Har sträckläst boken!

Tillsammans med alla de böcker jag fick när jag firade min födelsedag för några veckor sedan, fick jag också ett presentkort för att kunna köpa ännu flera böcker. Beställde Leif GW Perssons bojk ”Gustavs grabb” och Tomas Sjödins bok ”Tusen olevda liv finns inom mig”. Nu har jag läst Sjödins bok. Sträckläst den. En på många sätt fantastisk bok.

Boken handlar om pastorskollegan Bengt Eriksson som precis som jag fyllt 60 år. Förlaget – Libris – presenterar boken så här: Pastor Bengt Ericsson har planerat allt i minsta detalj. Utan minsta anstrykning till vemod låser han dörren till pastorsbostaden, sätter sig i bilen och styr en sista gång mot kapellet. På predikstolen, väl synligt, tejpar han upp brevet där han berättar att han ska försvinna från församlingen en tid och i vilket han ber om förlåtelse att han trasslar till det för andra. Men han har helt enkelt inte funnit någon annan väg.
När Bengt Ericsson sätter sig i bilen igen är det för att åter ta kontrollen över ett liv som så här långt mest har präglats av en rad tillfälligheter och anpassningar. Det han nu gör är visserligen både oväntat och i mångas ögon klandervärt, men han styr söderut med en märklig känsla av lätthet och med en fast beslutsamhet att utforska ett av de tusen olevda liv han bär inom sig.

Det Tomas Sjödin berättar berör mig på många sätt. Hur han jobbar med sitt eget liv. Inte väjer för det svåra. I stället för att bara ge upp eller tänka att nu gäller det att bita ihop – bara några få år kvar till pensionen – ger han sig ikast med sin uppgift. Som att han – och vågar det – ställer allt på sin spets. Bära eller brista. Han spelar ett högt spel, och inser det själv. Själva upplösningen handlar om att Bengt Eriksson, efter 4 månader på ”flykt” reser tillbaka hem till Söderhamn och sin hemförsamling i Betel – precis så som han lovade att han skulle göra. Redan då han ”drog” lovade han att komma tillbaka till söndagen den 31 augusti – 15 söndagen efter Trefaldighet. Han levde ju bevars också med kyrkoåret som en typ av kalender i livet. Han körde så sakteliga förbi Betel för att se på anslagstavlan om han var annonserad. Hade någon annan varit annonserad hade han tagit detsom ett tecken på att han inte var önskad tillbaka. Jag ska verkligen inte avslöja mer om hur det slutar.

Jag vet sedan tidigare att Tomas Sjödin levt med Ådalsförfattaren Birger Norman. I boken är Norman något av en litterär förljeslagare vars citat är som kryssmarkeringar på en vandringsled. Citaten fördjupar och för berättelsen vidare.

Ett skäl till att Bengt Eriksson behöver dra sig undan är hans behov av att på djupet få bearbeta sin sorg efter sin bortgångna fru Agneta. Fem år har gått sedan hustrun dog, men det är som om mycket är kvar att sörja. Redan innan pastor Bengt gav sig iväg från Söerhamn till en hyrd liten stuga i Varbergstrakten har han bestämt sig för att skriva fem brev till sin döda hustru. Han gör det också och det blir till nå´n typ av temamässiga betraktelser. Det är verkligen bra skrivet. Mycket att fundera på. Som att Tomas Sjödin i den här romanen samlat ihjop så mycket av erfarenheter såväl från sitt eget som andras liv. Som om den här boken inte bara handlar om Bengt Eriksson utan om det som för Tomas Sjödin själv är viktigt i livet. Som att texten han skriver inte baras slutar i en sorts ”färdplan” för hur Bengt Eriksson ska kunna göra någiot meningsfullt av sina återstående fem år i tjänst, utan också ett sätt för Tomas Sjödin att säga att detta är den grund på vilken mitt liv vilar. På många sätt ett kärleksfullt sätt att beskriva sin hembygd och dess människior liksom den resa han själv gjort. Det är så många formuleringar i det Tomas Sjödin skriver som jag skulle vilja komma ihåg. Jag har vikt hörnen på de boksidor där breven finns återgivna som pastor Bengt skrev till sin döda hustru. Jag tänker att til de texterna kommer jag att återvända för där finns mycket att fundera vidare över. Jag som också har fem år kvar tills dess jag pensioneras som pastor – även om det inte sker med Fredrik Reinfeldts goda minne.

Ett citat till slut där Bengt Eriksson funderar tillsammans med en nyfunnen vän om  Norman, moral och moralism och hur frikyrkligheten just kommit att präglas av mycket moraslism: ”Hans korta framtidsmanifest behövde inte skrivas på papper: Där nåden ställdes mot lagen – omutligt välja nåden. Där barnhärtigheten ställdes mot domen – omutligt välja barmhärtigheten. Där människ mättes mot bokstäver – alltid utgå från människan och hennes belägenhet”.

Jag säger bara det – läs boken! Förlora dig i dessa boksidor och Tomas Sjödins så kärleksfulla berättelse.

En kommentar till Har sträckläst boken!

  1. Tord skriver:

    Kul att du också gillade boken! Jag håller med att den innehåller en hel del tänkvärt och är värd en bättre recension än den jag läste en tidning för några veckor sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: