Nu blir det åka av!

Den här sommaren tenderar att bli mer borta än hemma. I morgon åker vi till Berlin för en knapp vecka. Jag har inte varit i Berlin sedan tidien före murens fall. Då var jag där i anslutning till ett besök i Svenska Missionskyrkans systerkyrka i dåvarande DDR. Det var på många sätt ett märkligt besök. Märkligt att ta sig genom en checkpoint över till DDR. Faktiskt samma känsla som att ta sig igenom checkpoints på västbanken eller kontrollerna på flygplatsen i Tel Aviv. Att bli ifrågasatt. Synad i sömmarna. Kommer faktiskt ihåg den där disiga och dimmiga dagen då jag tog mig över från Västberlin till Östberlin. Jag tror det var då jag hade innefickan full av pengar som vi smugglade in till vår systerkyrka i DDR. Det var så det var då. Nu är det på ett annat sätt.  Ser fram mot att få se det moderna Berlin.

Väl hemkomna landar vi ett par timmar hemma för att se´n ta bilen till Oslo för ett dygn. Anledningen är en inbjudan att närvara då södra Sudans ambassad i Oslo och Norden celebrerar den nya statens tillkomst lördagen den 9 juli. Jag är ombedd att vara med för att inleda cermonin på ambassaden med en bön. Samlingen på den nyetablerade ambassaden är tänkt för diplomater och representanter för politikska partier och regeringar i Norden. Jag vet verkligen inte vad det blir av detta. Det jag vet är att jag ska förbereda mig för att säga något kort och be för det bräckliga land som nu världssamfundet begåvas med. Att en samling som denna inleds med bön är ett utrryck för den nya statens identitet. I motsats till det muslimska norra Sudan har det hnya landet en tydlig kristen identitet. Jag tänker att detta inte är helt vanligt i diplomatiska kretsar. Jag har tio minuter på mig att inkleda den här samlingen. Spännande ska det bli.

I många år har situationen i Sudan upptagit en del av mitt engagemang. Jag ska sällan glömma när jag agerade busschaufför och körde en grupp sydsudaneser till Stockholm för ett möte med SPLA:s legendariske ledare John Garang. Detta var för den här gruppen som ett möte med Gud själv. Nästan overkligt hur en enda människa kan personifiera så mångas drömmar och längtan. John Garang omkom i en olycka för några år sedan – förmodligen iscensatt av regeringen i Khartoum. Hade Garang levt hade han varit den självskrivne presidenten för den nybildade staten i södra Sudan. Då nu självständigheten firas den 9 juli sker detta i hög grad till minne av John Garang.

För några år sedan var jag inbjuden till en samling i en lägenhet i Eskilstuna för ett möte med den man som är bidträdande utbildningsminister i den informella regering som sedan några år funnits i södra Sudan. Också då var jatg unbjuden för att leda en stund av bön.  Jag kan inte sluta faschineras av möten med alla de sydsudaneser som så målmedvetet  kämpat för att få ett eget lnad. Fantastiskt med den folkomröstning som ledde fram till detta. Ingen tror att detta blir en lätt ”resa”. Problemen hopar sig och freden med norra Sudan redan hotad.

Känns högtidligt att få vara med i Oslo  – ”on behaf of the Goverment and People of Southern Sudan” – som det så vackert står på den invitation jag fått. Ska verkligen bli en upplevelse. Efter det mer formella och officiella ska vi delta i en fest i en park i Oslo där syd-sudaneser från hela norden ska mötas. Allt känns helt overkligt.

De två sista veckona på semestern åker Bibbie och jag till den stora världsscoutjamboreen i Skåne. Nästan två veckor tillsammans med 38 000 andra. Också detta en stor upplevelse. Vilken sommar det blir! Kräver en hel höst för att smälta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: