”En scout ler och visslar under alla svårigheter”

Så har jag levt scoutliv i fyra dagar. Varit på scoutläger med 75 andra. Roliga möten med scouter och ledare. Det är kul att vara på läger! Det blir lite som en god parentes i vardagslunken.

Scouting är fantastisk! Att planera för ett läger på en plats där det i stort sett inte finns nån´ting förberett. Senare i sommar ska jag också delta i scouts världsjamboree med 38 000 scouter. Också detta enorma arrangemang på ett fält där det från början  inte fanns något som kunde skvallra om att ett stort läger är på gång. När det lilla lägret drog igång i lördags tog det en dag att resa tält, bygga kök och spisar, ordna med sophantering, matdistribution och tömning av toaletter. Det är spännande att se samarbetet mellan små scouter och ledare med lång erfarenhet av detta scoutliv. När vi nu idag packade ihop allt vi haft med oss och krattat upp snörstumpar och annat som blev över, så är det inte mycket som visar att där har vi levt ett dygnetrunt-liv i flera dagar.

Scouting är på många sätt ett uttrryck för ett enklare liv. Ett bevis på att det går att leva ett enklare liv än vad vår vanliga vardag är ett utrryck för. Detta tema – enklare liv- är också temat för den stora världsjamboreen i Skåne. Så enkelt det nu kan bli när 38 000 personer ska leva samman i tio dagar. Det kommer att krävas mycket för att skapa detta enklare liv.

När jag rört mig runt under lägerdagarna på Brittmässudden vid sjön Båven nära Sparreholm har jag fyllts av en så´n beundran för alla dessa ledare som gör ett läger som detta möjligt. Alla dessa som ordnat med sin semester för att kunna vara med. Jag vet att en del  nästan fått tvinga sig till några dagars semester. Alla dessa ledare som gör det möjligt för barn och ungdomar att få uppleva friluftsliv på det här sättet. Som hjälper barn och ungdomar att lära sig det man behöver veta för att klara sig under sådana här lite enklare villkor. Ni är hjältar allihop! Inte en krona i arvode kommer att betalas ut till dessa ledare. Jag har ofta anledning att återkomma till den storartade insats som alla ledare i barn- och ungdomsorganisationer gör för att skapa meningsfulla mötesplatser för barn och ungdomar. Jag tänker att samhället inte alla gånger gör vad dom borde för att uttrryckla sin tacksamhet över detta. Som om detta är en institution som kommer att finnas för alltid. Många vittnar om hur det blir allt svårare att rekrytera just ideella ledarkrafter. I allt fler sammanhang väljer man att arvodera sina ledare. Återigen – ni är hjältar ni som avsätter en del av er fritid för att vara ledare i verksamheter för barn och ungdomar! Ni är på många sätt föredomemn för andera vuxna.

Det jag ocksdå blivit påmind om under lägerdagarna på Brittmässudden, det är scouts tradition som den kommer till uttryck i bl.a. en del sånger och  scoutlagen. Bara tanken på att ha en scoutlag – vem skulle komma på det om man nu startade en verksamhet som denna? En del av det blir nästan komiskt, och om man inte tänker in gamla traditioner, hel obegripliga. I lägerboken vi haft finns den ursprungliga scoutlagen á la Baden Powell. Där talas om scoutens heder, om ”trofasthet mot konungen, sitt land, sina scoutledare, föräldrar, arbetsgivare och underordnade”. Där står att en scout är ”hövisk” och tillika djurvän. Det jag haft mest roligt åt är meningen där det står att ”en scout ler och visslar under alla svårigheter”.  Det låter sig sägas. Det får en scout att framstå som ett under av tålamod och godhet. Som alltid sätter sig över alla slags svårigheter. Bara att vissla och le så ordnar det sig! Är tillfreds med att den här delen av scoutlagen inte finns med i scoutlagen á la vår tid.

Varje morgon och kväll – då vi hissade och halade den svenska flaggan – sjöng vi scoutsången. Den framstår i sina formuleringar som en typ av nationalsång för scouterna.

”Vi äro svenska scouter vi, och löftet som blev givet, en vårdag brusande och fri står på vår panna skrivet: För Gud, för kung och fosterland, var än dig livet ställer, var redo när det gäller, med hjärta, håg och hand!.

Var redo! Hör den stormens il, som genom världen skrider, håll spänd din sträng, håll blank din pil, nu är det knoppningstider. Nu knyta vi vårt syskonband, i kärlek och i gamman, nu smida vi det samman kring hela Sveriges land!”

Jag tror inte det var så många av de scouter som sjöng med då vi hissade flaggan, som förstod vad det var vi sjöng. Ibland vet jag inte riktigt vad poängen är med att hålla kvar vi formuleringar som dessa. Är skeptisk till att bunta ihop Gud, kungen och fosterlandet på det här sättet.

Nu ser jag fram mot tio dagars världsjamboree i Skåne i slutet av juli och början av augusti. Det ska bli så häftigt! Återigen är dom där – alla dessa ledare som nu sätter ett par veckor av sin semester för detta. Dessa ledare – som många av dom – lagt ner enormt med fritid på att de här tio dagarna ska bli till en ”once in a lifttime”-upplevelse. För alla dessa är jag beredd att stå upp och göra en hur lång scouthälsning som helst. Med tre fingrar i luften! Avstår dock från att sjunga scoutsången under tiden…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: