2000-talet blir religionens århundrade

Idag – tisdag 14 juni – har DN ett intressant – ytterst intressant – helsidesinlägg av professorn i statsvetenskap Marie Demker. Jag tänker att detta bl.a. knyter an till Stig Svenssons kommentar till min förra bloggpost om religiös beröringsskräck, där han bl.a. skriver:  ”Att tro och att utöva vidskepliga ritualer är däremot sjukt, eller åtminstone fördummande, vilket också syns på kommentarer från jesuskramarna”.

Det låter så maistream att hävda att religion är något för mindre vetande. Att religion fördummar. Det är så typiskt svenkt, sekulariserat. När inga andra argument bär så återstår detta – töntstämpeln.

Det Marie Demkert skriver om, är vilken roll som religionen spelar. Det är som om vi inte tror det, när vi hör det och relaterar det till vår svenska kontext. Demkerts utgångspunkt är att talet om religionernas frånvaro är högst överdrivet. Många hävdar att vi nu fått syn på något som funnits där hela tiden. Försöken som gjorts på sina håll i världen att utrota religionens tillväxt har i hög grad kommit på skam. Åsikten att religion är till för mindre vetande slår med emfas tillbaka på den som hävdar det. Det är i hög grad en minorittessynpunkt – sett i ett globalt sammanhang – som hävdar att religionen bara är till för att fylla i luckor som vetenskapen ännu inte fyllt ut. Som om världen skulle vara så endiensiojnell att tro och religion inte har något att tillföra vår förståelse av vad det är at leva sitt liv. Demker skriver bl.a. ”att som en del svenska debattörer hävda att det är ett svaghetstecken att pberopa Guds vilja i politiken leder inte framåt”.

Demker skriver vidare: ”Idén att det finns ett sekulärt samhälle kan bara uppkomma hos personer som antingen inte förstår religionens politiska betydelse globalt eller förspråkar en repression av en typ som vi  knappt hitintills sett i något land. Litteraturen kring en postsekulär tid gör gällande att vi lever i ett samhälle där distinktionen mellan religion och politik har spelat ut sin roll…På samma sätt som en linje i vatten är omöjlig att dra är demarkationslinjen mellan religion och politik ett omöjligt uppdrag och hör förgången tid till”.

Hela Demkers resonemang handlar om vilken – bitvis – avgörande roll som religionen spelat och spelar för politiken i ett globaliserat sammanhang. Demker menar att religionen i hög grad har gynnats av globaliseringen och moderniseringen av världen. ”Den starka driften att hålla isär politik och religion har alltså paradoxalt nog medverkat till religionens ökande globala inflytande”.

Artikeln är onekligen intressant, bl.a. genom att den ger ett vidare perspektiv på vår svenska debatt, bl.a. anförd av Humaisterna, där just religionen framställs som närmast farlig och något vi bör skydda oss för. Religionen är närmast ett hot än något som bidrar till att utveckla vårt samhälle. Om nu exv. Christer Sturmark måste upplysas om det, så är religion mycket mer än fundamentalistiska rörelser, oavsett vilken religion vi talar om. Religion är framför allt mer. Människor som vill vara med och utveckla samhället med värderingar inspirerarde av tro och religion. Människor som tror att kraft finns att hämta i ett vidare sammanhang än bara hos oss själva. Jag tänker att det sättet att resonera är ett skydd mot den bräckliga hållning som gör gällande att allt det vi behöver finns att hämta i oss själva.  Det är just bräckligt och det kräver inte särskilt mycket av insikter för att se det.

Läs artikeln i DN! Vi har mycket att resonera om. Nu börjar det bli riktigt intresaant.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: