Härligt, härligt! Inte så farligt som Skolverket tror!

Så är det måndag efter första söndagen i advent. Vardag i advent. Anknöt till detta i min predikan i går. Att inte bara låta advent bli en helggrej, utan låta adventsljusen få brinna också då det är vardag. Det måste vi väl hinna med? Att låta advent få bryta sig in i alla vardagsrutinerna.

Har haft en intensiv adventshelg. Letade i efterhand upp det Eskilstuna-Kuriren skrev om våra samlingar inför advent för eleverna på Björktorpsskolan. Tycker kanske inte att det var så spexigt. Bättre rubrik i papperstidningen där det stod att det var finurligt. Det intressanta är nätkommentarerna till det tidningen la ut på sin webbplats. Klockrent med en första kommentar om att detta var det mest idiotiska vederbörande hade hört om. Varför skicka skolbarnen till kyrkan inför advent? ”Det är helt sjukt”. På det kom fyra kommentarer som står upp till vårt försvar, bl.a. en som skriver: ”Det borde vara en självklarhet för varje förälder i Sverige att lära och berätta för sina barn om varför det lyser ljusstakar/stjärnor överallt i fyra-fem veckor framöver, varför vi firar jul etc.” Håller med om det. Tycker att Skolverket trasslar in sig i de mest konstiga resonemang om hur skolan ska förhålla sig till det ”kyrkliga” i advent och jul. Känner mig helt tillfreds med att skolan kommer till kyrkan inför jul och där framför  den dramatisering av julevangeliet som några klasser övat in. Skulle detta vara nå´n typ av övergrepp på barnen? Det blir konstigt när Skolverket närmast står upp för en sekulariserad syn på jul och advent som att vi ska mörka varför vi firar advent och jul. Varför ska det komersiellas vara allt? Borde det inte bidra till att skapa kvalitet i skolan att vi som är engagerade i saken får berätta. Att detta får ske i en miljö som är skapad för detta. Vilka tror Skolverket at vi är – präster, pastorer och andra i kyrkan? Att vi skulle lägga upp det som om vi påtvingar barnen en tro och övertygelse. Kära Skolverkshandläggare – vi är klokar än vad ni tror! Vi har i de flesta fall god kontakt med skolan och fattar vad det är som gäller. Varför skulle skolan komma tillbaka år efter år om man det hela vore att anse som ett övergrepp? Det skulle lösa sig av sig självt. Jag mötte en lärare efter våra samlingar i fredags som spontant uttryckte att den dos av andlighet han fått med sig av detta halvtimmeslånga besök i S:t Eskilskyrkan var precis vad han behövde. Han uppskattade att få vara i kyrkan en stund. Kära Skolverket – försök förstå att vi vill göra något bra för skolan. Det är inte så farligt som ni tror!

I går eftermiddag firade vi bildandet av en ny församling i Eskilstuna. Den församlingsplantering – Agape – vi haft kontakt med i flera år blev nu en självständig församling. Det blev högtidligt och fyllt av glädje. För tredje gången i år har jag varit med om något liknande att sätt något nyttt ”i sjön”. Det började med beslutet i maj att bilda en ny kyrka av tre gamla kyrkor. Tills vidare är det namnet ”Gemensam Framtid” som gäller. Vi måste naturligtvis ha till något bättre och mer långsiktigt namn. Det andra var i juli då jag var inbjuden till Oslo för att fira bildandet av den nya staten Republiken Sydsudan. Ocksp detta en helt omvälvande upplevelse. Så igår den nya församlingen Agape. Vilket 2011 det varit!

När det gäller den nya kyrkan ”Gemensam Framtid” så pågår processen fram mot att föreslå en kyrkoledare. Inte heller det kunde vi gå till beslut omn då kyrkan bildades. Kanske var det bra att skjuta på bl.a. den frågan. Nu ska det i alla fall ske. Tidningen Dagen drar sitt strå till stacken när det gäller att spekulera. Underlaget är lite tunnt, när man redovisar en liten enkät då man låtit 90 pastorer svara på vem man vill se som ny kyrkoledare. 60 svarade – en av dom är jag själv. Tidningen drar upp detta som om man visste hur det ska bli. Onekligen väl anspråksfullt. Det är inte alls säkert att det några pastorer tycker är det som församlingarna håller med om. 60 pastorer är en försvinnande liten opinion i det stora hela. Jag vet inte om det är symtomatsikt för hur det ska bli i fortsättningen när det visar sig att missionskyrkliga pastorer röstat på missionskyrkliga kandidater, metodister på metodistkandidater och baptister på baptistkandidater. Om det är så röstningarna ska genomföras framöver så blir ju detta helt ocfh hållet ett missionskyrkligt projekt. Det var väl ändå inte meningen.

Har själv skrivit en deabattartikel till tidningen Sändaren där jag närmast tonar ner betydelsen av denna ”valrörelse”. Min tes är att en kyrkoledare snarare blir än vad han eller hon är. D.v.s  en  kyrkoledare blir i hög grad till av sitt sammanhang. Hur mycket ledare en kyrkoledare än ska vara så är det sammanhanget som skapar såväl begränsningar som möjligheter. Frågorna som nu ställs till de som kandiderar, de borde ställas till oss som församlingar. Det avgörande är det mandat som en kyrkoledare får. Återkommer när artikeln publiceras om nå´n vecka.

Så är det vardag som gäller. Vardag i advent. Vardag för den nybildade församlingen Agape. Vardag för den nya staten Sydsudan. Vardag i skolan. Ändå – underskatta inte vad festen betyder för vardagen. Själv lever jag i hög grad vidare den här veckan på den gågna helgens ”festande”. Så bra det blev. Så roligt det var. Så härligt det var att få sjunga adventspsalmerna och lyssna till sångerna. Så härligt att få vara med om att en ny församling blir till.

 

7 kommentarer till Härligt, härligt! Inte så farligt som Skolverket tror!

  1. Camilla Grepe skriver:

    En något rörig partsinlaga i en viktig fråga.

  2. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Nu blir jag nyfiken. Lägg ut texten om det du tycker är rörigt.Är det tankarna om skolans besök i kyrkan inflr advent du menar? Rätt att du uppfattar detta som partsinlaga. Hur skulle det kunna vara något annat. Jag ser det naturligtvis utifrån min horisont och argumenterar därefter. Om vad som i mina ögon är rimligt. Argumentera gärna för ditt sätt attt se det!

    Jag återkommer gärna med mer synpunkter på det jag menar är ren beröringsskräck inför religion i Skolverkets hållning. Om en skola som väljer att ställa sig utanför det samhälle där människor bl.a. lever med sin religion. Har inte ens Skolverket tilltro till den lokala skolans förmåga att infoga ett besök i kyrkan inför advent i sin verksamhet? Eller tilltro till oss som kyrka och vår förmåga att skapa intressanta möten som hör samman med tro och tradition? Blir inte dessa trassliga formuleringar i Skolverkets version något löjliga? Räddhågsna?

    Hur tänker du?

  3. Camilla Grepe skriver:

    Skolan ska utbilda eleverna om religioner – inte delta i, och fira, religionernas högtider.

  4. Claes-Göran Ydrefors skriver:

    Och varför inte delta i? Det är ju detta att hålla saker på en armlängds avstånd som gör det så oengagerat. Det gäller så mycket i skolan. Det är väl högst rimligt att en klass i exv. samhällskunskap går iväg på ett politikskt möte. Så härligt att få möta engagerade människor. Det är ju detta att exv. hålla advent och jul på distans som jag menar är en typ av religiös beröringsskräck.

    Nej, jag kan inte alls se det som du tänker dig det. Jag ser bara hur tråkig skolan blir. Hur förnumstigt det låter att vi ska utbilda i, men inte på något sätt närma oss människor som är engagerade för sin tro.

    • Camilla Grepe skriver:

      Skolan ska varken delta i religiösa firanden eller politiska möten. Skolan ska utbilda och hålla sig till fakta. Du må vara hur engagerad du vill i din tro men det innebär inte att skolan ska dela den.

      • Maria skriver:

        Jesu födelse är fakta. Läs på!

      • Camilla Grepe skriver:

        Maria,

        För ca 150 år sedan började man studera historia vetenskapligt. Det dröjde inte länge innan även Bibeln kom i fokus för detta intresse. Ganska snart visade det sig att Bibeln var en mycket tvivelaktig källa till kunskap. Genom århundradena hade den skrivits om, redigerats och ändrats.

        Det intressanta med den här vetenskapliga Bibelforskningens rön är hur de så totalt ignoreras inom prästutbildningarna. Man förtiger och låtsas inte om att nutida vetenskap kommit fram till att Bibeln helt enkelt inte håller måttet som historisk källa.

        Kanske har en Jesus funnits. Men denna Jesus har i så fall mycket lite gemensamt med den Bibel-Jesus som man syftar på i religiösa sammanhang. Verkligheten såg troligen helt annorlunda ut än vad vi föreställer oss. Om du vill få lite perspektiv och nya infallsvinklar på frågan, så kan jag rekommendera några intressanta böcker.

        Läs gärna
        Michael Baigents ”Jesusskrifterna”, ”Dödahavsrullarna”, ”Heligt blod, helig Graal”,
        Elaine Pagels ”De gnostiska evangelierna” och
        Laurence Gardeners ”Gåtan Maria Magdalena”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: