Vad är det vi väntar på?

Så är frågan om ett erkännande avPalestina som självständig stat ”baxad” ända in i FN:s finrum, och det uppstår en form av panik bland dom som nu tvingas ta ställning. Kan det bli annat än patetiskt när USA:s president Obama och andra menar att frågan är för tidigt väckt. Nu är det helt plötsligt palestinierna som får skulden för att ställa till det i processen för fred i konflikten mellan Israel och Palestina. Är inte detta häpnadsväckan!

Det är en nästan munter läsning som tidningen DAGEN:s ledarskribent Hasse Boström består sina läsare med när han manövererar i än det ena än det andra. Å ena sidan finns det skäl för att förstå palestinernas situation. Å andra sidan finns de bibliska profetiorna som talar om det judiska folkets unika rätt till landet. Slutsatsen blir: ”Både de judiska och de palestinska folken har rätt till ett eget land och säkra gränser. Men att i dag säga ja till att det bildas en palestinsk stat vore förhastat”. Hur kan man tänka sig detta som förhastat? Vad är det vi väntar på? I realiteten blir detta en fråga om att låta Israel hållas med att bygga fler bostäder vilket gör en palestinsk stat i princip och i relaiteten till bara en önskedröm. Detta inser också Carl Bildt som på sin blogg i dag skriver att ”Fortsätter dessutom den israeliska bosättningspolitiken kommer vi snart att komma till en situation där en tvåstatslösning i genuin bemärkelse inte längre kommer att vara en realistisk möjlighet”. Men gör då något karl! Gör något Carl!

Hur tänker Carl Bildt och andra om vad som borde ske om det nu är så fel att ta tag i frågan om en självständig palestinsk stat? Det är svårt att komma ifrån att Obama inte så mycket funderar över vad som blir bäst för palestinierna som vad som blir bäst för honom själv. Obama är inte särskilt intresserasd av att nu göra något i mellanöstern som kan försvåra för hans möjligheter att bli omvald. För Obama gäller att inte stöta sig med sin hemmaopinion. Obama kräver att palestinerna sitter stilla i båten för att inte trassla till det för USA. För den israeliska regeringen och premiärminster Netanyahu gäller att förhala så att inget sker vilket skapar fortsatt utrymme för att fortsätta bygga nya bosättningar. Jag upprepar det jag skrivit så många gånger att Israel inte vill nå till en fredsöverenskommelse med palestinierna. Jag skulle vilja hävda att man inte vet hur man gör. Den enda erfarenhet man har, det är krigets erfarenhet. När det bränner till kan man inget annat än skicka fram sina militärer. Hela den israseliska regerignens identitet och överlevnad handlar om att inte komma till någon som helst överenskommelse med palestinierna. Så illa är det!

Jag kan inte annat än tycka det är bra för processen att palestinerna nu tvingar fram en typ av process där vi får syna korten. Detta kan bidra till att sätta press på den israeliska regeringen. För USA:s del kommer det till slut att handla om sin roll i hela mellanöstern. Säger man nej nu så får man så många emot sig. Det kommer att påverka USA:s chanser att betyda något i alla de politiska processer som nu pågår runt om i mellanöstern. Hur länge kommer det att löna sig för USA att till varje pris hålla Israel under armarna? Jag skulle vilja säga att det snarast är en fara för Israels säkerhet att nu säga nej till ett självständigt Palestina.