Vad ska man tänka om detta?

Nu rapporterar media – Dagen och DN –  om hur Israels regering fattat beslut om att bygga 1 600 nya bostäder i östra Jerusalem. Beslutet innebär att Israel tar nya kliv in i de delar av Jerusalem som bebos eller bebotts av palestinier. Palestinier får besked om att husen de bor i är olagliga. Väljer man att inte flytta frivilligt blir man vräkt och husen rivs. Enligt samma rapporter som beträttar om de 1 600 bostäder som nu ska byggas finns långt framskridna planer på att bygga ytterligare mer än 2 000 bostäder. DN beskriver beslutet som ”en känga både mot palestinierna och mot USA, som försöker få i gång de havererade fredsförhandlingarna. Det är nästan så jag tror att något varit i görningen, då – återigen – den ultraortodoxe politikern Eli Yishai, gör ett utspel som för att köra in en pinne i hjulet.

EU kritiserar Israels beslut att bygga dessa 1.600 nya bostäder i Östra Jerusalem. EU har ”upprepade gånger uppmanat Israel att sluta med bosättningar” skriver utrikeschef Catherine Ashton i ett uttalande. Dramaturgin är densamma som den alltid barit: Israel förändrar ”the fact on the ground” genom att bygga bostäder och mur. EU, USA och andra författar uttalanden. Det är som om israelitiska politiker lärt sig, att det bölir aldrig annat än ord från de som kritiserar dom. Därför kan dom hållas. Envist håller dom fast vid sina mål att förändra förutsättningarna till den grad att tanken på en tvåstatslösning inte ens längre gäller som en möjlighet i teorin. Frågan är vad som kommer att hända i september då denb palestinska myndigheten har sagt att man ensidigt ska utropa en egen stat. Då ställs frågan på sin spet. Äntligen är jag beredd att säga. Det kan då inte längre vara möjligt för världens stataer att bara pladdra på och aldrig vara beredda att sätta kraft bakom sina uttalanden. Om nu den palestinska myndigheten gör slag i saken – många trycker på för att det inte ska bli så – måste erkännanden av denna nya stat följas av någon typ av handling. Varför erkänna en ny stat för att sedan vara se på hur den mosas sönder av en granne? FN, som såg till att Israel kom till, borde vara den som går fram tuffast för att se till att också en palestinsk stat kommer till stånd. Ser dett som en i hög grad moralisk fråga för FN. Om FN nu tänker i sådana banor?

Läs gärna den länkade artikeln för att få lite perspektiv på det ”vanliga” livet i Israel och det som ligger till grund för de protester som nu pressar premiärminister Netanyahu ocvh hans regering. Artikeln – denna vardagsberättelse – ger en typ av beskrivning på ett land där det egna landets välfärd fått stå tillbaka för det man alltid talar om som landets säkerhet. En typ av exklusivit tänkande som närmast mal ner det egna landet. Man blir så focuserad på det man uppfattar som hot från sin omgivning att man blivit blind för det som händer i det egna landet. Måhända är det så att tillräckligt många av Israels befolkning nu fått nog, och inte längre låter sig duperas av en kolerisk utrikesmimnister och en premiärminister som manövererar en regering bestående av bitvis extremistiska partier. Måhända är det så att denna inre ”revolution” som bl,a, utrikesminister Liebermann viftar bort som ingenting, är det som kan komma att förändra också förutsättningarna för ”den palestinska frågan”. Jag vet faktiskt inte var annars något hopp står att finna.