Tar från de fattiga och ger till de rika

Heder åt biståndsorganisationen DIAKONIA som satt stålkastarljuset på regeringens oblyga sätt att – än en gång – dribbla med biståndsmedlen. Regeringen har beslutat att ta en mijard från biståndsmedlen för att skriva av gamla skulder som Kongo och Togo har till Sverige. Flera tidningar har uppmärksammat detta. Eskilstuna-Kuriren skrev om det i går – fredagen den 15 juli – och ifrågasätter rimligheten i detta. E-K skriver bl.a. – och det är bra formulerat:

”Det är säkert budgettekniskt korrekt att då, vid valfritt tillfälle, räkna upp värdet på skulden, räkna ut räntan och så bokföra avskrivningen som en utgift. Det ska enligt Gunilla Carlsson dessutom vara helt i enlighet med riksdagens regler för vad som ryms inom biståndspolitiken. Men vad biståndsministern än säger, innebär uppräkningen och avskrivningen att det blir mindre pengar till att hjälpa förtryckta och nödlidande människor runtom i världen. En miljard räcker till väldigt många träd, brunnar, vaccinationer, näringslösningar och malariakurer.

Pengarna var förlorade redan på 70-talet. Men genom att låta skulden vara kvar i flera decennier kan den svenska budgetbalansen nu förstärkas – utan att det har särskilt mycket med bistånd att göra”.

Tidningen Sydsvenskan skriver om det här. Tidningen skriver bl.a.:

”Sedan den borgerliga alliansen kom till makten har den största omdaningen av svenskt bistånd på fyrtio år inletts. Det handlar om en övergång från ganska passiva utbetalningar till ett aktivare bistånd med fokus på resultat. Kampen mot korruption i biståndskedjan har tagits upp med krav på tydligare redovisning av hur medlen hanteras. Så långt verkar nytänkandet bra. Men under resans gång har det gjorts nedskärningar inom biståndsmyndigheten Sida och tecken kan skönjas på relativisering av vad som är bistånd. Innefattar det till exempel asylmottagning och skuldavskrivning? Regeringen anser det. Trenden går mot att biståndsbudgeten får täcka fler och fler poster”.

Regeringens beslut att nu plocka tillbaka en miljard kronor från de resurser man tidigare beslutat om för bistånd är mer än utmanande. Det sker i ett läge då torkan håller på att slå ut hela Afrikas horn/östra Afrika. Tidningen DAGEN skriver om det här. Torkkatastrofen är den värsta på 60 år. Det är som om regeringen tillämpar en omvänd Robin Hodd-taktik, när man tar från det som var avsett för världens fattiga, och plockar tillbaka det, för att om regeringen får som den vill, privatisera denna miljard ut i ett femte jobbskatteavdrag. Utrymmet för det jobbskatteavdrag som regeringen tänker sig är ju tillskapat på olika sätt. Miljarden från biståndsmedlen kan man se som en del i det utrymme som regeringen nu tänker privatisera. Det är illa tänkt och tidpunkten – minst sagt – illa vald. Men som Sydsvenskan påpekar, detta är ett led i en förändrad syn på biståndsmedlen. Det hedrar DIAKONIA och andra att protestera mot denna förändring. Det är ju inte så att behoven blivit mindre. Ska man tänka att Gunilla Carlsson och den borgerliga regeringen är på väg att bli lomhörda för dessa behov? Att biståndsfrågan prioriteras ner för andra mer inrikesprofilerade frågor? Att vad som glider ner i våra egna fickor är viktigare än att hålla en hög profil när det gäller att bekämpa världens fattigdom? Frågan är inte vad som är formellt rätt i den här frågan utan vad som är moraliskt gångbart. Detta borde biståndsminister Gunilla Carlsson fundera över!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: