”Att stanna upp inför det svarta är nödvändigt”

Idag är det Alla Helgons dag. Idag vallfärdar folk till kyrkogårdar för att tända ljus. Det är en fantastisk syn att se alla ljusen brinna, och jag tänker att nog gör detta något med oss. Alla Helgona-dagen har kommit att leva sitt eget liv. Det är ju rätt som någon påpekat att egentligen är det inte förrän i morgon vi borde tända ljus. Idag är det helgonens dag. I morgon är det – enligt kyrkans tradition – alla själars dag. Det är väl så här det går till när traditioner sakta förändras på sitt innehåll. Inte många tänker om Alla Helgons dag som att detta har med helgon att göra – namnet till trots.

Upplevelsen på kyrkogården blir så starkt en upplevelse av ljus. Trots att det är alldeles mörkt där, så är det ljusen som upptar vår uppmärksamhet. Ljusen bryter mörkret och det finns så mycket av kraft och symbolik i detta. Om det så bara hade brunnit ett enda ljus där i minneslunden på S:t Eskils kyrkogård där vi var, så skulle det ha räckt för oss att orientera sig emot. Ett enda ljus gör skillnad.

Jag tänker att Alla Helgons dag också hjälper oss att möta det som hör döden till. I en introduktion till Frälsarkransens pärlor beskrivas den mörka nattens svarta pärla med orden: ”Att stanna upp inför det svarta är nödvändigt. Det finns ljus i mörkret ävern om vi inte alltid ser det. Under natten kommer det närmare”. Det är sant att vi behöver öva oss i att hantera det mörka. Vi har det i oss. Det finns runtomkring oss. Det är inte meningsfullt att förneka det. Kanske är det t.o.m så att det är i mörkret som det blir allra tydligast att urskilja ljuset.

Det var i den mörka natten som Kristina från Duvemåla stod med sina avgörande frågor om Gud. Om att Gud måtte finnas. Jag tänker mig att stjärnorna på himlen mötte Kristinas längtan. Stjärnorna lyste över Kristinas förtvivlade ansikte som en bekräftelse på att hon inte var övergiven. Natten skapade ett sammanhang för de avgörande frågorna. Ungefär som när Nikomemos i Bibeln i skydd av mörkret smög sig iväg för att söka upp Jesus. I skydd av mörkret kunde han ställa sina frågor. Nattens mörker gav det skydd som Nikodemos behövde. I mörkret mötte han ljuset. Så gav detta nattliga möte en typ av klarhet över Nikodemos frågor.

Det finns mycket att med tacksamhet ta emot en dag som denna – Alla Helgons dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: