga outredda händelser som kan användas till grund för att säga att Israel medvetet siktade på icke-kombattanter som en policy. Och att det sannerligen är anmärkningsvärt, därför att rapporten använts som ett huvudnummer i kritiken mot Israel.

    Nu glider argumentationen till att i stället handla om ifall Goldstone handlar rätt när han ”omvänder sig”, dvs. den ändrade åsikten är vi alltså överens om (?) men du säger att han inte borde ha ändrat sig. (Jag noterar tacksamt att du inte likt somliga palestinavänner antyder att Mossad utövat påtryckningar…)

    Den andra glidningen är bort från tvärsäkra påståenden om att Israel begått krigsbrott och borde ”ställas inför rätta”, till att konflikter har (minst) två perspektiv. Och jag är överens med dig om att Israels regering inte skall behandlas som sanningens rena källa. Men jag är djupt oense med dig när du de facto behandlar Israels kritiker som om de vore det.

    Fortfarande gäller att… Det är ett sanningsanspråk, inte en formulering om att något bör utredas vidare.

    Faller långt utanför reglerna om hur ett krig ska föras, (min betoning) är en annan formulering som knappast är tvetydig. Inte heller anklagelser som fortfarande står fast…

    Ditt blogginlägg hade inte innebörden att det finns behov av att fortsätta utreda palestinska anklagelser om krigsförbrytelser. Du påstod tvärsäkert att de har begåtts, att det perspektivet är sant. Men nu säger du att båda parter har ett intresse…

    Jag noterar omsvängningen och hoppas att du bevarar den inställningen.

    Hade du krävt en fortsatt förundersökning skulle jag inte invänt. Nu krävde du rättegång. Jag hoppas din sista kommentar skall tolkas som att det inte längre är fallet.

    Slutligen. Israelernas egna utredningar är måhända bristfälliga just genom att de inte utförs av en neutral tredje part. Det hade dock varit klädsamt med ett erkännande av att Goldstonerapporten inte heller är utförd av neutrala observatörer.

    Samma gäng skurkstater som tills nyligen stod i begrepp att hylla Gaddafi för hans insatser för mänskliga rättigheter, som gjort regimen i Iran till ansvarig för FN:s arbete om kvinnors rättigheter och som ignorerar folkrättsbrotten i Burma, Sudan och Zimbabwe – det gänget dominerar FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och driver igenom än det ena än det andra fördömandet av Israel.

    Skall dessa herrar – för här finns inga damer – anses vara bättre lämpade att göra utredningar om Israel/Palestina?

    Skall grupper som redan innan utredningen har påbörjats bestämt sig för att den man utreder är skyldig och torgfört den åsikten anses lämpliga?

    Kort sagt: Var hittar du en neutral part?

    Eftersom en sådan inte står att finna, så tycker jag det är långt mer fruktbart att just diskutera de objektiva fakta man kan verifiera just genom att granska olika utredningars kvalitet. Jag har hittills inte läst en enda palestinaaktivist som ägnat någon möda åt att granska detaljerna i Israelernas utredningar. Tvärtom avfärdas de på förhand som inget annat än partsinlagor. Inte heller har jag mött en enda palestinaaktivist som granskat Turkelkommissionens utredning om händelserna på Mavi Marmara.

    Denna ovilja att diskutera händelsedetaljer tycker jag är djup suspekt. Den rimmar illa med de starka ropen om ”krigsbrott” och liknande som brukar höras.

    Och det enda egentliga argument jag hört från dig är att Netanyahus attityd är suspekt. Vore jag bosatt i Israel skulle jag troligen inte röstat på honom, men jag kan inte avskriva argumenten bara för att de förts fram av en person jag finner måttligt sympatisk. Goldstonerapporten var en djupt missvisande partsinlaga dåligt maskerad som en ”neutral” utredning. Den borde aldrig fått göras på det sättet och att den skall dras tillbaka är en självklarhet.

    Att just den rapporten dras tillbaka är inte detsamma som att påstå att Israels armé är vit som snö. Det är blott och bart det självklara konstaterandet att rapporten inte håller måttet. För den måste väl ha någon slags kvalitet i sig och inte enbart få sitt värde just genom att Israels armé utpekas som skurkaktig?

  9. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Min egentliga synpunkt, och jag nämner den för att exemplifiera, hur svårt det kan vara att förstå vad som är sanningen i den här ”historien”, det var invändningen mot hur Goldstone citerat ur den rapport och tagit det som intäckt för sina nya slutsatser. De som författat den rapporten menar att Goldstone hanterat deras utredningsmaterial på ett felaktigt sätt. Jag nöjer mig med det. Det finns inget svårare an att försöka ta reda på vad som är sanning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: