Om att vara eller inte vara kyrka?

I går kom ett nytt nummer av Kyrkans Tidning. Jag gillar den tidningen även om den tar sig an verkligheten som om det bara är Svenska Kyrkan som gäller. Ler lite – för mig själv – när jag påminner mig den kritik vi som frikyrkliga ibland bestås med – att vi är en föreningskyrka och mer än annat upptagna av vårt eget. Just nu vet jag ingen kyrka som är så föreningsmässigt upptagen av sig själv som Svenska Kyrkan. Ingen kyrka talar så exklusivt om medlemsskap som Svenska Kyrkan. Ändå är det så oändligt många av Svenska Kyrkans medlemmar som inte ens vet om att man är medlemmar i denna kyrka. Motsägelefullt må man säga. Som en typ av understatement…

Den här veckans nummer av Kyrkans Tidning borde ligga framme länge för läsning och eftertanke. I tidningen finns ett referat av SOM-institutets undersökning av svenskars vanor, beteenden, åsikter och värderingar när det gäller samhälle, politik och medier. I korthet menar man i SOM-rapporten att nära halva svenska folket säger att de tror på Gud. En femtedel ber regelbundet och nära var tionde går till gudstjänster varje månad. 40% av de som uppger att de tror på Gud har inte varit på gudstjänst eller möte någon gång under det senaste året.

Det är säkert rätt som Kyrkans Tidning gör i en kommentar, hävda att vi har anledning att problematisera vad det menas med att tro. ”Att tro på en Gud man inte ber till, det måste röra sig om en tro som försanthållande. Det vill säga: Jag tror att det är sant att det finns en Gud, men vad detta skulle imnnebära i mitt liv är en öppen fråga. Men den tro som får näring i kyrkorna är inte försanthållandet utan tro som realtion, tro som tillit…Den som har en tro i vänteläge kommer sannolikt inte att söka sig till kyrkan förrän livet bränner till. ..Då står kyrkan beredd att ta emot och gör ofta ett bra jobb”. Så menar KT:s skribent att ”något gigantiskt misslyckande är siffriorna inget tecken på”.

Detta skulle förmodligen inte Bo Brander, kontroversiell präst i Lund, hålla med om. På samma sida som KT:s kommentar skriver han själv i en signerad kolumn om hur mycket av det som sker i kyrkan missar målet när det gäller att möta människors andliga längtan. ”Det är kanske inte alls är så att den som söker sig till kyrkan vill ha kinesiska gympaövningar eller kvasifilosofikt mummel, utan att man söker sig till den kyrka där man kan få utgjuta sin smärta och be om förbarmande över siitt liv utan att bli förnedrad”.

Jag måste erkänna att jag inte känner mig lugnad av KT:s komentar att vi kan sitta lugnt i båten. SOM-rapporten är inget att oroa sig för. Blir man inte oroad över att så många av dom som säger sig tro på Gud inte tycks ha något behov av kyrkan, så känns det som om ribban inte ens är på plats.

Carolina Johansson berättar på sin blogg ”Rambling thoughts” om samtal hon deltagit i som just handlar om hur kyrkan möter människors andliga längtan. Jag tänker att det måste varas just det samtalet som är viktigt. Förstår att SOM-rapportens ndersökning om människors tro på Gud lämnar ett vidöppet fält för tolkningar, men en välvillig tolkning är ändå att det bland många av dessa som säger sig tro på Gud finns en andlig längtan. Det är väl inte orimligt att vi som kyrkor och församlingar låter oss utmanas av detta. Vad ska vi ha kyrkorna till om de primärt inte  får vara en plats där vi möts med vår andliga längtan? En längtan efter att mer få lära känna Gud. Vad vi än gör, måste väl ändå detta var vårt fokus. För, som nå´n sagt, om inte vi bekymrar oss över detta, vem gör det då? Om inte vi använder kyrkans alla resurser för att göra Jesus Kristus känd och trodd, vem gör det då?

Ja, nog finns det ett och annat att fundera över! Jag nöjer mig inte med att tröstas av Kyrkans Tidsnings redfaktionskommentar att allt syns OK. Det kan rimligtvis inte vara OK när så många lämnar Kristi kropp därhän. Några cirklar borde vi väl rubba på, eller?

Återkommer i en ny bloggpost till en stort uppslagen debattartikel i nämnda nummer av Kyrkans Tidning – en artikel som har rubriken ”Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare”. Det handlar om hur kyrkan företräder kristen tro i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle.

En kommentar till Om att vara eller inte vara kyrka?

  1. Det där citatet från Bo Brander är ord som väcker längtan. Det är jättefint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: