Arbetsmarknadspolitiken som modernt slaveri

Svensk arbetsmarknadspolitik blir bara mer och mer bisarr. Det är få politikområden där ”uppfinningsrikedomen” är så stor. Allt det som uppdagats runt Fas 3 är ett uttryck för detta. Det framstår som ren lek. Hörde om pengar som betalats ut till en kommunal förvaltning utan att man på ett helt år haft personen ifråga i arbete. Somligt är rent förnedrande.

Det jag nu senast hört om är en kvinna som blivit anvisad en praktikplats från Arbetsförmedlingen som jordgubbsförsäljare. Alltså står denna kvinna vid ett av alla de ställen i Eskilstuna där man kan köpa jordgubbar och gratisjobbar. Hon har sin arnbetslöshetsersättning men inte mer. Den som ansvarar för färsäljningen gör en god affär. Vilken lycka att ha någon som säljer jordgubbarna utan att behöva betala en enda krona i lön. Bara att hämta in dagskassan och räkna ihop dagens vinst. Hur har Arbetsförmedlingen tänkt om detta? Detta är ju rent slaveri. En typ av underklass på svensk arbetsmaknad. Behöver jag nämna att kvinnan dessuton är invandrad. Människor jobbar – under förervändning att man ska kvalificera sig för ett jobbb – som en typ av gratisarbetskraft. Är det meningen att prakitikplatserna ska fungera på det här sättet? Varför skapa en praktikplats när det så uppenbart inte kommer att leda till ett mer permanent jobb. Vore det en Fas 3-plats skulle denne joregubbsentreprenör få betalt för att skapa en praktikplats. Hur dumt får det lov att vara?

Hörde också om en 19-årig grabb som gör sin praktik som fastighetsskötare i det Kommunfastigheter. Killen har fått sin praktik förlängd under sommaren och får sin arbetslöshetsersättning. Samtidigt anställer Kommunfastigheter skolungdomar som tjänar mer än killen som gör samma saker men gör det som praktikant via Arbetsförmedlingen. Varför inte anställa honom under sommaren med lön – när behov av extra insatser behövs? Nog framstår systemet som något märkligt. Inte underligt att tilltron till Arbetsförmedlingen är nära noll. Talet om coaching  blir mest en fråga om politisk retorik. Vad är det för coaching när kontakterna blir så sporadiska att dom nästan inget betyder.

Det är nå´t lurt med svensk arbetsmarknadspolitik. Så mycket prat. Detta gäller i hög grad för alla nya svenskar för vilka det framstår som närmast en miljonvinst att få ett jobb. Det är nå´t som är fel när delar av svensk arbetsmarknadspolitik framstår som modernt slaveri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: