När blir det kris i Svenska Kyrkan?

Idag har Svenska Kyrkan presenterat en enkät man genomfört bland sina medlemmar. 10 700 medlemmar har tillfrågats. Enkäten visar att endast 10 procent säger sig ha en stark relation till kyrkan. 15 procent av medlemmarna är ateister. 20 procent är agnostiker. Endast 15 procent tror på Jesus. Hälften av medlemmarna anser inte att kyrkan ens någon gång haft en speciell betydelse i deras liv. När dessa 10 700 medlemmar uttalar sig om kyrkans uppgift säger man att det är inte särskilt viktigt att kyrkan inbjuder till gudstjänster. Lägg energin på annat!

Biskop Eva Brunne, som deltog i seminariet, tycker inte att det är en ”krisrapport”. Allt enligt tidningen Dagen. Biskopen verkar inte särskilt överraskad över att bara var 6-7 medlem säger sig tro på det som är kyrkans grund. Att ateisterna är lika många som de troende. Jag tror nog att företrädare för SvK bryr sig, men det låter onkeligen lite återhållsamt. När bara 15% av kyrkans medlemmar säger sig tro på Jesus – är det inte kris då? När varannan av kyrkans medlemmar inte tycks ha några som helst förväntningar på vad kyrkan skulle kunna betyda i deras egna liv – är det inte kris då? Om inte detta är kris, vad är då kris i SvK:s sammanhang? Vore jag i biskopens kläder skulle jag ligga närmast sömnlös. Sett ur ett föreningsperspektiv vore det väl ett problem att bara en liten, liten minoritet delar det som är föreningens grund och mål. Att så få är beredda att stå upp för föreningens mål. Jag vet att kyrkan inte är en förening jämfört med en frimärksklubb, men ändå? Mycket luft i systemet, eller hur ska man tänka? Vari ligger det meningsfulla att tala om SvK:s alla medlemmar när bara några få egentligen delar kyrkans tro. Många vet inte ens om att man är medlemmar. Medlemsskapet urholkas.

Frågan om vad en kyrka är ställs på sin spets. Jag vet hur man i en del församlingar sliter med att förstå kyrkan som mer än sina anställda. Den gudstjänstfirande gruppen i SvK utgör enligt enkäten cirka 300 000 personer. Kanske är det så man ska tänka att det är den här gruppen som är SvK?

Kommer inte ifrån att enkätresultatet ställer avgörande frågor om vad det är att vara kyrka och att vara medlem i en kyrka. Detta gäller verkligen inte bara SvK. Det gäller oss alla som kyrkor och församlingar i Sverige. Hur får vi till det? Hur blir kyrkan relevant och en angelägenhet för fler?

Vore intressant att veta hur SvK nu går vidare med sitt enkätresultat. På vilket sätt kommer SvK att låta sig utmanas av att så många inte verkar bry sig om den kyrka man är medlem i? Hur tänker man hantera detta närmast monumentala ointresse? Hur vända trenden att alltfler tycks vända kyrkan ryggen? Nog är det upplagt för många spännande och avgörande samtal. Varför inte tala om det som kris, för vad är det annars, men tänk om det i ordets kinesiska betydelse som också en möjlighet.

Annonser

One Response to När blir det kris i Svenska Kyrkan?

  1. […] Läs mer: Rucka inte på läran (Dagen) Stort förtroende för kyrkan men svag relation (Kyrkans tidning) Reformera Svenska kyrkan – och frikyrkan (Karendal) Kyrkans relevans (Posk) När blir det kris i Svenska kyrkan (Uppriktigt sagt) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: