Hur blir det om prinsessan Estelle går med i Frälsningsarmén?

I samband med prinsessfödseln för snart en vecka sedan är diskussionen igång om det rimliga i att kungen – eller regerande drottning – avkrävs en tro på den ”rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Ausburgska bekännelsen, samt Uppsalas mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Med andra ord: om kungen eller drottningen får för sig att vilja lämna Svenska Kyrkan för att bli medlem i Frälsningsarmén så är det bara att kliva ner från tronen. Så här har det varit sedan 1810. Det kungen och drottningen förväntas ställa sig bakom härrör från 1593.  Bl.a. Dagens Nyheter skriver om detta på ledarsidan i söndagens tidning.

När jag i mötet med bl.a. skolelever får frågan om vad som skiljer Svenska Kyrkan från exv. Missionskyrkan brukar jag säga något om att Svenska Kyrkan är en bekännelsekyrka medan Missionskyrkan är en bekännarekyrka. Svenska Kyrkan konstitueras av den tro som kommer till uttryck i de gamla bekännelseskrifterna från slutet av 1500-talet medan Missionskyrkan står och faller med de människor som bekänner sin tro, dvs bekännarna.

DN beskriver den Ausburgska bekännelsen på följande sätt: ”1500-talets tyska teologer visste mycket om den lutherska tron men var bristfälligt informerade om vår egen upplysta, fördomsfulla tid. Den ausgburkska bekännelsen innehåller därför passager som i nutidens ögon är stötande. Förutom att ta kraftigt avstånd från helgondyrkan, klosterlöften pocvh bruket att avstå nattvardsvin fördömer bekännelsen kätterier såsom bland annat ‘muhammedanerna’, alltså muslimerna. Även andra kätterier kläms åt i den ausburgska bekännelsen. Den är givetvis en direklt stridsskrift mot katolska kyrkan men passar också på att ta avstånd från ‘nu spridda judiska läror'”.

Kanske är detta ett större problem för Svenska Kyrkan än för kungen eller en blivande drottning. Det är inte lätt att förstå vad man är som kyrka när man släpar med sig dokument från slutet av 1600-talet som man menar  – åtmindstione i teorin – som ska vara normerande för kyrkan flera hundra år senare. Kanske var det så att dessa bekännelseskrifter hade något att bidra med då de kom till, men varför släpa med sig ett dokument som ytterst få ens vet något om, än mindre är beredda att leva efter. Skulle man, i en sträng mening, utvärdera dagens Svenska Kyrka mot sina egna bekännelseskrifter, framstår förmodligen inte Svenska Kyrkan som en så särskilt lutherskt renlärig kyrka.

Hur som helst – tillsammasn med alla andra problem som drabbat hovet – så borde man fundera över om det är så här man vill ha det. Varför omfattas inte kungahuset av den självklara och demokratiska religionsfrihet som omfattar alla andra? Att såväl välja att tro som att välja att inte tro. Varför kan inte drottning Estelle få vara medlem i Frälsningsarmén? Det verkar ju inte vara något som hindrar att en statsminister är muslim, mormon eller pingstvän. Det är ju som DN skriver att ”idag finns inga grundlagshinder för en svensk regent att vara alkoholist, nazist, kommunist eller brottsling”. Vad som däremot är förbjudet är att inte tro på Gud såsom den tron kommer till utrryck i den lutherska Svenska Kyrkan. Och att det är Svenska Kyrkan i närmast Statskyrklig version som gäller. Bara det. Om så inte kungahuset ska omfattas av den religionsfrihet som gäller för oss andra, så borde de i alla fall omfattas av en typ av konfessionsfrihet.  Inte ens det är nu möjligt. Något lurigt är det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: