Och vad är nu detta?

Det är ju somvore det ett skämt. Samtidigt som Palestina lämnat in en medlemsansökan till FN har den israeliskia regeringens inrikesdepartement godkänt en plan för byggandet av 1 100 nya hem på occuperad mark i Östra Jerusalem. När premiärminister Netanyahu talade inför FN:s generalförsamling la han huvudet på sne och sträckte bildligt talat ut sin hand till den palestinske presidenten och vädjade om fortsatta förhandlingar. Han gjorde det som om han ville säga att nu måste något hända. Så hinner denne man inte mer än ta sig tillbaka från New York till Jerusalem före det att beslutet om nya bosättningar fattas. Visste Netanyahu detta innan han for iväg till New York? Hur förslagen är denne man? En möjlig välvillig tolkning är att någon riktigt höger ut i regeringskretsen sett till att detta händer precis i anslutning till FN:s generalförsamling bara för att skjuta alla förväntningar om förhandlingar i sank? Detta har nämligen skett förrut.

I går rapporterade svenska medier om omvärldens reaktioner. Man skulle ju kunna tänka sig att det blev till ett ramaskri. Värkldssamfundet kan ju ha anledning att känna sig helt lurade av Netanyahu. Lite patetiskt är det att höra dessa välansade diplomatiska uttalanden från EU och USA. Vi har hört detta förrut. Vi har verkligen hört det förrut. Israelerna går på som om de inte räds någon eller något och företrädare för de som skulle kunna sätta hårt mot hårt gör pliktskyldigast sina uttalanden. I realitetetn riskerar Israel inte något. Det är ju också detta de vet. Som om allt vore ett spel för gallerierna. Där frågan om det palestinska samhället blir som en bricka i ett spel de stora nationerna emellan. Hur länge ska vi tvingas se på detta förnedrande och farsartade spel? Hur länge? Hur länge tänker USA och EU låta sig förnedras av president Netanyahu? Finns ingen gräns för detta? Varför ska vi överhuvudetasget tro på något av det Netanyahu säger i den här frågan? Vad är en utsträckt hand värd i det här sammanhanget?

Israel kom till som ett beslut i dåvarande FN. Världssamfundet gick samman för att skapa ett land för världens judar. När frågan nu kommer upp om att FN ska bidra till att erkänna en palestinsk statsbildning går Israel ”i taket”. Det som en gång förunnades dom, det förvägrar de en annan,. Så generöst tänkt! Så oerhört generöst!

Jag kan inte annat än att tänka att Israel genom besluten att bygga nya bostäder aktivt håller på att gräva sin egen grav. Som om man tror att man ensidigt kan lösa alla sina problem. Jag har hört så många företrädare för såväl palestinier som israeler säga att detta inte är möjligt. Enade vi stå söndrade vi falla. Det är som om premiärminister Netanyahu och andra i det israeliskia etablisemanget inte förstår ett dugg av detta. Jag kan bli rädd av en sådan typ av övermänsklig tro på den egna förmågan att stå emot allt och alla. Man agerar som vore man en trotsig treåring som tror att man är tillvarons absoluta centrum. En sådan treåring blir outhärdlig och farölig för sig själv och måste naturligtvis hjälpas till en insikt om att det inte är så. Så borde alla dom som skyndar till Israels försvar tänka. För Israels egen skull borde de som står det landet närmast tala klarspråk i realtion till Israels regering. När kan man tänka sig att det sker?

 

En kommentar till Och vad är nu detta?

  1. Bertil Sörenson skriver:

    Jag tänker inte bli först med att gilla ditt inlägg. Jag ogillar det starkt. Varför tror du inte Israel när de säger: Vi vill ha fred? Varför tror du inte de arabiska ledarna när de säger: Vi vill se Israel utraderat? Lägg inte in dina egna förvrängda slutstser, utan lyssna vad de olika företrädarna säger istället. Vem är det som beter sig som en treåring? Jo Abbas. Jag vill vara med i FN! Jag vill, jag vill, jag vill! Till slut orkar inte mamma FN med tjatet, utan säger ja ja, bara du inte tjatar mer. Du behöver inte uppfylla alla de krav på en egen stat som alla andra. Du behöver inte erkänna Israels rätt att finnas som en judisk stat, du behöver inte sluta skjuta raketer över civila samhällen, osv. Varför tog inte Abbas chansen i FN när Bibi föreslog att de kunde träffas direkt, de befann sig ju i samma hus. Då kunde vi andra få svar på vem som egentligen vill ha fred.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: