Om ”då” varit ”nu” – vad skulle det då blivit av julevangeliet?

Hade då varit nu hade Josef och Maria aldrig tagit sig in i Betlehem. Som judar hade de inte ens få ta sig in på Västbanken.

Gränser har alltid en dubbeltydig innebörd. Den håller somliga utanför – andra innanför. Ibland är det inte alldeles enkelt att veta vem som är innanför och vem som är utanför. När det kommer till muren som omger Betlehem så ser det ju ut som om folket i Betlehem är de som byggts in. Rent fysiskt är det självklart så. På andra sätt har det israeliska samhället avskärmat sig mot stora delar av världen via denna mur. Muren är demoraliserande på alla sätt. Att vi ett år till nu ska fira jul och veta att muren fortfarande står där lägger sordin på julglädjen. Hur länge ska detta fortgå? Hur länge ska vi tillåta att detta fortgår?

I tidningen Dagen intervjuvas bl.a. den pelstinske turistministern. Att allt fler turister hittar till Betlehem och allt fler väljer att bo i Betlehem förtar inte sorgen och vreden över muren som så hårhänt sätter gränser för det palestinska samhället.

”Palestina firar hopp” är budskapet som går ut från Betlehem den här julen. Med den formuleringen – som syftar på hoppet om en självständig stat och på årets kampanj för att få FN att erkänna Palestina som medlem – vill palestinierna ge julfirandet en lätt politisk touch. De pekar på Israels planer att bygga nya bosättningar som skär av Betlehem från grannmetropolen Jerusalem och på den israeliska muren som kringgärdar staden och starkt begränsar invånarnas rörelsefrihet.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 -Vi firar hoppet om ett slut på ockupationen och en egen palestinsk stat. Hoppet är det enda sättet att överleva för oss palestinier, säger Kholoud Daibes, palestinsk turismminister.                                                                                                                 -Vårt helgbudskap är kopplat till julen.  Men vi kan inte dölja verkligheten för besökarna. Det första de ser när de kommer till Betlehem är en åtta meter hög mur, säger hon.

På samma sätt som alla våra jultraditioner så lätt gullar till julens evangelium så bidrar detta gull till att vi så lätt ser bort från den verklighet av occupation som gäller för Betlehem. Gott och väl med alla turisterna som kommer och går, men i grunden förändrar inte detta situationen. Tvärtom kan det göra att vi vänjer oss vid att så här är det och så kommer det att förbli. Som om en viss ekonomisk tillväxt förmår skyla över själva occupationen.

Också den här julen har vi de änglar framme som jag köpt i shopen i den lutherska kyrkan i Betlehem. Änglarna som en kom kom till av de högar av kraschade fönsterglas i samband med israels belägring i början av 2000-talet. Fortfarande kan man se spåren efter tanksen som då rullade in i Betlehem och ställde till ett rent helvete. Också dessa änglar är ett uttrytck för att människor ändå inte ger upp. I stället för att ge upp skapade man av det som belägringen ställt till med uttryck för hopp. Det kan ju tyckas som en omöjlig tanke att folket i Betlehem nu firar jul på temat ”Palestina firar hopp”. Så tänker jag – vad annat återstår? Det blir till en typ av provokation mot den israeliska armén som upprätthåller spärrarna att säga att ”en dag, ni ska se, en dag kommer allt detta att raseras – allt det ni nu lägger så stora resurser på att upprätthålla”. Att säga att man hoppas på en annan tingens ordning är allt annat än undergivet. Det finns en kraft i hoppet som inte ska underskattas.

När vi nu firar jul och läser ett mer än två tusen år gammalt evangelium, så låt inte det få bidra till att vi glömmer det som gäller nu. Det julfirande man nu planerar för i Betlehem är på många sätt ett julfirande med förhinder. Låt oss se till att det i alla fall inte faller i glämska. Om inte annat kan vi bidra med att vara uthålliga i att tala om hur det är. Må det få vara så att hoppet är det sista som överger oss.

 

 

En kommentar till Om ”då” varit ”nu” – vad skulle det då blivit av julevangeliet?

  1. Väl skrivet själv har även jag liten skyddsängel i glas tillverkad i Betlehem av krossat glas från Israeliska armens invation av Betlehem ( 2002). se Ängeln från Betlehem det är en tackgåva från SKR. Det trista är att 36% av läsarna av denna Dagen-artikel blir arga , arga på ”Budskapet som går ut från Betlehem den här julen uttrycker hoppet om en egen palestinsk stat. -Vi firar hoppet om en bättre framtid” som Betlehemiterna beder om. Men vi ber med dem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: